Liebster Blog Påsk

Tack så mycket Matilda för fina utmärkelsen Liebster Blog Award. Jag följer lydigt reglerna, svarar på nio frågor och skickar vidare till fem bloggar.

Vad ville du bli när du var liten?
Jag ville blir veterinär eller djurskötare. Och jag har ibland fortfarande svårt att förlika med med den usla pälsdjursallergin som satte käppar i hjulet för min dröm.

Vad är du idag?
En medelålders kulturtant som även gillar sport. En välutbildad akademiker som inte tycks kunna sluta plugga. En barnpsykolog som fortfarande tycker om att leka.

Vart vill du helst resa?
Jag har rest en del och har blivit rätt hemkär numer. Men jag vill naturligtvis resa med dottern till hennes födelseland Kina, jag vill återse Jerusalem och jag skulle gärna vilja åka på safari i Afrika.

Var ser du dig själv om fem år?
Kanske håller jag då på med någon typ av uppsats i ämnet litteraturvetenskap? Eller så har jag tröttnat på att plugga och blivit intresserad av att plocka svamp. Vem vet?

Rött eller vitt?
Om det gäller vin så avstår jag, gäller det rosor gillar jag vitt, handlar det om politik föredrar jag rött.

Sommar eller vinter?
Men hallå-å! Det finns fler årstider, jag gillar både vår och höst skarpt.

Skog eller hav?
Jag är född och uppvuxen i värmlandsskogarna och trivs bäst i trolsk barrskog.

Vad gör dig ledsen?
Jag blir lätt både ledsen och arg, men om detta väljer jag att inte blogga.

Vad är det bästa du vet?
Sedan jag blev mamma är detta en lätt fråga, glädjen över dottern är outsinlig.

Att välja fem bloggar är ju den svåraste uppgiften, jag har långt fler favoriter. Och en del av dem har säkert redan fått utmärkelsen.

Anna och jag gillar båda att läsa utanför de anglosaxiska områdena. Hon har dessutom en gästbloggare som skriver inlägg som får mig att asgarva.

Metta bloggar om mycket intressant och hennes Litteraturvetarskola uppmuntrade mig att börja plugga litteraturvetenskap.

Ivana är en av mina äldsta bloggvänner och en bloggare jag läser allt av.

Ingrid får mig att lyfta blicken och söka långt bak i historien och bort från det välkända. Hennes blogg är en guldgruva.

Fiktiva Helena har gett mig gott stöd i att återuppta läsning på engelska och hon har dessutom fått mig att läsa fleravampyrböcker. Men Buffy förstår jag mig inte på...

Små citroner gula och en sur läsare

Bloggare är ju alltid så positiva och snälla, sägs det. Och ja, om ni kollar på min blogg är de flesta recensionerna och andra bokinläggen positiva. För jag läser sällan ut något jag tycker är riktigt dåligt. Men ibland måste jag ju för att det är kurslitteratur. Och så är det för med Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Maken till träigt språk, översvämning av detaljerade tidsmarkörer och märkesnämn, övertydlig intrig och dötrist, ensidig persongestaltning får man leta efter. Jag vet inte om jag lider mest av att lyssna på författaruppläsningen eller läsa texten. När man läser citaten ur recensionerna på boksidan verkar det som om boken fått hyggliga recensioner. Obegripligt!

Skärtorsdag i Jerusalem

Det är skärtorsdag och inledning på den kristna påskhögtiden. För 27 år sedan vandrade jag omkring i Getsemane tillsammans med min blivande make, på långfredagen gick vi Via Dolorosa och på påskafton gifte vi oss i ett litet kapell på teologiska institutet i Jerusalem. En av mina favoritromaner är Jerusalem av Selma Lagerlöf och idag vill jag bjuda på en repris av min recension av denna. För den som inte läst vill jag varna för att texten innehåller massor av SPOILERS.

Jerusalem av Selma Lagerlöf.

Jerusalem publicerades för första gången 1901 och 1902 (och bestod av två delar). Selma hade då gjort ett flertal långa resor (bl a i det Heliga landet) och träffat personer som hon senare kom att porträttera i sina böcker. Med Jerusalem vann Selma internationellt anseende och många experter anser att dessa böcker utgör höjdpunkterna i hennes berättarkonst.

Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord.

En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaks gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem. I Jerusalem får hon flera uppenbarelser och hon blir allvarligt sjuk.

Efter giftermålet börjar kärleken spira mellan Ingmar och hans hustru Barbro. Dock bär hon med sig förbannelsen att inte kunna föda friska söner, vilket plågar henne svårt. Hon lider också av samvetskval för att hon fått Ingmar att svika Gertrud och gifta sig med henne. Då Barbros far dör, och hon inte längre måste stanna i äktenskapet, uppmanar Barbro Ingmar att fara till Jerusalem och försonas med Gertrud.

Men, Gertrud älskar inte längre Ingmar och hon vill inte resa hem till Sverige. Efter många strapatser lyckas Ingmar dock förmå Gertrud och hennes gode vän Gabriel att följa med hem. Väl hemma uppdagar Ingmar att Barbro i hemlighet fött honom en son, som hon tror är svårt handikappad. Det visar sig dock att gossen är fullt frisk och inget står längre i vägen för Ingmars och Barbros kärlek.

Jerusalem är en fantastisk läsupplevelse. Språket är enkelt och vackert. Karaktärerna framträder tydligt och man känner starkt med dem i deras svåra stunder, liksom man gläds med dem i deras lyckliga stunder. Miljöskildringarna är så detaljerade att man tycker sig känna stanken och hettan i Jerusalem och den svalkande brisen från hemlandet.

Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Liksom i ett flertal andra böcker ger Selma prov på sunt bondförnuft, innerlig Gudstro samt tro på övernaturliga väsen. Hennes karaktärer har ofta ett mycket brett känslomässigt register, de slits mellan sina önskningar och viljan att leva rättrådigt. Plikten ställs mot drifterna. Flera av Selmas karaktärer skulle säkert varit behäftade med diverse psykiatriska diagnoser om de levt i vår samtid. På Selmas tid såg man dem som synska eller möjligen lite galna. Dock hade de en självklar plats i samhället. Så befriande enkelt!

Månadssummering - Februari 2013

# Dark Places - Gillian Flynn
# Med strömmen - Hjalmar Söderberg
# Thérèse Raquin - Émile Zola
# Mörk Jord - Belinda Bauer
# Räddad - Alfhild Agrell
# Ett dockhem - Henrik Ibsen
# Fiskar ändrar riktning i kallt vatten - Pierre Szalowski
# Intet - Janne Teller
# En man som heter Ove - Fredrik Backman
# Lilla smycket - Patrick Modiano

En hel del bra blev läst under årets kortaste månad.

Ett dockhem och Räddad är dramatik från litteraturkursen, bra sådan!
 
Två recensionsböcker blev äntligen lästa, och mycket gillade. Modianos bok är så vacker, Szalowskis så charmig.

Jag läste till slut ut Dark Places men gillar bara delvis, jag tyckte att slutet inte riktigt höll måttet. Mörk Jord skumläste jag bara på slutet för den var så förutsägbar.

Månadens överraskning var En man som heter Ove, en bok jag verkligen vill rekommendera.

Och Intet vill jag absolut också rekommendera, det är en mycket mörk angelägen ungdomsbok.

Summa summarum: en mycket bra läsmånad!

Tematrio - Påskdeckare

På Påsk ska man numer läsa deckare i Sverige, det är en tradition vi lånat av våra grannar i väst. Därför blir det i år ett återkommande Påsktema: Berätta om tre favoritdeckare! (Jag ska försöka hitta nya bland de böcker jag läst under de senaste åren.)

1. Okänd kontinent av Fred Vargas överraskade verkligen positivt. Sammantaget är det en absurd sträckläsare med övernaturliga inslag befolkad av de mest unika och charmerande karaktärer man kan föreställa sig.

2. Håkan Nesser är ju min deckarfavorit och i fjol gavs den sista boken i serien om Barbarotti ut (snyft). Sammantaget avslutar Styckerskan från Lilla Burma sviten om Barbarotti på ett fantastiskt sätt. Här finns allt man kan önska sig: fängslande livsöden, nyanserade personporträtt, spännande händelser och samtal med Vår Herre.

3. Jag läste också nyligen min första G W Persson, Den döende detektiven, och förvånades över hur bra jag tyckte att den var. Nu var ju detta tyvärr definitivt sista boken i serien om rikskriminalpolisen Lars Martin Johansson, jag började helt klart i fel ände. Men jag gillade författarens lite torra humor och vill gärna läsa något mer av honom.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!