Något i kriminalväg kommer att bli läst under påsken för dotterns intresse har äntligen vaknat! Maken har läst en bok om LasseMajas detektivbyrå av Martin Widmark och när hon gillade den köpte jag genast tre till. Som tur var fanns en del kvar från bokrean.
Och något om det heliga landet kommer att bli läst för just idag fick jag en recensionsbok jag längtat efter - Min mors tystnad av Lizzie Doron. I första delen av sin självbiografiska trilogi - Varför kom du inte före kriget? - skrev Lizzie om sin mor. Den nya boken handlar om fadern.
torsdag 5 april 2012
Påskläsning
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Litteratur Asien,
Recensionsböcker
onsdag 4 april 2012
Agaat
Agaat av Marlene van Niekerk, utgiven av Weyler förlag, 2012
Den sydafrikanska lantbrukarhustrun Milla de Vet ligger för döden. Hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Som enda hjälp har hon hembiträdet Agaat, en svart medelålders kvinna som haft sitt hem i familjen de Vet sedan hon bara var några år gammal. Milla kommunicerar genom blinkningar, som Agaat på ett mycket lyhört sätt avläser. Och ibland väljer att inte alls förstå. Relationen mellan Milla och hennes hembiträde präglas av maktkamp och hatkärlek. Via tillbakablickar får deras komplicerade relation sin förklaring. Agaat levde i misär och utsattes för övergrepp under de första åren i sitt liv. Milla tog hand om flickan och beslutade sig för att polera henne tills hon blev en halvädelsten - en Agaat. För en vit kvinna var det dock omöjligt att adoptera ett svart barn under apartheidtiden, relationen mellan Agaat och Milla kom att präglas av tidens ideal. När Milla efter många års ofruktsamhet blev gravid ställdes saker och ting ytterligare på sin spets.
Agaat är en roman som kan läsas på olika sätt eller kanske snarare upplevas på olika sätt beroende på om man är mitt i läsningen eller har fått boken på lite avstånd. Under själva läsningen var jag helt uppslukad av den faktiska berättelsen, av de två kvinnornas tysta kamp. Nu efteråt kan jag tydligare se hur de båda kvinnorna får spegla hela det sydafrikanska apartheidsystemet med dess uppdelning av svarta och vita. Och med den vita makten som tynar bort. På ett mycket skickligt sätt åskådliggör författaren ett historiskt skede som är svårt att förstå. Milla behandlar ibland barnet Agaat på ett sätt som väcker avsky hos läsaren, men som ändå är begripligt när man reflekterar över hur de vita faktiskt såg de svarta som mycket lägre stående.
Berättartekniskt är romanen utmanande för läsaren. Berättelsen träder fram genom en pendling mellan det förflutna och nuet. Spänningen stiger konstant och uppslukar läsaren. Fyra röster hörs i berättelsen - alla är de Millas. Vi får ta del av Millas medvetna, kommunikativa tankar i nuet, hennes minnen, hennes dagboksanteckningar och i kursiv stil hennes alltmer fragmentariska associationer. Inte förrän i epilogen tar Agaat till orda, genom Jakkies minnen. Men då skräder hon inte med orden. Och då vrids berättelsen ett litet hack, perspektiven förskjuts, personskildringarna fördjupas, skeendet nyanseras och blir mer komplext. Då tar Agaat steget från att vara en mycket bra bok till att bli en stor berättelse.
Fler som läst och förundrats: Bokmania, och dagarna går, SvD.
Den sydafrikanska lantbrukarhustrun Milla de Vet ligger för döden. Hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Som enda hjälp har hon hembiträdet Agaat, en svart medelålders kvinna som haft sitt hem i familjen de Vet sedan hon bara var några år gammal. Milla kommunicerar genom blinkningar, som Agaat på ett mycket lyhört sätt avläser. Och ibland väljer att inte alls förstå. Relationen mellan Milla och hennes hembiträde präglas av maktkamp och hatkärlek. Via tillbakablickar får deras komplicerade relation sin förklaring. Agaat levde i misär och utsattes för övergrepp under de första åren i sitt liv. Milla tog hand om flickan och beslutade sig för att polera henne tills hon blev en halvädelsten - en Agaat. För en vit kvinna var det dock omöjligt att adoptera ett svart barn under apartheidtiden, relationen mellan Agaat och Milla kom att präglas av tidens ideal. När Milla efter många års ofruktsamhet blev gravid ställdes saker och ting ytterligare på sin spets.
Agaat är en roman som kan läsas på olika sätt eller kanske snarare upplevas på olika sätt beroende på om man är mitt i läsningen eller har fått boken på lite avstånd. Under själva läsningen var jag helt uppslukad av den faktiska berättelsen, av de två kvinnornas tysta kamp. Nu efteråt kan jag tydligare se hur de båda kvinnorna får spegla hela det sydafrikanska apartheidsystemet med dess uppdelning av svarta och vita. Och med den vita makten som tynar bort. På ett mycket skickligt sätt åskådliggör författaren ett historiskt skede som är svårt att förstå. Milla behandlar ibland barnet Agaat på ett sätt som väcker avsky hos läsaren, men som ändå är begripligt när man reflekterar över hur de vita faktiskt såg de svarta som mycket lägre stående.
"Åh min lilla Agaat, mitt barn som jag stötte bort, barnet som jag försakade efter att ha lagt beslag på henne, som jag förlöste utan att fånga upp, som jag låste in för att befria." (sidan 561)Runt de två kvinnorna cirklar ytterligare två familjemedlemmar, Millas make Jak och hennes son Jakkie. Jak och Milla lever i ett mycket olyckligt äktenskap, där ingen förmår leva upp till den andres förväntningar. Båda längtar efter närhet och kärlek - ingen av dem har något att ge den andre. Förutom slag. Sonen Jakkies förlöses på ett dramatiskt sätt och kommer att stå Agaat mycket nära under uppväxten. Och denna närhet väcker svartsjuka hos Milla.
Berättartekniskt är romanen utmanande för läsaren. Berättelsen träder fram genom en pendling mellan det förflutna och nuet. Spänningen stiger konstant och uppslukar läsaren. Fyra röster hörs i berättelsen - alla är de Millas. Vi får ta del av Millas medvetna, kommunikativa tankar i nuet, hennes minnen, hennes dagboksanteckningar och i kursiv stil hennes alltmer fragmentariska associationer. Inte förrän i epilogen tar Agaat till orda, genom Jakkies minnen. Men då skräder hon inte med orden. Och då vrids berättelsen ett litet hack, perspektiven förskjuts, personskildringarna fördjupas, skeendet nyanseras och blir mer komplext. Då tar Agaat steget från att vara en mycket bra bok till att bli en stor berättelse.
Fler som läst och förundrats: Bokmania, och dagarna går, SvD.
Etiketter:
Adoption,
Bokrecensioner,
Litteratur Afrika,
Recensionsböcker
tisdag 3 april 2012
Månadssummering - Mars 2012
# Agaat - Marlene van Niekerk
# Ensamhetens labyrint - Octavio Paz
# Juloratoriet - Göran Tunström
# Pianolärarinnan - Elfriede Jelinek
# En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf
# Ett arabiskt vemod - Abdellah Taïa
"Bara" 6 böcker blev lästa i mars, men sidantalet var ändå ganska omfattande tack vare kolossen Agaat på 700 sidor.
Tre Nobelpristagare, underbara Tunström, hetsigt vackra Abdellah och superfantasmenala Agaat känns helt klart som en bra månad. Jag älskar Tunströms berättelser och språk och Agaat är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Den ska upp på min all-time favvolista omedelbart.
# Ensamhetens labyrint - Octavio Paz
# Juloratoriet - Göran Tunström
# Pianolärarinnan - Elfriede Jelinek
# En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf
# Ett arabiskt vemod - Abdellah Taïa
"Bara" 6 böcker blev lästa i mars, men sidantalet var ändå ganska omfattande tack vare kolossen Agaat på 700 sidor.
Tre Nobelpristagare, underbara Tunström, hetsigt vackra Abdellah och superfantasmenala Agaat känns helt klart som en bra månad. Jag älskar Tunströms berättelser och språk och Agaat är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Den ska upp på min all-time favvolista omedelbart.
måndag 2 april 2012
En magnifik födelsedag
The Curious Case of the Books anordnar en magnifik utlottning för att fira bloggens 1-årsdag. Jag deltar såklart och tänker skaffa mig så många lotter som möjligt!
Tematrio - Påskläsning
Många läser "krimi" på Påsk, medan andra håller sig till berättelser om häxor eller det heliga landet. Vad brukar ni läsa på Påsk? Berätta om tre bra böcker som passar för Påskläsning!
1. Jag brukar försöka läsa något spännande på Påsk gärna en "krimi". Men på slutet har jag tröttnat på vanliga deckare och inte hittat något nytt bra. Mina favoritförfattare inom området är Karin Fossum och Håkan Nesser. I år har jag tvärr ingen bok på lut, men jag har ännu inte läst Fossums senaste.
2. När det gäller häxor är min erferenhet begränsad. Jag älskar Harry Potter och Cirkeln, synd att inte Eld hinner komma ut innan påsk. Den hade varit perfekt Påskläsning!
3. Jag tycker om att läsa böcker om det heliga landet, jag gifte mig i Jerusalem på Påskafton 1986, mitt i allt Påskfirande. Några av mina favoritböcker är Jerusalem av Selma Lagerlöf och Barabbas av Pär Lagerkvist. Kanske dags för en omläsning i Påsk. Eller kanske får jag tag på Lizzie Dorons senaste innan helgen.
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
1. Jag brukar försöka läsa något spännande på Påsk gärna en "krimi". Men på slutet har jag tröttnat på vanliga deckare och inte hittat något nytt bra. Mina favoritförfattare inom området är Karin Fossum och Håkan Nesser. I år har jag tvärr ingen bok på lut, men jag har ännu inte läst Fossums senaste.
2. När det gäller häxor är min erferenhet begränsad. Jag älskar Harry Potter och Cirkeln, synd att inte Eld hinner komma ut innan påsk. Den hade varit perfekt Påskläsning!
3. Jag tycker om att läsa böcker om det heliga landet, jag gifte mig i Jerusalem på Påskafton 1986, mitt i allt Påskfirande. Några av mina favoritböcker är Jerusalem av Selma Lagerlöf och Barabbas av Pär Lagerkvist. Kanske dags för en omläsning i Påsk. Eller kanske får jag tag på Lizzie Dorons senaste innan helgen.
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)