Sant eller fiktivt med Maja Lundgren

Läser Myggor och tigrar och tycker att det är svårt att förhålla mig till författaren Maja Lundgren. På Wikipedia kan man läsa lite om den omfattande debatt boken orsakade och om de anklagelser som riktades mot författaren. Eftersom boken innehåller många förklenande omdömen om namngivna personer trampade hon naturligtvis på många tår. Vissa tolkade hennes utgjutelser i termer av mental ohälsa, vilket inte drabbade Lars Norén när hans navelskådande memoarer publicerades. Är böckerna av samma karaktär? Det vet jag inte, jag har inte läst Norén ännu. Finns det en poäng i att tolka det skedda i genustermer? Ja, det tror jag absolut. Lundgren har säkert tolkats utifrån att hon är kvinna och som sådan ska man tiga still och vara söt. Men i ärlighetens namn kan jag inte heller bortse från att Lundgrens text präglas av tecken på mental instabilitet. Motsäger då en eventuell instabilitet möjligheten att hon varit utsatt för trakasserier? Naturligtvis inte. Vad ska man då tycka om att människor lämnar ut både sig själva och omgivningen på det här sättet? Just nu är detta på modet, se bara på Knausgårds framgångar. Lundgren kanske ska ges erkännandet att ha varit stilbildande. Men jag har i ärlighetens namn lite svårt för den här typen av utlämnande skildringar. Möjligen beror detta på att jag fyller mina dagar med att lyssna till människor som på olika sätt har det svårt. På fritiden läser jag hellre något fiktivt. Lundgrens Pompeji skulle nog passa mig bättre.

Drömmarnas horisont

Va! Vad var det jag missade? Jag tittade på Drömmanras horisont med Tom Cruise och Nicole Kidman häromkvällen och satt där som ett stort frågetecken. Är det meningen att man ska ta filmen på allvar? En sån smörja! En blandning mellan värsta sorten sentimental kärlekssmet och dåligt tajmad humor. Filmen handlar om en fattig bondpojk från Irland och en rik överklasstjej som tillsammans söker lyckan i Amerika. Urk! Missa gärna.

Möss och människor

Möss och människor av John Steinbeck

Så har jag då till slut läst Möss och människor av John Steinbeck. Och under hela läsningen hoppades jag intensivt på ett lyckligt slut. Trots att jag ju egentligen visste... Av Steinbeck har jag tidigare bara läst Öster om Eden, en av mina absoluta favoritromaner. I bokhyllan står ännu Vredens druvor oläst, jag är tämligen säker på att även denna kommer att falla mig i smaken.

Möss och människor handlar om vänskapen mellan två män och handlingen utspelar sig på 30-talet under depressionstiden i Kalifornien. Det urstarke, förståndshandikappade Lennie och hans kamrat George arbetar på olika gårdar och drömmer om ett eget ställe. Många missförstånd uppstår kring Lennie som är så stark att han råkar göra illa, fast han inte vill.

I Möss och människor är människoporträtten stiliserade "typer" snarare än fullödiga personligheter. Berättelsen fokuserar mer på handlingar än på tankar och känslor. Slim är den gode mannen som visar omtanke om både människor och djur, den f d boxaren Curley är aggressiv och tycker omedelbart illa om Lennie. Curleys fru, den karikerade skökan, utlöser de onda mekanismerna.

Steinbecks styrka i denna bok ligger i förmågan att gestalta värmen och närheten mellan de två vännerna, trots en tuff jargong. George tar hand om Lennie när denne råkar ställa till det, han behandlar Lennie som om han vore en yngre bror. Kontrasten mellan den nära vänskapen och det hårda livet som kringströvande lantarbetare bidrar till att göra denna berättelse till en stor klassiker.

Steinbeck beskriver miljöerna så att man kan känna solens hetta och han kombinerar detta med kärva, trovärdiga dialoger. Språket är enkelt, orden väl valda att föra handlingen framåt och skapa en ångestfylld förväntan hos läsaren. Denna korta, lilla bok handlar i grunden om svåra frågor som klass, skuld, ansvar och straff.

Sammantaget är detta en helt fantastisk berättelse om människans ondska och godhet.

Månadssummering - Juni 2012

# Möss och människor - John Steinbeck
# Vännen och främlingen - Uwe Timm
# Colombes granne - Tatiana De Rosnay
# Henrietta ska du också glömma - Stig Claesson
# Ugglemasken - Brigitte Gacha
# The Graveyard Book - Neil Gaiman
# Dracula - Bram Stoker
# Strindberg för dig som har bråttom - Katarina & Henrik Lange

8 böcker blev lästa i juni, det är bra för att vara den sommarmånad då mycket annat händer. 3 av böckerna läste jag med öronen, 4 böcker var recensionsex från förlagen.

Roligast var helt klart Strindberg för dig som har bråttom, sorgligast var så klart Möss och människor. Bättre än väntat var Henrietta ska du också glömma, sämre än jag hoppats var Dracula.

Ett trevligt möte

Idag kikade jag in på Akademibokhandeln bara för att kolla läget lite. Och där träffade jag någon som verkar vara lika boktokig som jag själv. Hon arbetar extra under sommaren i butiken och pluggar annars till bibliotekarie. Vi blev stående och tipsade fram och tillbaks tills maken ringde och undrade vart jag tagit vägen. Som om det skulle vara så svårt att gissa... Nu ska jag se om jag kan hitta den bok hon tipsade om, jag har ju glömt både titel och författare. Boken innehöll små berättelser om vad som kan tänkas ske efter döden, visst kan väl någon av er tala om titeln?