Tematrio - Klassikerläsning

Eftersom jag hastigt och lustigt drog igång en Klassikerutmaning igår handlar så klart veckans tematrio om klassiker. Berätta antingen om klassiker ni läst och vill tipsa om eller berätta om klassiker ni skulle vilja läsa.

1. Om man inte läst så många klassiker och tycker att det känns tungt att börja skulle jag vilja föreslå att man läser äventyrsklassiker eller romantiska klassiker. Både Jorden runt på 80 dagar och De tre musketörerna är klassiker jag läste och gillade när jag var ung. Kronan bland de romantiska klassikerna är nog Stolthet och fördom, men allt av Jane Austen och systrarna Brontë är lätt att ta till sig.

2. Om man vill läsa svenskt föreslår jag naturligtvis Selma Lagerlöf. Hon är unik som första svenska Nobelpristagare, därtill första kvinna. Selma skrev dessutom i många genrer så det är lätt för alla att hitta något man gillar bland hennes böcker. Mina favoriter är Jerusalem och En herrgårdsdröm, båda två böcker som handlar mycket om kärlekens förmåga att övervinna allt. Del två i trilogin om Löwensköldska ringen - Charlotte Löwensköld - innehåller intriger värdiga en nutida såpa och mycket kärleksförvecklingar. Gillar man spännande spökhistorier kan man i stället välja Herr Arnes penningar eller Löwensköldska ringen. Kejsarn av Portugallien är känslosam och lättläst. Gösta Berlings saga är spännande, men en av Selmas "tyngre". Körkarlen var inte i min smak, jag minns den som deprimerande och för sedelärande.

3. Om man vill ha något riktigt tungt att sätta tänderna i kan man ju välja Anna Karenina. Jag började med den för två år sedan, men har fortfarande bara kommit 200 sidor. Boken är faktiskt riktigt bra, men alldeles för tung - rent fysiskt. Det går ju inte att hålla boken på något vettigt sätt. När Anna K kommer på svenska i e-format ska jag skaffa mig en läsplatta. En ryss jag däremot tagit mig genom och gillat är Brott och straff. Den var mycket mer lättläst än jag väntat mig och psykologiskt mer modern.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Gedingate och en Klassikerutmaning

Diskussionerna om Gedingate (alltså att Jessica Gedin i På Spåret berättat att hon inte läst Selma Lagerlöf) går varma i etern. Om ni vill ta del av den finns inlägg hos Annika Koldenius, Bokhora, enligt O, Bernur. Diskussionerna tippar åt alla håll och kanter, men många tycks åtminstone vara överens om att det är viktigt att läsa klassiker. Jag tänker inte fortsätta diskussionen här, däremot ser jag ett skriande behov av att tidigarelägga den inplanerade sommaraktiviteten - att läsa klassiker. Vi läste ju klassiker tillsammans förra sommaren då ett 40-tal bloggar var med och vi läste sammanlagt mer än 70 klassiker.

Varför ska man då läsa klassiker, en del av dem är ju urtrista? Ja, en del är tröga och trista, men kan ändå lära oss en del om hur det är att vara människa. Men framför allt är många klassiker fantastiskt bra och i dessa förenas nytta med nöje vid läsningen. På min absoluta favoritlista finns en hel del böcker som kan kallas klassiker. Och de finns inte med på listan för att den ska se snobbig och tjusig ut, utan för att böcker som Mina drömmars stad och Jerusalem faktiskt är helt underbara.

Eftersom jag älskar att göra listor har jag dessutom gjort en 100-lista över klassiker jag vill läsa. Min lista innehåller mycket litteratur från mer formella listor, men en del män fått maka på sig till förmån för kvinnor och en del utomeuropeisk litteratur har trängt sig in. Det är ju så med en del av oss bokbloggare att vi älskar listor och statistik, det betyder inte att vi läser för att kunna bocka av på listor och känna oss duktiga. Att planera läsningen är bara ytterligare ett sätt att relatera till sin läsning.

Härmed vill jag inbjuda alla bokbloggar, inklusive Babelbloggen så klart ;) och andra läsare att tillsammans med mig läsa lite klassiker under vintern/våren. Vi rivstartar direkt och håller på till sista april. På fyra månader borde vi väl hinna läsa en del. Jag skriver ett inlägg i slutet av varje månad och ber er kommentera med länkar till det ni läst. Vill ni vara med och läsa klassiker - varmt välkomna! Svara i kommentarerna och tipsa gärna om klassiker ni gillar.

Vårläsning 7

Att välja bland Sekwas böcker är ofta omöjligt, det slutar nog som vanligt med att jag läser de flesta av dem. Delphine de Vigan har jag tidigare läst och hennes nya Ingenting kan hindra natten har fått alla tänkbara priser. Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski beskrivs som rolig och trösterik och det kan jag behöva. Mindre munter, men säker i hög grad läsvärd är Sorgsna själar av Léonora Miano.

 

Medveten läsning ;)

Vad gör man när man upptäcker att en gammal favoritförfattare (Amy Tan) inte längre håller måttet? Nåja, i ärlighetens namn är det väl snarare min smak som förändrats, men i alla fall. Vad gör man när man inser att författaren exotiserar allt som inte är västerländskt (i det här fallet Kina)? Och hur hanterar man delar av boken (Bendoktorns dotter) som faktiskt är smörigt sentimentala? Jo, man stänger in de här tankarna tills en annan gång, och fortsätter att med nöje läsa en engagerande bok som handlar om mödrar och döttrar i dåtidens Kina och nutidens USA. Det kanske kan kallas medveten läsning ;)

Stål

Stål av Silvia Avallone, utgiven av Natur & Kultur, 2012

13-åriga Anna och Francesca är bästa vänner. De växer upp i ett slitet hyreskomplex i den lilla italienska staden Piombino. Anna lever tillsammans med sin politiskt aktiva mamma och den äldre brodern Alessio, som arbetar på stålverket och missbrukar kokain. Emellanåt dyker även den kriminelle fadern upp i hemmet. Francescas pappa arbetar på stålverket, modern är en kuvad hemmafru som regelbundet blir slagen. I takt med att Francescas kropp utvecklas blir fadern alltmer kontrollerande och överbeskyddande. Livet för arbetarna i stålverket är destruktivt, utbildningsnivån är låg, missbruket är utbrett och kvinnor reduceras till ligg. Ungdom och skönhet idealiseras. Anna drömmer om att göra något av sitt liv, hon vill studera. Francesca vill bli modell och synas, men allra helst vill hon bara vara tillsammans med Anna. Relationen mellan flickorna kompliceras då Anna får sin första pojkvän.

Stål skildrar ett Italien som inte har mycket gemensamt med de vykortsbilder man ofta ser från landet. Här är så skitigt och eländigt att man som läsare blir matt. Det mesta i livet är förutbestämt, sönerna går i fädernas fotspår, produktionsförhållandena styr allt. Några få orkar engagera sig politiskt, men män som Berlusconi skyr inga medel för att behålla makten. Hur ska man kunna förändra ett system som är så förödmjukande, så totalitärt i sin skenbara demokrati?

Romanens stora styrka är den ömsinta, lyhörda skildringen av två tonårsflickor som söker efter sätt att hantera känslomässig turbulens och gryende sexualitet. I ett samhälle där kvinnor betraktas som könsdelar finns det inte mycket för Anna och Francesca att identifiera sig med. Kärleken mellan dem är stark, men samtidigt skör. Ingen vill bli bortvald.

Stål är 28-åriga Silvia Avallones debutroman och det är inte ofta man ser debuter av den här kalibern. Att skildra misär på ett naturalistiskt sätt uppblandat med utsökta, nyanserade personskildringar på ett rakt, lättläst språk som driver läsaren framåt är helt enkelt lysande. Det här är en kombination av arbetarlitteratur och utvecklingsroman när den är som allra bäst.

Andra som läst är Bokmania, och dagarna går, enligt O, Matildas läshörna