De glömda Nobelpristagarna

När jag startade den här bloggen för snart fem år sedan var syftet att jag skulle läsa och skriva om alla Nobelpristagarna. Det har ju onekligen gått lite si och så med detta. Nobelprisprojektet är mer fokuserad och hon har nu lyckats läsa alla Nobelpristagarna på två år! Jag har blivit lite inspirerad och tänker nu försöka skärpa till mig. Till att börja med ska jag i alla fall skriva ett inlägg om varje författare jag läst. Eftersom jag läst mycket av en del och lite av andra kommer så klart inläggen att variera i omfång och djup. Men det får lov att vara OK. Dessutom ska jag försöka läsa åtminstone en ny Nobelpristagare varje månad. I den takten är jag färdig om 5 år :) Här är en uppdaterad lista över de jag läst hittills.

Vad recenseras på Lyrans Noblesser

Jens Liljestrand besvarade under veckan frågan om vilka böcker som recenseras på Expressen. Många bokbloggar har också tagit tillfället i akt att berätta närmare vad de recenserar, Enligt O och Bokhora bland andra. Så jag passar också på att berätta om mitt urval.

Recex, köpt och lånat: Tro det eller ej, men jag recenserar inte allt jag läser. Och redan där gör jag ett urval som inte är medvetet planerat eller genomtänkt. Dessutom är inte allt jag recenserar nyutkomna recensionsböcker. Har jag fått en bok som recex så recenserar jag så gott som alltid. Men c:a en tredjedel av de böcker jag recenserar har jag inte fått, utan väljer att recensera av andra orsaker.

Litterär kvalitet: Nu är det ju ganska svårt att entydigt definiera vad litterär kvalitet är, men visst får jag lov att erkänna att jag är en kräsen, krävande läsare vad gäller språkhantering, intrig, personteckning, stil mm.

Bredd: Ja, ibland försöker jag mig på att recensera böcker som jag inte är så hemtam med. Det har lett till att jag börjat läsa noveller, lyrik, ungdomsböcker och grafiska romaner. Och till och med en vampyrbok!

Subjektiv angelägenhetsgrad: Vad är angelägen läsning? Enligt mig är det läsning som uppmuntrar till eftertanke, som kräver lite ansträngning och som leder till personlig utveckling. Därför puffar jag gärna för böcker som t ex handlar om hur det är att vara kvinna i andra kulturer och böcker som speglar och kritiserar samtidens konsumtionshysteri och utnyttjande av människor. Den stulna romanen av Nawal El Saadawi och Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg är exempel på vad jag anser vara angelägna böcker.

Nyhetsvärde: Ibland låter jag mig påverkas av vad många läser, men ofta är jag då så sen att jag ändå inte hinner tala om böckerna medan de är "heta". En man vid namn Ove t ex läste jag långt efter alla andra.

Debatt: Som jag tidigare nämnt är debatten ofta över innan jag kommer mig för att läsa boken.

Genrer/subgenrer/kategorier: Mestadels recenserar jag romaner, men även en del noveller, lyrik och dramatik.

Författaren: När jag kontaktar förlagen om recensionsböcker spelar författaren stor roll. Jag vill ogärna hamna i en situation där jag både måste läsa och recensera en dålig bok så jag går gärna på lite säkra kort.

Priser: Ja, vissa priser påverkar mitt urval, framför allt Nobelpriset. Jag recenserar ofta de "nya" Nobelpristagarna, men även de fina Nobelklassikerna från Brombergs. Men jag recenserar inte alla prisade böcker jag läser. För inte länge sedan läste jag Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg utan att recensera den. Jag tyckte oerhört mycket om boken, men hade helt enkelt inte tid att just då skriva en recension värdig den (p g a tentaskrivning).

Förlaget: Ja, förlaget spelar stor roll. Jag har vissa favoritförlag, vars böcker jag gärna recenserar. Jag gillar förlag som översätter litteratur från andra delar av världen än den anglosaxiska och puffar gärna lite extra för dem.

I slutändan handlar ju recenserandet om att ha något att säga. Nu är det ju inte så att jag särskilt ofta kan bidra med tankar som ingen annan tänkt, men det låter jag mig inte hindras av. Har jag en åsikt framför jag den gärna :) Till skillnad från den professionella litteraturkritiken gör jag inga anspråk på att kunna placera in verk i deras kontext och dylikt, mina recensioner handlar mer om att försöka uppmärksamma bra böcker, särskilt de som inte syns så väl vare sig på topplistorna eller på kultursidorna.

Liebster Blog Påsk

Tack så mycket Matilda för fina utmärkelsen Liebster Blog Award. Jag följer lydigt reglerna, svarar på nio frågor och skickar vidare till fem bloggar.

Vad ville du bli när du var liten?
Jag ville blir veterinär eller djurskötare. Och jag har ibland fortfarande svårt att förlika med med den usla pälsdjursallergin som satte käppar i hjulet för min dröm.

Vad är du idag?
En medelålders kulturtant som även gillar sport. En välutbildad akademiker som inte tycks kunna sluta plugga. En barnpsykolog som fortfarande tycker om att leka.

Vart vill du helst resa?
Jag har rest en del och har blivit rätt hemkär numer. Men jag vill naturligtvis resa med dottern till hennes födelseland Kina, jag vill återse Jerusalem och jag skulle gärna vilja åka på safari i Afrika.

Var ser du dig själv om fem år?
Kanske håller jag då på med någon typ av uppsats i ämnet litteraturvetenskap? Eller så har jag tröttnat på att plugga och blivit intresserad av att plocka svamp. Vem vet?

Rött eller vitt?
Om det gäller vin så avstår jag, gäller det rosor gillar jag vitt, handlar det om politik föredrar jag rött.

Sommar eller vinter?
Men hallå-å! Det finns fler årstider, jag gillar både vår och höst skarpt.

Skog eller hav?
Jag är född och uppvuxen i värmlandsskogarna och trivs bäst i trolsk barrskog.

Vad gör dig ledsen?
Jag blir lätt både ledsen och arg, men om detta väljer jag att inte blogga.

Vad är det bästa du vet?
Sedan jag blev mamma är detta en lätt fråga, glädjen över dottern är outsinlig.

Att välja fem bloggar är ju den svåraste uppgiften, jag har långt fler favoriter. Och en del av dem har säkert redan fått utmärkelsen.

Anna och jag gillar båda att läsa utanför de anglosaxiska områdena. Hon har dessutom en gästbloggare som skriver inlägg som får mig att asgarva.

Metta bloggar om mycket intressant och hennes Litteraturvetarskola uppmuntrade mig att börja plugga litteraturvetenskap.

Ivana är en av mina äldsta bloggvänner och en bloggare jag läser allt av.

Ingrid får mig att lyfta blicken och söka långt bak i historien och bort från det välkända. Hennes blogg är en guldgruva.

Fiktiva Helena har gett mig gott stöd i att återuppta läsning på engelska och hon har dessutom fått mig att läsa fleravampyrböcker. Men Buffy förstår jag mig inte på...

Små citroner gula och en sur läsare

Bloggare är ju alltid så positiva och snälla, sägs det. Och ja, om ni kollar på min blogg är de flesta recensionerna och andra bokinläggen positiva. För jag läser sällan ut något jag tycker är riktigt dåligt. Men ibland måste jag ju för att det är kurslitteratur. Och så är det för med Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Maken till träigt språk, översvämning av detaljerade tidsmarkörer och märkesnämn, övertydlig intrig och dötrist, ensidig persongestaltning får man leta efter. Jag vet inte om jag lider mest av att lyssna på författaruppläsningen eller läsa texten. När man läser citaten ur recensionerna på boksidan verkar det som om boken fått hyggliga recensioner. Obegripligt!

Skärtorsdag i Jerusalem

Det är skärtorsdag och inledning på den kristna påskhögtiden. För 27 år sedan vandrade jag omkring i Getsemane tillsammans med min blivande make, på långfredagen gick vi Via Dolorosa och på påskafton gifte vi oss i ett litet kapell på teologiska institutet i Jerusalem. En av mina favoritromaner är Jerusalem av Selma Lagerlöf och idag vill jag bjuda på en repris av min recension av denna. För den som inte läst vill jag varna för att texten innehåller massor av SPOILERS.

Jerusalem av Selma Lagerlöf.

Jerusalem publicerades för första gången 1901 och 1902 (och bestod av två delar). Selma hade då gjort ett flertal långa resor (bl a i det Heliga landet) och träffat personer som hon senare kom att porträttera i sina böcker. Med Jerusalem vann Selma internationellt anseende och många experter anser att dessa böcker utgör höjdpunkterna i hennes berättarkonst.

Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord.

En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaks gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem. I Jerusalem får hon flera uppenbarelser och hon blir allvarligt sjuk.

Efter giftermålet börjar kärleken spira mellan Ingmar och hans hustru Barbro. Dock bär hon med sig förbannelsen att inte kunna föda friska söner, vilket plågar henne svårt. Hon lider också av samvetskval för att hon fått Ingmar att svika Gertrud och gifta sig med henne. Då Barbros far dör, och hon inte längre måste stanna i äktenskapet, uppmanar Barbro Ingmar att fara till Jerusalem och försonas med Gertrud.

Men, Gertrud älskar inte längre Ingmar och hon vill inte resa hem till Sverige. Efter många strapatser lyckas Ingmar dock förmå Gertrud och hennes gode vän Gabriel att följa med hem. Väl hemma uppdagar Ingmar att Barbro i hemlighet fött honom en son, som hon tror är svårt handikappad. Det visar sig dock att gossen är fullt frisk och inget står längre i vägen för Ingmars och Barbros kärlek.

Jerusalem är en fantastisk läsupplevelse. Språket är enkelt och vackert. Karaktärerna framträder tydligt och man känner starkt med dem i deras svåra stunder, liksom man gläds med dem i deras lyckliga stunder. Miljöskildringarna är så detaljerade att man tycker sig känna stanken och hettan i Jerusalem och den svalkande brisen från hemlandet.

Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Liksom i ett flertal andra böcker ger Selma prov på sunt bondförnuft, innerlig Gudstro samt tro på övernaturliga väsen. Hennes karaktärer har ofta ett mycket brett känslomässigt register, de slits mellan sina önskningar och viljan att leva rättrådigt. Plikten ställs mot drifterna. Flera av Selmas karaktärer skulle säkert varit behäftade med diverse psykiatriska diagnoser om de levt i vår samtid. På Selmas tid såg man dem som synska eller möjligen lite galna. Dock hade de en självklar plats i samhället. Så befriande enkelt!