Tematrio - Saint Patrick

Igår var det Saint Patrick’s Day, Irlands nationaldag. Då firas det rejält, sannolikt med en hel del öl. På Saint Patrick’s Day är det dessutom bäst att ha något grönt på sig, man får nämligen nypa alla som inte bär grönt! Berätta nu om tre böcker skrivna av irländska författare. Själv var jag faktiskt tvungen att kolla Wikipedia innan jag hittade tre, om det är svårt kan ni väl slänga in en eller annan britt :)

1. I väntan på Godot av Samuel Beckett läste jag nyligen på litteraturkursen och den var bra mycket bättre än jag väntade mig. Absurd och obegriplig så klart, men definitivt bra :)

2. Bram Stokers Dracula var också kurslitteratur och ganska intressant sådan. Vi läste den med fokus på hur upplevelser medieras, men den kan ju ocks läsas som en vampyrroman ;)

3. Oscar Wilde har jag läst alldeles på egen hand. Dorian Grays porträtt är en fantastisk berättelse om samhällets ytlighet och vurm för skönhet och ungdom.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Ångest Hjärtats sånger

Ångest Hjärtats sånger av Pär Lagerkvist, utgiven av Tranan, 2013.

Pär Lagerkvists diktsamling Ångest, från 1916, beskrivs ofta som det första expressionistiska svenska verket. Skriven under första världskriget av en författare med en grubbande läggning gav diktsamlingen uttryck för starka känslor på ett nytt sätt. Lagerkvist påverkades av Baudelaire och symbolisterna men hans texter var mer avskalade och rena, en direkt projektion av diktjagets inre, en avspegling av känslan. Hans religiösa uppväxt, förlust av barnatron och sökande efter Gud/meningen med livet kom att prägla hans texter.

Och visst är det som läsare lätt att uppfatta författarens smärta och sökande. Lagerkvists dikter i Ångest är så uttrycksfulla, så översvämmande att man måste hämta andan mellan dem. De metaforer som används är fantastiskt tydliga, lidandet så påtagligt.

Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!

Lyriken är uppblandad med en del kortprosa och den griper tag i mig på ett annat. Liksom i dikterna skildras utanförskap men även en rädsla att inte duga, en outhärdig skam. Människan gestaltas som löjlig, livet som meningslöst. Jag vill bara gråta när jag läser dem.

I Hjärtats sånger från 1926 möter vi en tio år äldre författare och texter med en mer uppgiven trött ton som skildrar glömska, trötthet och ensamhet. Medan känslan i Ångest är ett akut skri är den i Hjärtats sånger mer sorgsen och övergiven. Texterna skildrar ofta ett efteråt. Allt är fullbordat.

Sammantaget är detta en diktsamling som är lätt att ta till sig och förstå på ett känslomässigt plan, samtidigt som den berör läsaren på djupet.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Lyssnar just nu med förvånansvärt stor behållning till en författaruppläsing av Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Och att den är förvånansvärt stor beror naturligtvis inte på något annat än fördomar hos mig. Jag väntade mig en bra bok skriven på ett "journalistiskt" språk. Men språket är nyanserat, emellanåt poetisk och helt enkelt mycket vackert. Och språket får mig att känna att berättelsen är ny trots att jag läst oerhört många skildringar av förintelsen. Det är en vemodig berättelse vi får ta del av och naturligtvis till stora delar en ohygglig sådan. Men Rosenberg hittar en ny nyans, en ny vinkel som gör denna bok till angelägen läsning.

Pluggtrött

Nu börjar verkligen litteraturpluggandet att ta ut sin rätt. Jag hinner sällan läsa något utöver kurslitteraturen och jag har ingen ork att skriva inlägg på bloggen. Just nu skriver jag tredje tentan, sedan är det tack och lov bara en delkurs kvar. Egentligen är det faktiskt tentaskrivandet jag gillar mest för då blir det lite mer på allvar. Seminariediskussionerna på nätet är tyvärr ganska sällan givande och därutöver består kursen bara av läsning. Jag önskar att de hade en del föreläsningar man kunde ta del av via nätet för att få lite omväxling.

Jag inser att jag dessutom förväntade mig att vi skulle läsa bättre litteratur. Men om man ska studera populärlitteratur måste man väl läsa den. Hittills är ju bottennappet Twilight, men i ärlighetens namn är jag inte så taggad på att läsa vare sig Små citroner gula eller Snabba Cash nästa delkurs. Litteratursnobb är nog ett passande epitet ;) Doktor Glas ser jag dock fram emot att återknyta bekantskapen med. Men vad är egentligen Sangen om den røde rubin av Agnar Mykle? Har någon av er läst?

Tematrio - Skolan

Det är nu klart och därför officiellt att jag ska byta jobb, efter sommaren kommer jag att börja arbeta som skolpsykolog i en liten stad i Värmland. Därför är jag ju just nu särskilt intresserad av allt som har med skolan att göra, inklusive böcker som utspelar sig i skolmiljö. Berätta om tre bra "skolböcker"!

1. Ondskan av Jan Guillou är en delvis självbiografisk roman som skildrar olika former av förtryck och misshandel. Den unge Erik misshandlas av sin styvfar och utsätts för pennalism på den fina internatskolan. Våldet och förtrycket tycks vara oundvikligt. Mycket obehaglig och bra skildring av unga människors utsatthet.

2. Djur av J C Oates handlar om Gillian, som studerar på college och är förälskad i den karismatiske läraren Andre Harrow, gift med en exotisk konstnär, Dorcas. Både Dorcas och maken dyrkar "det djuriska", och lockar mängder med kvinnliga studenter att tänja på gränserna för det tillåtna. Intressant, obehaglig skildring av en unga flickors utsatthet.

3. Som motvikt till ovanstående obehagliga skildringar kan man läsa böckerna om Harry Potter. Jag har läst dem ett flertal gånger och gillar verkligen miljön på Hogwarts.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!