Blandad kompott

När Stål säljs för 99 sek slår man så klart till. Och för att den inte skulle känna sig ensam på vägen hem fick lite strindbergsk dramatik och mysrys för bokslukare också följa med.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, utgiven av Modernista, 2012

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodils loggböcker. Ja just det, Bodil kallas Bodil här på bloggen och inte Malmsten. För jag tycker att jag känner Bodil och jag gillar henne skarpt. Andra författare däremot håller jag ett visst avstånd till och kallar vid efternamn. Men hur mycket lär man egentligen känna Bodil när man läser hennes loggböcker? I ärlighetens namn inte särskilt mycket alls, tror jag. Men jag väljer att tro att jag känner henne för jag vill gärna att Bodil ska vara precis sådan som hon framställer sig i sina texter. Och om man tänker efter är det ju Bodils passion, hennes ilska, hennes åsikter och hennes sätt att uttrycka sig jag gillar. Och detta är jag säker på är "äkta".

Som sagt är detta den fjärde av loggböckerna, men det är den första jag läser. Jag visste inte alls vad jag hade att vänta mig när jag började, nu kollar jag Bokbörsen febrilt för att se om jag kan få tag på alla de andra loggböckerna. Inbundna vill jag ha dem. De andra är Kom och hälsa på mig om tusen år, Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig och De från norr kommande leoparderna. Gemensamt för loggböckerna är att de beskrivs som "den löpande skildringen av intryck och händelser i ett liv som liknar mitt". Innehållet är personligt på så sätt att det speglar Bodils åsikter, men det privata behåller hon för sig själv: "Vill jag skriva om mitt privatliv, min intimitet, gör jag det genom personer som inte liknar mig i dikter, noveller och romaner". Att fokus ligger på det personliga i stället för på det privata är en av orsakerna till att jag tokgillar den här texten. Gemensamt för loggböckerna är dessutom de underbara titlarna, lånade av olika diktare.

Det är inte lätt att beskriva vad texterna i boken egentligen handlar om. De handlar om väsentliga saker även om Bodil emellanåt klär dessa i lustiga kostymer. T ex skriver hon en del om familjen Tejp som drabbats av nedskärningar på kontoret. Kanske kan man beskriva loggböckerna som en samling samhällssatiriska vardagsbetraktelser skrivna med intelligent udd. Men texterna innehåller också många funderingar kring det egna författarskapet. Hur mycket ska man offra som författare, ska man offra sitt eget liv?

Kort sagt är Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag njutbar text, sylvass satir och finurlig humor. Bodils texter är lätta som bomull, men innehållsrika som osmium (grundämnet med högst naturlig densitet). Missa inte!

Andra som läst är SvD, Ord och jord, Bokblomma.

Ost till alla möss

Ost till alla möss, text av Ulf Nilsson, illustrationer av Gitte Spee, utgiven av Bonnier Carlsen, 2009

Har du skrivit om Ost till alla möss, den är jättebra sa dottern eftertryckligt och jag gör så klart som hon vill. Hon har ju visat sig vara rätt så kräsen, så när hon gör tummen upp handlar det om riktigt bra böcker. Under ett par års tid har dottern krävt att vi ska läsa Nalle Puh om och om igen, nu har hon hittat något som hon tycker är nästan lika bra! Och både som förälder och barnpsykolog blir jag lika charmad av boken som dottern. Här finns så mycket klokhet och underfundiga formuleringar att man läser med ett stort förälskat leende på läpparna.

Ost till alla möss inleds med att en mycket liten och mycket ovanlig mus föds. Och tämligen omedelbart börjar den lilla musen bli medveten om sig själv och om omgivningen (helt i linje med modern spädbarnsforskning). Musen upptäcker snabbt att han och mamman är olika varelser, han kan t ex inte styra musmammans ben. Och mamman tycks inte tänka på samma sätt som den lilla musen, hon och de andra vuxna är mestadels upptagna av vardagen. Trygg i vetskapen om att musmamman finns i boet där man kan söka skydd vid fara, ger sig den lilla musen ut för att upptäcka världen. Och på vägen lär sig musen att hantera faror, lösa problem och visa omtanke. Som tur är träffar musen en liten musflicka att dela äventyren med, för stora faror hotar hela muskolonin.

Ost till alla möss är en av de mysigaste böcker jag läst. Här blandas stillsam humor med ett filosofiskt innehåll på ett sätt som uppskattas lika mycket av den medelålderns läsaren och det 7-åriga lyssnande barnet. Boken är helt enkelt bedårande i all sin enkelhet. Berättelsen väcker barnets nyfikenhet, texten är lättläst utan att vara för enkel och ilustrationerna är ljuvliga.

Boken rekommenderas till alla från 4 år och uppåt. Snälla förlaget tryck upp flera böcker, vi vill köpa en hel hög.

Tematrio - Titelefternamn

Dags för ett nytt tema baserat på titelnamn. Jag tror nog att man kan hitta en hel del om man letar noga. Jag hittade faktiskt dryga 30 (!) i min bokhylla. Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!

1. I Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att den högt älskade sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock i stället till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. Boken är en rolig komedi med tragiska undertoner.

2. Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. Detta är en läsvärd klassiker, som stannar kvar hos läsaren länge efter att de sista tonerna klingat ut. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."

3. Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf speglar två olika sidor hos författaren. I Löwensköldska ringen är det den gotiska Selma vi möter. Löwensköldska ringen är en klassisk spökhistoria, där de allra mörkaste känslor svallar. I romanen skildrar Selma de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och präglas av den unga Charlottes kärlek och förhoppningar. Charlotte Löwensköld är en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen även i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Läsning till varje pris?

Jag har nyligen dissat Twilightserien och det har väckt funderingar både hos mig och andra kring det här med läsning. Ska man alltid uppmuntra ungdomar att läsa oavsett vad de läser? Vad är skolans/biliotekens/de vuxnas uppgift? Hur viktigt är det att läsa egentligen? Som jag ser det måste en sådan fråga spjälkas upp för att jag ska kunna svara vad jag tycker. Läsning i sig är den visuella förmågan att knyta ihop symboler till mer omfattande symboler. Den här färdigheten är nödvändig att ha för att klara sig bra i vår typ av samhälle. Läsa bör alltså alla kunna. Om man dessutom är bra på det kommer man sannolikt att klara sig bra i skolan. Alltså bör man läsa texter för att bli en van läsare. Spelar det då ingen roll vad man läser? Nej inte om syftet enbart är att bli en bra läsare.

Men hur många är det som läser bara för att bli/vara bra på det? Förutom diverse 7-åringar - inte många. De flesta läser ju för att få ut något av innehållet i texten. Och då är det inte längre oväsentligt vad man läser. Visst är jag medveten om alla problem som finns i samband med kanonläsning (Vem bestämmer vad som är bra litteratur? Vilka ideologiska ståndpunkter ligger bakom det värde man tillskriver viss litteratur?) men det går ändå inte att komma ifrån att det textmässigt finns bättre och sämre litteratur.

Därtill har vi då frågan om vilka värderingar en text speglar. Finns det bättre och sämre värderingar? Ja, det finns det väl ingen människa som inte håller med om. Eller? Däremot är vi så klart inte alltid överens om vilka värderingar vi håller högt. Fast när det gäller lärarens roll är det nog inte så att man kan välja och vraka bland olika synsätt efter eget huvud. Detta regleras i lagar, styrdokument o s v. Skolan ska fostra demokratiska varelser som visar respekt för andra oavsett etniskt ursprung, sexuell läggning, religiös åskådning och kön. Och Skolverket arbetar aktivt med jämställdhets- och genusfrågor. Med tanke på Twilights sunkiga könsroller tycker jag därför inte att man i skolan kan uppmuntra till läsning av dem. Ska man då avråda ungdomarna från att läsa? Nej, det tycker jag inte, men kan kan ge dem alternativ. Om någon av de läsande tonårstjejer jag känner (jag känner tyvärr inga läsande tonårskillar) berättar för mig att hon läser Twilight skulle jag inte börja förfasa mig och säga till henne att sluta läsa. Jag skulle i stället säga: Åh, om du gillar Twilight vet jag något annat du säkert också kommer att tycka om. Och sedan skulle jag tipsa om t ex Engelsforstrilogin. Eller The Hunger Games om jag ville locka till att läsa på engelska. För det är ju inte så att ungdomar idag är hänvisade till litteratur av Twilightklass, det finns ju mängder att fängslande böcker som är bra både litterärt och innehållsmässigt.

När jag växte upp läste jag mycket skräp och en del bra saker. Det värsta jag läste är inte ens i stil med Twilight, jag läste tidningar som Veckans Brott och Kriminaljournalen, d v s fotografiskt illustrerad våldspornografi. Dessutom läste jag mängder av Vita serien och Barbara Cartland. Kanske inte så konstigt att det tog mig många år att skapa en vettig könsidentitet. Men tack och lov hade jag också tant Caisa på biblioteket som uppmuntrade mig att läsa andra typer av litteratur. Jag är säker på att hon la grunden för mitt framtida litteraturintresse. Vad jag med detta vill ha sagt är att jag inte tror att man med automatik utvecklas i sitt läsande om man inte får stöd. Jag har kompisar som fyllt 60 och fortfarande tycker att Danielle Steels romaner är fantastiska. (Och naturligtvis har de rätt till sin åsikt och rätt att välja hur de vill underhållas. Men inskränker sig läsandet till Danielle Steel har jag svårt att tycka att just läsning är bättre än andra hobbies.) Det räcker alltså inte att uppmuntra till läsning, ungdomar behöver dessutom guidning till underhållande, stimulerande, utvecklande litteratur.

Om jag ska svara på min fråga om man ska uppmuntra läsning i alla lägen så är således faktiskt mitt svar nej, så boknörd jag är. Om det enda ungdomen vill läsa är serier i stil med Twilight skulle jag helt klart hellre uppmuntra till dataspelande och fysiska aktiviteter. Men det jag framför allt önskar är vuxna som pratar med ungdomar om deras läsande, vuxna som vågar ifrågasätta stereotypa personskildringar, vuxna som brinner för läsande och som kan guida ungdomarna till de riktigt bra böckerna.

Hur tänker ni kring barns och ungdomars läsande?