onsdag 23 januari 2013

Sågverksungen och Bricken på Svartvik

Sågverksungen och Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson, utgivna av Libris, 2010

Kan det bli bättre än så här? Nej, inte i mitt tycke. Vibeke Olsson måtte vara den mest underskattade författaren i vårt land. Är det för att hon skriver för enkelt? Faktiskt så enkelt att hennes böcker kan läsas i många åldrar. Eller skriver hon om alldeles för omoderna teman? Om gudstro, solidaritet och den lilla människans kamp för att överleva. Om jag fick bestämma skulle Vibeke Olsson få många olika priser, allt från bokbloggarnas pris till det något mer prestigefyllda Augustpriset.

De två första böckerna om Bricken handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Men det som gör böckerna om Bricken så engagerande är inte de stora frågorna, utan Brickens egen berättelse. Vibeke Olsson är fenomenal på att gestalta barnets sätt att tänka och uttrycka sig. Trots att Bricken tidigt är med och arbetar för familjens försörjning finns här också utrymme för barnets lekar, drömmar om äventyr och fantasier om framtiden. Även kärleken mellan man och kvinna gestaltar Vibeke Olsson med omsorg och många nyanser. Trots att Bricken föräldrar är utslitna och böjda av hårt arbete finns en närhet mellan dem som värmer läsaren.

En tredje bok om Bricken, Sågspån och eld, finns redan utgiven och en fjärde, Amerikauret, kommer i mars. Jag ser mycket fram emot dem båda.

 

måndag 21 januari 2013

Tematrio - Vinter

Det är kallt och snöigt! I vanliga fall gillar jag vinter, men nu har jag varit sjuk så länge att jag bara längtar till våren. Vinter i böcker kan dock vara spännande med människor som blir infrusna och annat elände. Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.


1. Isslottet av Tarjei Vesaas handlar om den komplicerade framväxten av en vänskap mellan två flickor. Berättelsen utspelar sig i stark kyla och naturfenomen som orsakas av denna kyla. Vid forsen har ett Isslott bildats och i detta slott går en av flickorna vilse.

2. I Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf spelar kylan och isen en avgörande roll. Herr Arnes penningar är en dramatisk spökhistoria, som utspelar sig på 1500-talet i Bohuslän. Handlingen inleds med mordet på den rike herr Arne och hans husfolk och övergår i en berättelse om den enda överlevande på gården, den unga flickan Elsalill. Kärlek, skuld, hämnd och övernaturliga händelser präglar denna spännande klassiker.

3. Snö av Orhan Pamuk och jag kom aldrig riktigt överens. Jag uppfattade den som alltför mycket av en politisk lärobok och jag tyckte i ärlighetens namn att den var ganska tråkig och långrandig. Till staden Kars kommer poeten Ka för att skildra en våg av självmord bland unga kvinnor. Staden blir snart insnöad och skakas av politiska och religiösa motsättningar.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 20 januari 2013

Jerka om bokval

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den, frågar Annika i veckans jerka. När jag kollar förra årets läsning ser jag att min sponatana tanke stämmer, jag läser mycket sällan något som jag inte hört talas om innan. Oftast har jag läst om boken hos någon blogg eller så känner jag till författaren sedan tidigare. Och ibland få jag tips om eller själva boken från förlaget. Men jag hittar ändå några böcker som jag själv fastnat för när jag sett dem i bokkataloger (går sällan i fysiska bokhandlar).

Det jag fastnar för är så klart titel i kombination med omslag. Dessutom läser jag naturligtvis info om vad boken handlar om för att se att det är något jag tycker är intressant. Själamakerskan av Michela Murgia är en sådan bok. Jag tyckte att den var snygg direkt när jag såg den och innehållet verkade intressant. Och jag hade rätt, det var en av de bästa böcker jag läste i fjol.

En del barnböcker valde jag på samma sätt. Ofta ger omslagen en tydlig vink om vilken typ av bok det är. En av dem jag gillade mest i fjol var Den magiska kappan av Katarina Genar.



lördag 19 januari 2013

Vårläsning 18

En tesked jord och hav av Dina Nayeri handlar om 11-åriga tvillingsystrar i 80-talets Iran. Om boken sägs att den är: "fylld med färgstarka karaktärer och har en suggestiv berättarröst som blandar rytmen från traditionell iransk berättarkonst med modern västerländsk prosa". Utgivare är Damm förlag. Och kolla så snygg boken är!