Födelsedagsmiss!

Jag har blandat ihop datumen! Jag har ju planerat lite inför min bloggs födelsedag som jag tänkte mig skulle inträffa nästa söndag, men det var ju igår! Den lilla bloggen har redan fyllt år och det helt obemärkt! Men bemärkelsedagen kommer inte att förbli obemärkt, jag håller som bäst på och fyller ett paket som ska lottas ut. Mer information kommer inom kort, nu ska här firas!

Tematrio - Mors Dag

Så här när det snart är Mors Dag är väl temat givet - Mammor. I litteraturen finns ju allt från de bullbakande drömmammorna till mardröms-morsor. Berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen!

1. Dottern har nyligen börjat läsa själv och igår läste hon Tesslas mamma vill inte av Åsa Medel-Hartvig och Caroline Röstlund för mig. Jag vet inte vem av oss som fnissade mest åt det bångstyriga mamman som inte vill gå hem från parken, klä av sig, tvätta håret eller kissa. Den här boken passar för små 2½-åringar som är intensivt upptagna av att försöka få världen att snurra runt dem, för 6-åringar som lär sig läsa och för alla mammor som ibland inte alls har lust att uppföra sig som de ska.

2. Första delen i Lizzie Dorons självbiografiska trilogi Varför kom du inte före kriget? är en osentimental, gripande berättelse om en mor som överlevt förintelsen.  Det är en tragikomisk lättläst bok som gör den överlevandes galenskap begriplig, en mycket angelägen bok för alla som vill försöka förstå hur ett krigstrauma påverkar individen för resten av livet.

3. Lizzies mors galenskap kan man förstå, men det kan man tyvärr inte säga om den mamma som skildras i Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek. Här finns en mamma som endast tycks se sina egna önskningar och behov, en mamma som lever genom att suga livet ur dottern. I Jelineks delvis självbiografiska roman finns inget som gör att man varken kan förstå eller försona sig med modern, det här är en plågsam berättelse. Men ack så bra.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vad vill jag egentligen ha?

Alltså det här med surfplattor och läsplattor, vad är det egentligen jag vill ha? Och finns det jag vill ha? Jag har svårt att läsa på vanlig skärm, har opererat båda ögonen för grå starr och klarar inte att läsa på upplyst skärm. Alltså går surfplattorna bort. Och det är väl OK, surfa kan jag ju enkelt göra både på dator och telefon.

Läsplatta har jag ju varit sugen på länge - fast jag inte riktigt vet vad jag ska ha den till. Jag vill ju fortsätta köpa böcker och jag lånar ljudböcker på bibblan. Det finns inte så många böcker jag skulle vilja läsa på platta i stället för som vanligt, undantaget t ex Anna Karenina (den är för tung att läsa! rent bokstavligt). Men när jag kikar på Bokus finns inte Anna K som e-bok, inte på svenska. Något annat jag gärna vill läsa på platta är den kurslitteratur vi ska läsa på grundkursen i litteraturvetenskap. Men inte heller något av detta hittar jag i e-format. Är det verkligen så att endast de senaste årens populära böcker utgivna av de lite större förlagen finns? På svenska alltså? I så fall kan jag nog vänta ett tag till med min platta, trots att jag idag klappade på en i affären.

Den jag klappade är en Sony PRS-T1, den lättaste, smidigaste plattan efter vad jag kan förstå. Men, och det är möjligen ett stort MEN, den kan inte läsa vanliga Word-filer. Och jag undrar om inte det vore bra? Fast kanske man ändå inte använder en läsplatta på det sättet?

Läsplatteägare, ge mig lite råd och berätta gärna vad ni läser på era plattor.

Bästa fiktiviteten?

Fiktiviteter har en utlottning, som jag naturligtvis vill vara med på. Jag har funderat och velat fram och tillbaks länge, utan att kunna bestämma mig för vilken bok jag helst vill vinna. Men till slut fick Fiktiviteters egen recension mig att ändå fatta ett beslut - Dark Places av Gillian Flynn är den bok jag önskar mig. Mörkt och eländigt brukar ju passa mig. Och boken är sannolikt nog spännande att motivera mig att fortsätta läsa på engelska. Nu håller jag tummarna för att det blir vinst!

Catching Fire

Andra delen av Hungerspelstrilogin, Catching Fire, är utläst. Eftersom jag inte vill avslöja något om handlingen för er som ännu inte läst, skriver jag bara några rader om min läsupplevelse. Hmm vad ska jag säga om den då? Första delen i trilogin var en positiv överraskning för mig, som i ärlighetens namn inte längre är så förtjust i ungdomsböcker (undantaget en del klassiker och Engelsforstrilogin). Men i Catching Fire blir jag faktiskt lite uttråkad. Samma teman som i första delen tuggas om igen och det blir inte så mycket fördjupning vare sig i personteckningar eller i huvudpersonernas relationer. Jag har ju dessutom läst så mycket i mitt liv att jag inte överraskas så lätt av vändningar i handlingen. Sammantaget kan man nog med rättvisa säga att Hungersspelen är en spännande, underhållande berättelse som passar bättre för ungdomar än för medelålders tanter ;-)