Litt vet i GBG

Oj oj skolan har börjat. Jag slalomläser i en takt som är besinningslös, varvar Platon med Nesser och Homeros med Gardell. Igår skrev jag ett något ogenomtänkt första seminarieinlägg om skillnaden mellan förenklande privata boats och gestaltande universella romaner. Jag hyllade som vanligt universellt gestaltande av inlevelsefulla författare som Gun-Britt Sundström.

Snart ska vi läsa om olika medier (t ex Bokhora) och om relationen författare - text - läsare. Intressant helhetsgrepp som är ganska krävande. Jag är glad att jag läst en del i mitt liv.

Nathalie - en delikat historia

Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos, utgiven av Sekwa, 2012

Nathalies och François liv tillsammans börjar när François en dag spontant tar kontakt ute på gatan och den slutar på samma hastiga sätt när han sju år senare blir påkörd under sin motionsrunda. Tiden däremellan var deras kärlekssaga perfekt, Nathalie och François var som skapta för varandra. Efter dödsfallet blir Nathalie förkrossad och drar sig undan världen under lång tid. När hon börjar arbeta igen har hon ingen tanke på att någonsin bli förälskad igen, men kanske finns det någon som kan väcka hennes känslor till liv igen.

En väninna upptäckte häromdagen Nathalie i min bokhylla och frågade vad jag tyckte. Ah, en bagatell svarade jag med en chic fransk axelryckning, men en mycket välskriven sådan. Bokens handling är inte så märkvärdig och personskildringarna är inte heller så djupgående. Men berättelsen är sällsynt charmerande, intelligent och elegant. Författaren varvar in faktadelar och anekdoter på ett humoristiskt sätt och han lyckas hålla sig en hårsmån ifrån att bli alltför nostalgisk och sentimental. Tyvärr väver han också in felaktiga uppgifter om Sverige och en stereotyp bild av svenskhet som stör mig något. Men sammantaget är boken trevlig fransk, lättsam avkoppling.

Andra som läst är Tidningen Kulturen, Bernur, Bokmoster.

Tematrio - Titelmän

Dags att titta lite på männen i litteraturen. Det var ganska lätt att hitta titlar med mansnamn i, ska bli spännande att se vad ni hittar. Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett mansförnamn i titeln!


1. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf är en mustig värmländsk skröna om den försupne prästen Gustav, majorskan på Ekeby och de kavaljerer hon förbarmat sig över. Kavaljererna lierar sig dock med den ondskefulle parton Sintram och driver majorskan från gården.

2. Röde Orm är hjälten i Frans G. Bengtssons saga om vikingarnas liv på land och på äventyrsfärder. Humoristisk och underhållande även när det beskriver blodiga överfall och mord.

3. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson handlar om Simon Larsson, en judisk pojke som adopteras av en arbetarfamilj i Göteborg. Relationen mellan mor och barn och vuxenvärldens förlust av fantasi belyses fint i denna, den bästa, av författarens böcker.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Dorotea berättar

Ulf Elving mötte Dorotea Bromberg tidigare idag och det passade jag också på att göra. Jag gillade intervjun skarpt, blev berörd över berättelsen om Doroteas barndomsvän, upprörd över antisemitismen och förtjust över att Dorotea inte skräder med orden när hon beskriver klimatet i förläggarbranschen. Jag håller allt med Ulf Elving om att någon borde skriva om familjen Brombergs liv.

Pawana

Pawana av J-M G Le Clézio, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2012

Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom närmast att utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.

Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.

Sammantaget är Pawana en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till de som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt, Nobelprisat berättande.