Niceville, the movie

En elak bacill gjorde att min läsplan för helgen helt förstördes. Jag hade tänkt hinna läsa och recensera massor just denna helg. Nu blev det i stället en helg av TV-tittande och slösurfande. En av filmerna jag tittat på är Niceville, efter romanen med samma namn av Kathryn Stockett. Och nu tänker jag skriva ngt ovanligt, jag tycker nämligen att filmen är bättre än boken! I ärlighetens namn kanske detta mest beror på att jag ställer lägre krav på en film än en bok, men filmen var klart sevärd.

Om boken skrev jag så här: Niceville är en varm, engagerande, lättläst berättelse om orättvisor, segregation, mod och vänskap. Handlingen berättas rätt upp och ner, texten är lättläst och läsaren dras snabbt in i de svarta hembiträdenas vardag. På många sätt håller jag således med dem som öst beröm över boken. Men, i ärlighetens namn är allt karaktärerna i boken tämligen platta och ensidiga och på något sätt fäster inte de tragiska händelserna riktigt hos läsaren, boken blir helt enkelt lite för varm och (läs)vänlig.

I en bok ställer jag höga krav på nyanserad persongestaltning och jag gillar en mer komplex berättarstil. Men i filmen fungerar allt ypperligt. Blandningen av småputtig komedi och skildringen av ett vedervärdigt samhällssystem bärs upp av bra skådespelarprestationer, framför allt av de svarta hembiträdena. Så sitter ni sysslolösa en kväll; se filmen!

Italien

Inspirerad av gårdagens Babel och inslaget om alla intressanta nya italienska författare fick mig att börja fundera över vilka italienare jag läst. Hur jag än letar i minnet finner jag inte fler än en handfull.

Gå dit hjärtat leder dig av Susana Tamaro blev på 90-talet en stor bästsäljare och kallades för 90-talets kvinnoroman. Romanen är fint skriven och handlar om relationerna mellan tre generationer kvinnor.

Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en av de vackraste kärleksskildringar jag läst. På knappt 50 sidor ställer författare alla de viktiga frågorna om livet, döden och kärleken.

I Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar författaren hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser.

Montedidio av Erri de Luca är en osentimental, gripande skildring av människans längtan efter närhet och en vacker, ömsint berättelse om den första spirande kärleken.

I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.

I Kärleken är dödens motsats berättar Roberto Saviano om den sjuttonåriga Maria som just mist sin pojkvän Enzo.


 
Här finns tips på italiensk litteratur som kan köpas för tillfället. Jag skulle vilja läsa många av böckerna, framför allt Om en vinternatt en resande av Italo Calvino, Rosens namn av Umberto Eco och Avskedsbrev av Valeria Parrella.

Författare jag inte läst, men nog skulle gilla II

Ni missade väl inte Monika Fagerholm i gårdagens Babel? Hon verkade så mysig och intressant när hon berättade om sitt skrivande. Jag vet inte varför jag inte kommit mig för att läsa något av henne tidigare, jag äger till och med två av hennes romaner Den amerikanska flickan och Glitterscenen. Dessutom står ju en liten söt novellix, Arielles första kärlek, i min bokhylla, den borde jag ju mumsa i mig kvickt. Har ni läst något av Fagerholm? Berätta!

Boktjuvens lotteri

Jag vill såklart jättegärna vinna ett presentkort hos Boktjuven, bloggen om barnböcker som lär oss att det inte alls självklart är fult att stjäla.

Nils Holgersson på film

I dagarna två har hela familjen slagit sig ner framför TVn för att titta på Nils Holgersson och hans flygtur genom Sverige. Och vi blev faktiskt rätt nöjda alla tre. Filmatiseringen ändrade en del i Selmas berättelse, men den blev ändå bra. Handlingen känner säkert en del av er till: Nils är en lat, elak pojke som skjuter med slangbella på djuren. Som straff för hans försyndelser förtrollas han av hustomten och blir liten som en pyssling. Han reser på ryggen på tamgåsen Mårten genom Sverige och får lära sig ta ansvar och ta hänsyn till andra. Om han blir en snäll pojke har han en chans att bli stor igen.

Berättelsen är spännande och fungerar även för barn i skolåldern. Dottern tyckte att det ibland var otäckt, men mest lagom spännande. Och intressant med alla som blev kära i varandra. Svårt var det för henne att växla perspektiv och förstå varför tamgåsen inte ville följa med Mårten hem. Det ledde till intressanta samtal kring frihet, ansvar mot vänner, att vilja vara med sin familj o s v. Maken tycktes mest vara intresserad av det geografiska innehållet, medan jag mest gillade när Nils träffade Selma Lagerlöf.