Jerka om olika smak

Veckans bokbloggsjerka handlar om olika tycke och smak, frågan lyder som följer: "Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?"

Om man läst min blogg länge har man inte kunnat undgå att förstå att jag tycker att Milleniumtrilogin av Stieg Larsson är något av den sämsta smörja jag läst. Romanerna har usel intrig, fylls i stället ut med sex och sadism, och personskildringarna är pinsamt dåliga. Ytterligare en bok jag avskyr är Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Och här var det faktiskt inte bara handlingen, utan även författaren som upprör mig. "Den stygga flickan" skildras endast genom mannens ögon, hennes porträtt är ensidigt och ganska ointressant. Den kärlek huvudpersonen Ricardo hyser för flickan har inget med henne som en verklig person att göra, han har blivit besatt av sin föreställning om en spännande flicka han vill äga. Att läsare (och professionella bedömare) identifierar sig med mannen och beskriver detta som en historia om olycklig kärlek övergår mitt förstånd. Och att författaren på slutet stympar "den stygga flickan" på ett vedervärdigt sätt gör mig rasande.

Litterär Kvinnodag

Missa inte att fira internationella Kvinnodagen på ett litterärt sätt hos Linda, som anordnar en bloggstafett. Jag och massor av andra bloggare kommer att skriva något om temat kvinnor i litteraturen. Jag vet inte exakt vad jag kommer att skriva om ännu, men ett tips är att det kommer att handla om bristen på kvinnliga Nobelpristtagare. Eller så får det helt enkelt bli något om favoritförfattare. Eller så blir det något helt annat.

Nya pockethyllan

Nu är alla böcker insorterade i sina nya hyllor, det var ett drygt arbete. Och inte blev det några tomma hyllplan för nya böcker inte... Här är en bild av min fina ny stringhylla för pocket. Böckerna får bara knappt rum och från översta hyllan ramlar de. Därför vaktar nu Selma och Gustaf på dem. Men jag ska köpa neutrala bokstöd i stället.

Selma och Elfriede

Just nu läser jag litteratur av och artiklar om Selma Lagerlöf och Elfriede Jelinek. Varför? Jo, just de två kvinnorna tänker jag skriva lite om i examensarbetet på Nobelkursen. Har ni tips på intressant material? Jag skulle gärna vilja veta mer om framför allt Elfriedes liv och skrivande och jag läser tyvärr inte tyska. Tips mottages tacksamt!

Hundra år av ensamhet

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

Hundra år av ensamhet är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap.  Byns grundare och folkets ledare, José Arcadio Buendía, intresserar sig för magi, uppfinningar och vetenskap, men lyckas aldrig riktigt med sina företag. Han slutar sina dagar fastbunden under en kastanj, mumlandes på latin. Även efter döden fortsätter den förste José Arcadio att delta i familjens liv på ett påtagligt sätt. Urmodern Ursula åldras mycket långsamt och blir långt över hundra år. Hon håller familjen samman och tar hand om alla ättlingar till sönerna, som på olika sätt hamnar i hennes hus. Den ene sonen, överste Aureliano Buendía, ägnar sitt liv åt att leda det ena upproret efter det andra mot den konservativa regeringen. De efterföljande ättlingarna få alla namn efter José Arcadio och Aureliano och på många sätt tycks allas liv vara en upprepning av de föregåendes.

I romanen trängs den ena färgstarka personligheten med den andra. Här finns inga personer som är "lagom", de har alla olika extrema karaktärsdrag. Kvinnorna är ofta undersköna, egensinniga och ovilliga att ge sig hän åt kärlekens fröjder. Eller så ger de sig fullständigt hän och förlorar allt. Männen är starka, krigiska och ofta våldsamma. Dessutom får många av männen fixa idéer, som de aldrig kan släppa. Gemensamt för både männen och kvinnorna är oförmågan att uppleva närhet. De ägnar sig ofta åt något "kall" i stället för att bilda familj och leva i gemenskap med andra.

Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet. Tiden tycks stå still i Macondo och människorna tycks mer vara förlängningar av varandra än unika identiteter. Realistisk är dock den del av berättelsen som handlar om hur det allsmäktiga banankompaniet tar över allt i byn och lämnar den skövlad. Detta är berättelsen om byns, Colombias och latinamerikas tragiska öde.

Texten i romanen flyter fram över sidorna och översvämmar läsaren. Meningarna är ofta långa och kräver läsarens fullständiga uppmärksamhet. Stämningen i romanen är både humoristisk och vemodig, det här är en roman som kan läsas på olika sätt. Motsatserna präglar både språk och handling, här finns magi och realism, sorg och humor, skapande och destruktivitet, kärlek och ensamhet. Framför allt finns här en stor, tung ensamhet.

Sammantaget är Hundra år av ensamhet en helt unik berättelse, som förmedlar starka känslor. Den rekommenderas varmt.

Andra som läst och skrivit om boken är Nobelprisprojektet, The Book Pond.