Tematrio - Fortfarande oläst

Den här tematrion om olästa författare är mer än ett år gammal. Hur många som blivit lästa? Hmmmm 0. Tänka att det ibland ska vara så svårt att få till det. Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!

1. Ivar Lo-Johansson har jag inte läst något av, åtminstone inte vad jag kan komma ihåg. Och jag känner mig ganska säker på att jag skulle uppskatta denne arbetarförfattare, som många andra är så lyriska över. Jag har till och med haft böcker av Ivar Lo i min bokhyllda, ni vet de där som alla lexikonköpande familjer fick. Tyvärr har bland annat Kungsgatan åkt iväg till loppis för länge sedan. Nu skulle jag gärna haft den kvar.

2. Birgitta Trotzig tror jag skulle passa mig. Hon beskrivs ofta som lite svårtillgänglig och skriver om skuldproblematik med religiös botten. Intressant, tycker jag. Högst upp på min önskelista står Dykungens dotter.

3. Och inte har jag lyckats läsa något av Paul Auster heller ännu. Jag påbörjade Dårskaper i Brooklyn i fjol, men hann bara läsa ett par sidor innan det stod klart att Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset. I all diktyra försvann sedan Auster.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Klassikerläsning i mars

Oj så många det är som läser klassiker! Och så många klassiker ni läser. Det är ju alldeles fantastiskt. Jag hade ju planerat att göra en länklista med länkar till alla era inlägg, men den idén måste jag tyvärr ge upp. Det tar alldeles för lång tid att sammaställa allt, så lång tid att jag inte hinner läsa era inlägg. Och det är för trist. Jag får därför nöja mig med att be er posta mars månads länkar i det här inlägget så att vi kan besöka varandra och läsa om varandras klassikerupplevelser. Själv har jag under mars månad läst Doktor Glas, Ångest/Hjärtats sånger och I väntan på Godot. Vad har ni läst?

Månadssummering - Mars 2013

# Pippi Långstrump i Söderhavet - Astrid Lindgren
# Gummi-Tarzan - Ole Lund Kirkegaard
# Små citroner gula - Kajsa Ingemarsson
# Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
# Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe
# Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - Göran Rosenberg
# I väntan på Godot - Samuel Beckett
# Ångest/Hjärtats sånger - Pär Lagerkvist
# Teddy på rymmen - Lin Hallberg
Blandad kompott blev det definitivt denna månad.

Jag hade inga höga förväntningar på I väntan på Godot eftersom jag tidigare läst Murphy av författaren och upplevt den som svår att förstå. Men dramat Godot var ju helt fantastiskt!

Diktsamlingen Ångest/Hjärtats sånger av Pär Lagerkvist är oerhört smärtsam läsning. Så fantastiskt tydligt han lyckades gestalta människans förfärliga ensamhet och utsatthet.

Bland barnböckerna gillar jag mest Tordyveln..., även om den inte kommer i närheten av författarens Agnes Ceclilia.

Doktor Glas var bra även denna gång. Små citroner gula makalöst dålig.

Månadens överraskning och finaste läsupplevelse var Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.

Att studera barnlitteratur

Med 39 graders feber är det tur att vi just nu läser barnlitteratur i utbildningen, den är i alla falllättare att läsa än en del lyrik vi tidigare läst. Fast jag är inte så säker på hur jag uppfattar böckerna och jag har som vanligt valt att läsa litteraturen innan jag läser den "förklarande" facklitteraturen.

 Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard handlar om en pojke som blir mobbad i skolan och trakasserad av sina föräldrar. När han en dag får en önskan uppfylld ger han tillbaks med samma mynt. Dagen därpå är allt som vanligt igen. Boken är skriven på ett dråpligt sätt och kan säkert vara roande och väcka igenkännande. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är tråkigt med ett innehåll som bara förstärker att inget går att förändra, att de utsatta så fort de får en chans bara vill hämnas, "offret blir bödel när tillfälle bjuds" som Cordelia Edvardson formulerar det i Bränt barn söker sig till elden.

Pippi Långstrump i Söderhavet antar jag finns med som kurslitteatur för att väcka debatt. Boken innehåller uttryck och teman som vi idag anser vara rasistiska. Som jag ser det är detta inget som föranleder att en bok inte ska läsas, däremot ska den läsas i ett sammanhang där man pratar med barnen. Uttrycker "negerkung" är väl det de flesta hänger upp sig på, men det är lika viktigt att prata om de koloniala normer som speglas i och med att en vit man med automatik blir kung.

Kalle och chokladfabriken har jag bara läst drygt hälften av ännu. Jag tycker spontant att den är jätterolig. Men kanske kommer budskapet i boken som helhet att vara lite tråkigt sedelärande? Vi får väl se hur det går.

Vad tänker ni kring de barnböcker vi läser på kursen?

Elfriede Jelinek

 Elfriede Jelinek föddes 1946 i en liten by i Österrike och växte upp i Wien. Fadern hade judiskt påbrå, medan modern var katolik. Jelineks mor hade stora ambitioner för dottern, som skulle uppfostras till solist. Flickan studerade därför från tidig ålder vid musikkonservatoriet i Wien. Jelinek beskriver själv den ständiga pressen att öva som ett förtryck, samtidigt som de musikaliska tillställningarna var hennes enda möjlighet att etablera sociala kontakter. Modern beskrivs som sjukligt svartsjuk, hon tillät inte dottern att leka med andra barn. Vid arton års ålder fick Jelinek ett nervöst sammanbrott, vilket ledde till att hon började skriva.

Jelinek bor än idag i sin barndoms sommarhem, ett hem hon delade med modern tills denna avled, vid 97 års ålder. En social fobi präglar starkt Jelineks vardag och inskränker hennes möjligheter att delta i sociala sammanhang. Hon lämnar sällan hemmet och kunde inte resa till Stockholm för att motta Nobelpriset. Jelinek beskriver själv sitt liv så här: ”Den som är utanför, förblir utanför. Å andra sidan får man en skarpare blick, men man offrar ju livet”. Elfriede relaterar till omvärlden via sina texter och hon kommunicerar genom sin websida.

Gemensamt för Jelineks romaner Pianolärarinnan, Älskarinnorna och Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället är skildringarna (eller kanske snarare skisserna) av kvinnor som utsätts för övergrepp, våld och sadism. Bakom förtrycket finns svaga män, som i sin tur lever i en alienerad värld, styrd av kapitalets och masskulturens villkor. Jelineks position som feminist på vänsterkanten är synnerligen uppenbar i hennes texter. Hon engagerar sig i samhället i syfte att demaskera strukturer och avslöja lögner. Jelinek kritiserar skarpt sitt hemland för dess oförmåga att göra upp med sin nazistiska historia och hon var en av få som uttalade sig i samband med fallet Fritzl.

Karaktäristiskt för Jelineks sätt att uttrycka sig är att med kyligt distanserad, oidentifierbar berättarröst skissa groteska sex- och våldsscener. Bakgrunden är ofta en uppförstorad nationalromantisk idyll, mot vilken scenerna kontrasteras på ett absurt sätt.

Jelinek tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004 med motiveringen: "för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt". Akademien var långt ifrån enig om beslutet och ledamoten Knut Ahnlund ansåg att priset till henne hade "ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid".


Jelinek intresserar mig både som person och som författare. Jag har läst en del texter av och om henne:

 
Jelinek. Elfriede. 2004. Pianolärarinnan. Stockholm: Forum.
Jelinek, Elfriede. 2007. Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället. Stockholm: Ersatz.
Jelinek, Elfriede. 2008. Älskarinnorna. Stockholm: Brombergs.
Jelinek, Elfriede. 2009. "De övergivna". Aftonbladet. 16 mars. http://www.aftonbladet.se
Korsström, Tuva. 1994. Berättelsernas återkomst. Helsingfors: Söderströms förlag.

Jag har även skrivit på bloggen om Jelineks berättarröster och jag har recenserat ett par av hennes böcker: Älskarinnorna, Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället. Mitt förslag är att man som förstagångsläsare väljer Älskarinnorna.