Halvårsrapport

Exakt 50 böcker läste jag under första halvåret, det innebär att förhoppningen att läsa 100 under året ännu lever.

Ungefär 1/3 av böckerna har jag läst med öronen.
13 böcker är recensionsböcker, jag har varit klart latare med att recensera än förra året. 18 av böckerna lånade jag på bibblan, en helt OK andel.
Mest stolt är jag över att fyra av böckerna är lästa på engelska.
Något lite lyrik, ett par serieromaner och några ungdomsböcker har jag läst.
13 av böckerna är skrivna av Nobelpristagare, de flesta av dem var dock gamla bekanta.
Topp 3 så här långt är (utan inbördes ordning) Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, Själamakerskan av Michela Murgia och Agaat av Marlene van Niekerk.

Fransk ätstörning

"Det tar tid att göra resan i motsatt riktning, att gå så långt tillbaka som möjligt, till den första känslan av avsmak, de första matvarorna som slängdes ut ur kylen utan förvarning, gå ännu längre tillbaka, där hon från ingenstans måste gräva fram orörda sår som förvarats i kylrum, för att försöka förklara hur symtomet uppstått eller valts ut. Försiktigt får hon plocka fram dessa minnen, som ofta ligger huller om buller, likt slaktade grisar upphängda i fötterna med skinnet fläckat av torkat blod, hon måste stålsätta sig för att inte rygga tillbaka inför den ruttna lukten som omger dem och förhindrar att man uppehåller sig där alltför länge." (sid 29) ur den mycket läsvärda Dagar utan hunger av Delphine de Vigan.

Ensam mullvad på en scen

Ensam mullvad på en scen, text av Ulf Nilsson, illustrationer av Eva Eriksson, utgiven av Bonnier Carlsen, 2012

Bokens berättare, 6-årige storebror, brukar sjunga för sin lillebror som då kiknar av skratt. Fast stå på skolans scen och sjunga, det vill storebror inte. Oron är mycket stor inför framträdandet, att stå på scenens kant är som att stå vid ett stup ner i havet. Storebror gömmer sig och beslutar sig för att inte gå ut på scenen. Då kommer lillebror och vill så gärna få stå tillsammans med sin storebror på scenen. Inte kan en storebror säga nej då.

Ensam mullvad på en scen är en fantastisk skildring av något som känns skrämmande för många barn: att stå i centrum och vara betraktad. Författaren tar barnens känslor på allvar och gestaltar nyanserat och lyhört hur det kan kännas i en 6-årings kropp när man är blyg och inte vågar. Lösningen är naturligtvis att man inte ska behöva vara ensam när man gör något som känns farligt. Förutom barns blyghet gestaltar författaren även, på ett underbart sätt, kärleken mellan två bröder. Såklart storebror vågar gå ut på scenen när han har den beundrande yngre brodern med sig.

Ensam mullvad på en scen innehåller vardagsdramatik, hemsk rädsla, stor kärlek och mycket humor. Det är en helt fantastisk berättelse som förtjänar många läsare. På förskolorna runtomkring övas barn att tidigt våga vara i centrum och berätta inför gruppen, på alla de förskolorna borde man även läsa om den ensamma lilla mullvaden.

Texten är lätt att ta till sig och passar de lite större förskolebarnen (4-6 år). Boken innehåller dessutom finstämda illustrationer som förstärker berättelsens varma, harmoniska stämning. Illustrationerna gestaltar även barnens kroppsspråk på ett lysande sätt.

Sammantaget är detta en mycket bra bok för alla, särskilt för de som upplevt blyghet. Min 6-åriga dotter, som i perioder varit mycket blyg, tyckte att det här var en riktigt bra bok! Hon kände igen sig i storebrors känslor och hon skrattade åt sången.

Tematrio - Yrken

Min första semester är slut och jag är tillbaks på jobbet. Kände mig lagom omotiverad när jag plötsligt fick en rolig arbetsuppgift. Jag och en kollega ska få fixa till vår Spelhåla med lite nya möbler och andra saker. Nice! Men icke desto mindre föranleder min återgång i arbetet att veckans Tematrio handlar om olika yrken/arbetsplatser. Berätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken. Jag har valt tre böcker somskildrar negativa arbetsvillkor, men det finns säkert mer upplyftande skildringar också.

1. Just nu läser jag Maja Lundgrens Myggor och tigrar som skildrar en kulturkritikers upplever på några olika arbetsplatser och i andra yrkesrelaterade sammanhand. Intressant, men något svårtolkat.

2. I Yarden av Kristian Lundberg berättar författaren om den hårda verklighet det innebär att vara timanställd på bemanningsföretag. De anställda är helt utlämnade åt arbetsgivarens godtycklighet.

3. Även i Reaktorn av Élisabeth Filhol arbetar de ansällda på olika bemanningsföretag. Författarens skildring av de människor som arbetar på kärnkraftsverken och de villkor som styr deras arbete gjorde mig inte direkt mer vänligt inställd till kärnkraften.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Sant eller fiktivt med Maja Lundgren

Läser Myggor och tigrar och tycker att det är svårt att förhålla mig till författaren Maja Lundgren. På Wikipedia kan man läsa lite om den omfattande debatt boken orsakade och om de anklagelser som riktades mot författaren. Eftersom boken innehåller många förklenande omdömen om namngivna personer trampade hon naturligtvis på många tår. Vissa tolkade hennes utgjutelser i termer av mental ohälsa, vilket inte drabbade Lars Norén när hans navelskådande memoarer publicerades. Är böckerna av samma karaktär? Det vet jag inte, jag har inte läst Norén ännu. Finns det en poäng i att tolka det skedda i genustermer? Ja, det tror jag absolut. Lundgren har säkert tolkats utifrån att hon är kvinna och som sådan ska man tiga still och vara söt. Men i ärlighetens namn kan jag inte heller bortse från att Lundgrens text präglas av tecken på mental instabilitet. Motsäger då en eventuell instabilitet möjligheten att hon varit utsatt för trakasserier? Naturligtvis inte. Vad ska man då tycka om att människor lämnar ut både sig själva och omgivningen på det här sättet? Just nu är detta på modet, se bara på Knausgårds framgångar. Lundgren kanske ska ges erkännandet att ha varit stilbildande. Men jag har i ärlighetens namn lite svårt för den här typen av utlämnande skildringar. Möjligen beror detta på att jag fyller mina dagar med att lyssna till människor som på olika sätt har det svårt. På fritiden läser jag hellre något fiktivt. Lundgrens Pompeji skulle nog passa mig bättre.