Rabarbertjuven

Rabarbertjuven, text av Vanja Persson, illustrationer av Christoffer Hansen, utgiven av Magic Wonders, 2012

Tant Annies rabarber har försvunnit och Liam lovar att försöka hitta tjuven. Han tar på sig tänkarmössan, tar fram förstoringsglaset och hittar ett spår att följa. Under letandet får Liam fler uppdrag, tjuven har tagit kaninen Boris och några tomater också. Till slut lyckas i alla fall Liam lösa gåtan med de försvunna sakerna.

Raberbertjuven är en typisk barndeckare med olika ledtrådar att följa. Berättelsen är lättläst och illustrationerna är stora och färgglada. Det som gör den här boken speciell är att Liam sitter i rullstol. Och om det är något som verkligen saknas i svensk barnlitteratur är det barn med fysiska funktionsnedsättningar. Särskilt bra i Rabarbertjuven är det dessutom att texten inte ens berör det faktum att Liam har en funktionsnedsättning. För när det gäller att följa ledtrådar och lösa deckargåtor spelar det ingen roll om man sitter i rullstol eller inte.

Boken rekommenderas till barn i förskoleåldern 3-6 och den borde läsas på alla förskolor.

Månadssummering - September 2012

# Ett hus utan speglar - Mårten Sandén
# Kommer hem och är snäll - Lars Ahlin
# Smycket - Guy de Maupassant
# Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
# Hamlet - Shakespeare
# Kod 400 - Sophie Divry
# Madame Bovary - Gustave Flaubert
# Vem vill bli miljardär - Vikas Swarup
# Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser
# En komikers uppväxt - Jonas Gardell
# Den afrikanska farmen - Karen Blixen
# Den magiska kappan - Katarina Genar

Det är nästan svårt att tro att det är en och samma person som valt månadens alla böcker, men så är det. Jag har definitivt bred smak.

Två bra böcker som passar barn i slukaråldern lästes.
Jag förlorade min Gardell-oskuld genom att lyssna på två ljudböcker.
Fyra klassiker (inklusive Shakespeare!) läste jag. Jippi, äntligen har jag läst Madame Bovary!
Sista boken om Barbarotti (av Nesser) gillade jag skarpt.
Kod 400 bör läsas av alla som gillar böcker, bibliotek och bitska bibliotekarier.

En hamsters dagbok - Edward 1990-1990

En hamsters dagbok - Edward 1990-1990 av Miriam och Ezra Elia, utgiven av Brombergs Förlag, 2012

Möt existentialisten Edward, den intellektuella hamstern som grubblar över livets mening och längtar efter frihet. Edwards dagbok är en dråplig, men samtidigt djupt allvarlig berättelse om olika varelsers livsvillkor och längtan efter kärlek.

Som litteraturstudent har jag nyligen tentat på hur jaget framställs i litteraturen (i bland annat En dramatikers dagbok) och jag vill framhålla att Edward hanterar självbiografins inneboende konflikt mellan bekännelser och censur på ett föredömligt sätt. Likt många andra författare med sanningsanspråk (t ex Maja Lundgren i Myggor och tigrar) problematiserar Edward frågan om autenticitet genom att framställa sin egen verklighetsuppfattning som tvetydig, det kräver mod:

"Vad är verkligt?

Jag äter, men känner ingen smak.

Jag tänker, men jag känner inte.

Jag skriver, men jag förstår inte. Mina drömmar är levande.
Livet - i mindre grad." (s78)

Edwards dagbok är den perfekta gå-bort-presenten, tillika den perfekta julklappen. Införskaffa ett dussin och ni behöver aldrig mer komma med en halvvissen bukett eller ett billigt vin till värden och värdinnan. Dessutom kommer ni att framstå som intellektuella och kultiverade. Nämn gärna att man kan se likheter mellan Edward och Mersault, de är båda främlingar i sin värld.

Skämt åsido, den här lilla boken om Edward är vacker i sin enkla svart-vita utformning och den innehåller mycket klokhet i poetisk form. Läs den!

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2012

I den självbiografiska Varför vara lycklig när du kan vara normal? återvänder författaren till den barndom hon tidigare skildrat i romanform i Det finns annan frukt än apelsiner. Som läsare känner man igen en del av händelserna från Apelsiner, men verkligheten tycks ha varit mycket värre. Som hon själv nu skriver i Varför..?: "Och jag antar att det som känns sorgligast för mig, när jag tänker på den cover story som blev Apelsiner, är att jag skrev en berättelse som jag kunde leva med. Den andra berättelsen är för smärtsam. Jag kunde inte överleva den" (s 12).

Att beskriva innehållet i denna självbiografi på ett rättvisande sätt är nog inte möjligt; det här är en text som måste upplevas. Som läsare kastas man hit och dit, framför allt känslomässigt, när man tar del av författarens uppväxt i ett frireligiöst hem i norra England. Adoptivmamman, Mrs Winterson väntar på domedagen och förbereder sig med bibelläsning. Mr Winterson är en mycket frånvarande person. Som 16-åring lämnar Jeanette Winterson sitt föräldrahem i ett sökande efter verklig kärlek.

Den barndom Jeanette Winterson beskriver är fylld av förtryck, misshandel och allehanda galenskaper. Adoptivmodern är en fullständigt fanatisk kvinna som tar till exorcism då det visar sig att dottern är lesbisk. Flykten hemifrån blir Jeanette Wintersons enda möjlighet att skapa ett själv. Författaren berättar även oerhört naket om sin egen galenskap och om hur kärleken till naturen och litteraturen hjälpt henne att välja livet. "Kreativiteten står på hälsans sida - det är inte den som gör oss galna. Det är den kapacitet inom oss som försöker rädda oss från galenskap" (s 166).

I slutet av boken söker författaren upp sin biologiska mor och det blir ett oförglömligt möte. Mer tänker jag inte berätta eftersom jag tycker att ni verkligen ska läsa den här boken.

Andra som läst är Aftonbladet, Bokmania, och dagarna går (tack!)

Cordelia Edvardson fattas oss

Cordelia Edvardson avled under gårdagen efter en tids sjukdom kan man idag läsa i SvD. Hon skrev ända in i det sista och erhöll under sitt liv mängder av journalistiska priser. För egen del minns jag henne främst för den fantastiska självbiografin Bränt barn söker sig till elden, här kommer mina tankar om boken i repris:

I den självbiografiska romanen Bränt barn söker sig till elden möter vi den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärsskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att bevittna moderns förening med en man, även fysiskt. Flickan är tidigt medveten om att hon är annorlunda, en utvald. Dock har hon ingen vetskap om sin judiske far, utan uppfostras som en from, tysk katolsk flicka. I samband med att de tyska raslagarna införs gör modern ansträngningar att rädda dottern, men tvingas till slut åse hur flickan förs bort till koncentrationsläger. Senare transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet utplånas. Från och med nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Omedelbart efter befrielsen befinner sig flickan i ett tomrum, i ett tillstånd som liknar döden. Hon är oförmögen och ovillig att berätta om sina upplevelser för de välmenande svenskar hon möter. Romanen handlar också i hög grad om den vrede och ångest flickan bär med sig. Och om sin besatthet av det förflutna - av att ha överlevt.

Cordelia beskriver på ett till synes enkelt sätt om livets svåraste situationer. Hon ger gestalt åt det lilla utsatta barnet, vars mor inte förmår ge skydd, vare sig i freds- eller krigstid. Tidigt "används" flickan för att tillfredsställa en uppslukande mors behov, tidigt dras hon in i moderns och styvfaderns sexualitet, och förleds och lockas att tro att hon genom sin kropp kan få makt över männen. Långt innan lägerlivet har flickan fått lära sig att hennes kropp får begagnas av andra, utifrån deras behov.

I lägret utplånas de sista resterna av en identitet som redan från början var mycket skör. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest. Livet i Sverige blir efterhand för lugnt och stillsamt. Cordelia måste kanske befinna sig i dödens närhet för att uppleva att hon lever. Denna starka kontrast krävs som motvikt till all inre ångest. Kanske är detta en av orsakerna till att Cordelia flyttar till krigets Israel. Kanske är det också så att Cordelia som tydligast erfar att hon existerar när hon befinner sig i skärningspunkten mellan att vara offer och förövare. Ty i och med fördrivningen av palestinierna blir offren själva förövare, enligt Cordelia.

"Förtryck förädlar inte, den slagne slår, offret blir bödel när tillfälle bjuds."

Bränt barn söker sig till elden är skriven i tredje person och i mycket korta avsnitt. Ger oss Cordelia sitt livs berättelse i fragment - skärvor - för att hon själv inte lyckats skapa mening och sammanhang?

"Hennes liv är söndersprängt och splittrat och när hon försöker lägga pussel med bitarna skär hon sig på deras vassa kanter."

Eller ger hon oss enbart fragment för att hon vet att vi inte orkar lyssna på och leva oss in i helheten? En av de saker jag lärt mig i arbetet med krigstraumatiserade människor är att de osvikligt vet hur mycket samtalspartnern tål. Man får aldrig höra mer än man klarar av, man får endast svar på de frågor man har mod att ställa.

Bränt barn söker sig till elden är en av de mest angelägna böcker jag läst. Förintelsen får aldrig glömmas. Men romanen kan också ge oss viktig kunskap om hur vi bör bemöta traumatiserade flyktingar idag. Cordelia mötte välmenande svenskar som tyckte att man borde försöka glömma och gå vidare. Även idag möts flyktingar av absurda krav att de genast ska anamma svensk kultur och framför allt det svenska språket. Kunskapen om hur ett (eller upprepade) trauma påverkar identiteten och därmed även inlärningsförmågan tycks vara i det närmaste omöjlig att sprida.

Att läsa Bränt barn söker sig till elden var för mig en mycket fysisk upplevelse. Jag noterade hur mina muskler spändes, hjärtat skenade och andningen blev kort och ytlig. Detta är en mycket påtaglig, påträngande berättelse som är svår att skiljas från även när boken är utläst. LÄS!