Bokbloggaren TidningsIda

Ida är en 21-årig journalist, som förutom litteratur gillar Beatles och melodifestivalen. På hennes snygga blogg kan man läsa om böcker och lite annat. Ida läser vanliga skönlitterära romaner, deckare och BOATS eller självbiografier.

Varför läser du?
På något sätt tror jag att det är någon slags frihetskänsla som ligger i grunden, att bli en del av någon eller någonting annan/annat. Jag har alltid älskat att läsa och jag vet egentligen inte vad det beror på. Det är avslappnande, lugnande och rensar tankarna. Och är både lärorikt, intressant och viktigt, tror jag.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Tiden som läggs på läsning borde väl egentligen användas till något vettigt, men förmodligen skulle den gå till något onödigt som att sitta vid datorn eller liknande. Kanske hade jag oftare använt min tid till något annat kreativt, vem vet?

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
När jag började blogga våren 2010 hade jag inte en aning om att det fanns så många fantastiska bokbloggar. Jag kom på idén ändå och tänkte att det främst kunde bli ett sätt att öva upp recensionsskrivandet på. Jag hade tidigare recenserat några böcker för lokaltidningen och tyckte det var så kul att jag ville göra det oftare. Utifrån det gick det vidare och jag började ta bloggandet på allvar när jag insåg vilken otrolig värld som finns här ute. Man är aldrig ensam och ofta kan jag tycka att det är minst lika kul, om inte roligare, att läsa andras bloggar. Plus att man inte får glömma det faktum att någon faktiskt läser det man skriver, bara det tycker jag är en härlig känsla. Och när man sedan hamnar i någon diskussion med andra eller får några fina kommentarer är lyckan gjord.

Favoritbok?
Oj, om svaret på den frågan bara får vara en bok så är det nästan omöjligt. Men Jävla John av Eva Dozzi brukar jag nämna, liksom Liza Marklunds Gömda. Sen brukar det variera en smula med tiden.

Favoritförfattare?
Liza Marklund finns där någonstans, trots att jag börjat tröttna lite på senare tid. Alltid Agatha Christie och även Anna Gavalda och Astrid Lindgren.

Favoritkaraktär?
Om vi ska hålla oss till vuxenböcker så tycker jag väldigt mycket om Hercule Poirot; både hur han verkar så snobbig och besserwissig och att han kan vara omtänksam. Men om man väljer en litterär karaktär över huvud taget så har jag en väldigt speciell relation till I-or och kommer nog alltid att ha. Jag tycker om hans dystra inställning och tycker samtidigt synd om honom. Jag samlar på honom och tycker helt enkelt väldigt mycket om den lilla dystra åsnan.

Vad får dig att gilla en bok?
Jag är otroligt svag för fint språk, därför är Anna Gavalda en av mina favoritförfattare. Men en bra bok måste ha ett bra driv, trovärdiga karaktärer och en intressant handling. Om något av de sakerna inte stämmer så fungerar det inte för mig. Jag vill tro på det jag läser och jag vill känna igen mig i karaktärerna.

Mest överskattade bok?
Enkel fråga – Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann kom jag inte alls överens med!

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Jag har redan nämnt den i en av frågorna, men Jävla John hade varit väldigt kul att skriva. Att få grotta ner sig så i Beatles historia som Eva Dozzi gjorde men samtidigt hitta på en egen twist på det som redan är sant måste vara oerhört roligt. Jobbigt, men kul och därför hade jag gärna gjort det.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset:
Jag vet att det är alldeles för sent nu, men jag tycker verkligen att Astrid Lindgren skulle ha fått det. Om det finns någon som förtjänar det så var det hon.

Hur väljer du de böcker du läser?
Mycket är böcker som jag på något sätt hört talas om; läst om på andra bokbloggar, i tidningar eller på något annat sätt hört talas om. Tips från vänner och andra brukar också kunna ligga till grund. Sen går det självklart ofta också att hitta böcker på nätbokhandlarna, bokhandlarna eller på biblioteket som man inte visste fanns. Så jag snappar upp dem både här och där.

Ditt bästa boktips?
Oj, den frågan är så svår. Men jag tror nog att det får bli Tillsammans är man mindre ensam, av Anna Gavalda.

Rumänsk litteratur på Bokmässan

Rumänien är temat för Bokmässan 2013. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om det. Kanske problemet för mig handlar om att ämnet är så smalt, jämfört med de senaste åren då afrikansk, tyskspråkig och nordisk litteratur varit teman. Den som framför allt gör mig positivt inställd är att Herta säkert kommer :-)

Vad jag vet har jag läst en rumänsk författare, den redan nämnda Herta Müller. Dessutom står Nostalgia av Mircea Cartrescu oläst i bokhyllan. För att hitta fler författare kikar jag in hos förlaget 2244 som ger ut litteratur från länderna runt Svarta havet. Har finns flera intressanta titlar, den jag blir t ex nyfiken på är Huliganens återkomst är Norman Manea.

Har ni fler tips?

Bara så hemskt!

Nej, nej alldeles för hemskt. Jag vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om. Irriterande, men man kan ju alltid lyssna på en bok. Oftast brukar det få mig att somna om. Men först krossade mannen kvinnans knä med en kofot (tror jag det var) så att knäskålen sprack, blodet sprutade och kvinnan svimmade. Alldeles för magstarkt för mig. Men jag lyssnade ett tag till. Då började en annan man misshandla babyn genom att nypa henne och slå henne. Där stängde jag av. Det finns helt klart gränser för vad jag kan lyssna på. Och den gränsen överskreds med råge. Den bok jag verkligen försökte lyssna till var Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist, en man vars författarskap numer mest gör mig förvirrad. Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig.

Nobeltemat på bloggen

Bloggen börjar snart leva upp till sin målsättning att handla omNobelpristagare. Jag pluggar ju nu Nobellitteratur 7½ poäng och har läst en del Nobelpristagare de senaste månaderna. Det kanske snart är dags att lista lästa författare - fast tyvärr är det nog så att jag inte läst så många nya.

De senaste månaderna har jag läst:

Älskarinnorna - Elfriede Jelinek
Just så-historier - Rudyard Kipling
Den omoraliske - André Gide
Dikter och prosa 1954 - 2004 - Tomas Tranströmer
En välsignelse - Toni Morrison
Strändernas svall - Eyvind Johnson
Hundra år av ensamhet - Gabril García Márquez

På listan över böcker som snart ska läsas finns:

Romanen om Olof - Eyvind Johnson
Ensamhetens labyrint - Octavio Paz
Bockfesten - Mario Vargas Llosa, Mario
Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället - Elfriede Jelinek
Mitt Europa - Czeslaw Milosz

Men trots att jag läser en hel del har jag fortafarande bara läst 38 av 108 pristagare...

Lite blandat om kärlek

Det är inte första gången jag försöker fresta er att läsa Fröding, dessutom på bygdemål. Här kommer igen den vackraste dikten om kärlek, dikten om Anna som var utan svek och som aldrig gjorde sig till.

Nypenrosa

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

Ur Räggler och paschaser från 1897


Grodan och kärleken av Max Velthuijs.
För de lite yngre barnen kommer här ett tips på en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. Däremot har han svårt att ta mod till sig och berätta för ankan att han älskar henne. Till slut väljer han en drastisk metod för att imponera på henne. En viktig bok med färgglada och lustfyllda bilder.

Här kommer också två tips på böcker om kärlek för er som är lite äldre.

I Och allt skall vara kärlek fokuserar författaren Kristian Lundberg på det viktigaste i livet - kärleken. Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Romanen är skriven på ett vackert, poetiskt språk, i min bok ligger lappar för att markera extra läs- och tänkvärda avsnitt på var och varannan sida.

I Kärlekens historia av Nicole Krauss får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden. Leo förälskar sig i Alma redan som barn, men skiljs från henne under andra världskriget. I nutid träffar vi den unga Alma Singer, som fått sitt namn efter huvudpersonen i en bok med titeln Kärlekens historia. Sambanden mellan de olika berättelserna uppenbaras så småningom. En underbar, vemodig, ömsint roman om kärlekens magi - en av de allra bästa böcker om kärlek jag läst.