Vitlöksballaderna

Vitlöksballaderna av Mo Yan, utgiven av Tranan, 2001

Så har jag då läst min första bok av den nye Nobelpristagaren och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det här blir inte någon renodlad recension utan snarare en blandning mellan en recension och en egocentrisk betraktelse över min personliga läsutveckling. För några år sedan försökte jag läsa en del kinesisk litteratur, men jag hade svårt att hitta något som passade mig. Min upplevelse var då att romanfigurerna var så platta, de verkade sakna inre liv och böckerna bestod till stor del av upprepningar av vedervärdiga händelser. Om jag läst Mo Yan då hade jag inte blivit så imponerad.

Men någonting har hänt med mitt sätt att uppfatta litteratur, min smak har på många sätt förändrats. Idag skulle jag beskriva mina tidigare svårigheter att läsa kinesiska författare som kulturrelaterade. Jag hade helt enkelt svårt att relatera känslomässigt till icke-västerländsk litteratur. Det har jag inte längre, sannolikt på grund av att jag de senaste åren läst en del afrikansk, latinamerikansk och asiatisk litteratur. Numera kan jag ta till mig texter som ligger ganska långt från mitt vanliga sätt att tänka och just detta gör mötet med Mo Yan så positivt.

Vitlöksballaderna handlar om en grupp fattiga bönder i det fiktiva Gaomi - Paradiset. Den vitlök alla bönder odlat på statens uppmaning går inte att sälja och korrumperade lägre tjänstemän pressar ur bönderna deras sista fen (ören) och deras blod, svett och tårar. Bönderna genomför en protestaktion som urartar i ett vålsamt upplopp med vandalisering och plundring. Massarresteringarna som därpå följer är skoningslösa, behandlingen av de arresterade vedervärdig och den påföljande rättegången farsartad. Invävt i berättelsen om böndernas uppror finns en tragisk kärlekshistoria.

Efter Peter Englunds tillkännagivande att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris har Mo Yans politiska ståndpunkt kritiserats skarpt, framför allt av dissidenter i Kina. I Vitlöksballaderna riktas oerhört skarp kritik mot vissa representater för systemet, men inte direkt mot systemet självt. I alla fall inte så tydligt uttalat.

"Om ett parti eller en regering inte ser till folkets bästa har folket rätt att störta det eller den", (s 387).

"Jag hatar er korrumperade tjänstemän som viftar med kommunismens flagga bara för att förstöra partiets rykte" (s 343).

Handlingen i Vitlöksballaderna förs framåt och ackompanjeras av verser sjungna av de blinde sångaren Zhang Kou i Paradisets län. Texten i sången är smärtsamt vacker och ger berättelsen en poetisk inramning.

"Länshövding, dina händer är inte stora nog för att täcka himlen;
partisekreterare, din makt väger inte tyngre än bergen!
Det hemska som har hänt i Paradiset kan ni inte dölja,
folket har nämligen ögon."

I övrigt är handlingen berättad med knivskarp, detaljerad realism som kontrasteras mot invävda traditionella, magiska inslag. Här finns så mycket vidriga detaljer att man som läsare översvämmas. Fångar förnedras och misshandlas på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Och inte kan tänka sig.

Sammantaget är Vitlöksballaderna en vacker, tragisk och vedervärdig skildring av hur de enskilda människorna faller offer både för omänskliga traditioner och ett korrumperat system. Mycket läsvärd.

Tematrio - Tjocka släkten

Dags för ett nytt titeltema. I boktitlar vimlar det av släktskapsrelationer. Här finns fastrar, morfäder, syskon och kusiner av alla de slag. Berätta därför om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i titeln.


1. Sharon och min svärmor av Suad Amiry får vi följa livet på Västbanken, sett med palestinska ögon, från tidigt 1980-tal till tidigt 2000-tal. Författaren skildrar det absurda förtryck människorna i Ramallah utsätts för och den godtycklighet med vilken befolkningen hanteras av ockupanterna. Att återge det galghumoristiska i de vidriga förhållandena är författarens överlevnadsstrategi. Detta är med bok man både skrattar och gråter med.

2. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg läste jag för många år sedan och skrattade mig sanslös. Samtidigt som den roar är den oerhört träffsäker och synliggör samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget. Den unge Petronius högsta dröm är att få bli sjökvinna. Han kommer dock att ägna sitt liv åt ett maskulinistuppror, männen vill bryta de kvinnodominerade normerna och bränner sina pehåar.

3. I Köksgudens hustru av Amy Tan träffas Weiwei och Hulan för första gången i en avlägsen by i Kina, åren före andra världskriget. De är båda nygifta, de delar krigets och äktenskapets umbäranden och lovar dyrt att bevara varandras hemligheter. Många år senare i USA har deras lögner hunnit i kapp dem och Weiweis dotter Pearl söker sanningen om det som hände för länge sedan i Kina.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokbloggsjerka del 100 (bravo)

Grattis Annika till 100 jerkor!

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?
Det var ju kinesen Mo Yan som vann och om det tycker jag både positiva och negativa saker. Ja, det enda negativa handlar om kön, jag hade velat se en kvinna som pristagare i år. Men jag tycker att det är kul med en pristagare från Kina och jag hoppas att detta ökar möjligheterna att vi får en bokmässa med Kina-tema inom de närmaste åren. Extra roligt att det blev just Mo Yan är det naturligtvis eftersom jag höll på att läsa hans Vitlöksballaderna förra veckan utifrån en kinesisk läsutmaning på bloggen. Sammantaget är jag mer nöjd än missnöjd.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?
Det finns drygt 250 olästa i min bokhylla, hur många det finns på bibblan vet jag faktiskt inte ;)

Galagoserier på Bokmässan

 

Två fina seriefynd gjorde jag hos Galago på Bokmässan. Jag tyckte mycket om Persepolis av Marjane Satrapi och jag hoppas att hennes Kyckling med plommon kommer att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Boken bekrivs som en tragisk historia om en gudabenådad musiker i 50-talets Teheran, som efter att hustrun slagit sönder hans instrument beslutar sig att dö. Svalornas lek av Zeina Abirached är en serieroman från inbördeskrigets Beirut. För att skydda barnen från krigets verklighet försökte författarens föräldrar göra händelserna runt omkring till en spännande saga, eller en lek. Men ibland kom verkligheten alltför nära.

Läsardagen

Idag på Stora Läsardagen har jag "läst" 2 cd-skivor av Karin Fossums Brott, lite kurslitteratur och några bokbloggar. Vad har ni läst?