Bokbloggarnas litteraturpris

Vinnaren av bokbloggarnas litteraturpris 2011 blev, inte helt otippat och mycket välförtjänt, Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag är naturligtvis mycket nöjd med detta eftersom Cirkeln var en av två romaner jag röstade på. Den andra var naturligtvis Korparna av Tomas Bannerhed, som jag nominerade. Ett stort grattis till Mats och Sara, jag firar genom att reprisera min recension av den fantastiska Cirkeln. Och jag väntar otåligt på fortsättningen - Eld.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2011

Jag började läsa Cirkeln utan högt ställda förväntningar, trots att boken tokhyllats av alla. Jag trodde ändå inte att jag skulle tycka att en ungdomsbok var något annat än, rätt och slätt, bra. Så jag bedrog mig! Efter bara några kapitel var jag helt uppslukad av berättelsen, jag återupplevde delar av min egen tonårstid och jag upprördes över de hemska, sorgliga händelserna. När jag läst fantasy tidigare har det funnits avstånd mellan min vardag och böckernas värld. Både Sagan om Ringen och Harry Potter-böckerna utspelar sig i andra världar, tider eller åtminstone länder. Men Engelsfors skulle (i alla fall nästan) kunna vara den lilla bruksort jag växte upp i. Igenkänningsfaktorn är hög, tyvärr även när det gäller tjejernas vardag, som är långt ifrån idyllisk.

I korta drag handlar Cirkeln om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter och de får en följeslagare (som inte verkar duga så mycket till). Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Dessutom händer allt fler hemska saker.

Det som framför allt slår mig när jag läser om tjejerna i Engelsfors är att deras röster känns så verkliga. Nu är jag ju inte tonåring längre och kan därför kanske inte uttala mig om hur man känner sig som ung idag, men författarna lyckas i alla fall gestalta hur jag kände mig. Och nog borde väl problemen med killar, betyg, föräldrar, kompisar, utseende o s v vara ungefär de samma idag? Dessutom väjer inte författarna undan, utan skriver även om de teman vuxna gärna vill låtsas inte existerar - d v s droger och sex. Och även dessa teman skildrar författarna på ett sätt som åtminstone jag känner igen.

När det gäller de magiska elementen blir jag förvånad över hur lätt jag accepterar dessa. Författarna lyckas på ett beundransvärt sätt integrera häxkraft och demoner med tjejernas vardag. Att tjejerna får olika magiska krafter speglar dessutom på ett snyggt sätt deras olika personligheter och svårigheter. Tjejen som känner sig osynlig lyckas verkligen bli osynlig och den mobbade tjejen får förmågan att kontrollera andras tankar.

Boken har flera huvudpersoner och det är såklart ett mycket smart grepp. Här finns olika tjejer att identifiera sig med och även om de på vissa sätt är utpräglade "typer" är de inte platta och ensidiga. Jag gillar dessutom verkligen att tjejernas olikheter och gamla konflikter inte automatiskt försvinner i och med att de får ett uppdrag, tjejerna förblir hela tiden tonåringar med starka viljor, behov och egenheter. De känns verkliga. Men snälla författarna, jag vill lära känna Ida lite bättre snart!

Den här boken är skriven av två författare och jag är ganska nyfiken på hur de burit sig åt när de skrivit. Jag upplever inte alls att det finns två olika "författarröster" undrar om de skrivit allt tillsammans?

Sammantaget är Cirkeln en helt fantastisk skildring av magi och realism. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Jag vill läsa fortsättningen nu!

Månadssummering - Januari 2012

Januari blev lite oplanerat en helsvensk läsmånad. Summa summarum blev 10 böcker lästa:

# Strändernas svall - Eyvind Johnson
# Hemsöborna - August Strindberg
# Människohamn - John Ajvide Lindqvist
# Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
# För Lydia - Gun-Britt Sundström
# Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre
# Öde - Christine Falkenland
# Felicia försvann - Felicia Feldt
# Sex - Sara Villius
# Samtal med Djävulen - Inger Edelfeldt

5 av böckerna hade värmt hyllorna här hemma ett tag, jag är nöjd att ha minskat den jättehögen lite. Hemsöborna och Människohamn lånades på bibblan och lyssnades på. En bok - Felicia försvann - var en recensionsbok. 2 av böckerna var klassiker, 1 var skriven av en Nobelpristagare. Strändernas svall överraskade positivt medan jag blev lite besviken på Människohamn.

Månadens bästa bok var tveklöst Quinnan och Dr Dreuf, jag är så glad att jag äntligen "upptäckt" ett så fantastiskt författarskap. Även Christine Falkenland var en ny bekantskap som föll mig i smaken.

Tematrio - Olästa författare

Hur mycket jag än försöker läsa dyker det hela tiden upp nya författare jag får lust att bekanta mig med. Tack och lov. Denna vecka vill jag därför att ni ska tänka till lite kring vad ni inte har läst, men går och småsuktar efter. Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!

1. Ivar Lo-Johansson har jag inte läst något av, åtminstone inte vad jag kan komma ihåg. Och jag känner mig ganska säker på att jag skulle uppskatta denne arbetarförfattare, som många andra är så lyriska över. Jag har till och med haft böcker av Ivar Lo i min bokhyllda, ni vet de där som alla lexikonköpande familjer fick. Tyvärr har bland annat Kungsgatan åkt iväg till loppis för länge sedan. Nu skulle jag gärna haft den kvar.

2. Birgitta Trotzig tror jag skulle passa mig. Hon beskrivs ofta som lite svårtillgänglig och skriver om skuldproblematik med religiös botten. Intressant, tycker jag. Högst upp på min önskelista står Dykungens dotter.

3. Och inte har jag lyckats läsa något av Paul Auster heller ännu. Jag påbörjade Dårskaper i Brooklyn i fjol, men hann bara läsa ett par sidor innan det stod klart att Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset. I all diktyra försvann sedan Auster.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Förintelsen

Det är minnesdag/minneshelg över förintelsens offer, jag vill därför passa på att tipsa om några riktigt läsvärda böcker.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Bokbloggen The Curious Case of the Books

Clara på bloggen The Curious Case of the Books läser på Kulturvetarlinjen och har en stor plats i sitt hjärta för barn- och ungdomslitteratur. Likt många andra bokbloggare jag känner (fniss) drabbas hon ofta av ägandebegär när det gäller böcker. På bloggen skriver Clara om böcker som jag inte  känner till så bra, jag har nu i alla fall förstått att jag måste läsa Fahrenheit 451.

Varför läser du?
Varför andas jag? Nej men, ärligt talat, det är bara en naturlig del av mig. Det är självklart något jag finner roligt också, men i ärlighetens namn finns det annat jag tycker är roligt också, som jag skulle kunna göra istället. Och som jag gör istället. Men sedan jag var fyra och lärde mig läsa har det alltid varit jag gör. Ibland mycket och ibland mindre. Att läsa är också, mycket mer än film eller tv-serier att besöka okända platser, dessutom får man föreställa sig så mycket själv.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Antagligen ha mycket mer plats i mitt hem. Det är böcker överallt. Jag vet inte hur det är med andra bokbloggare men jag gör faktiskt mycket annat än att läsa också. Jag syr och ritar, lagar mat och bakar, jag är ute och kalasar och jag spelar i ett band. Egentligen läser jag nästan bara några timmar efter sängdags och vid bussresor. Det är märkligt nog sällan jag sätter mig ned och läser en bok på eftermiddagen bara sådär.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Min blogg är väl som många andras, den är inte ens ett år ännu. Innehåller recensioner och tips om böcker och hemsidor av bokig natur, olika böcker jag har fyndat på antikvariat eller liknande, önskelistor och bokomslag. En del musikstycken jag tycker lämpar sig att läsa till, tv-serier och filmer som har anspelning på böcker och sådär. Sådant jag tycker är fint helt enkelt. Den är inte alls speciellt akademisk, för sådan är jag inte som person, trots att jag har studerat litteraturvetenskap i en evighet känns det som. Jag bokbloggar mest för att trots att böcker är ett stort intresse för mig är det inte något jag delar med mina vänner. De är nästan alla musiker, och på sin höjd läser de rockbiografier. Jag ville mest dela med mig om böcker jag tycker om till några som faktiskt också är intresserade.

Favoritbok?
Detta är min värsta fråga. Jag vill inte svara Harry Potter för det är så kliché, men samtidigt vore det högförräderi att inte ens nämna den. Annars älskar jag Solens gyllene äpplen av Ray Bradbury, Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer (kommer dessutom som film snart dessutom), Turkisk konfekt av Jan Wolkers som är omöjlig att få tag på om man inte finkammar antikvariat, Muminserien av Tove Jansson är också strålande, likaså Hungerspels-trilogin av Suzanne Collins. Peter Pan av J.M. Barrie gråter jag alltid floder till och läser minst vartannat år. Alice i underlandet är ett strålande mästerverk. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Favoritförfattare?
Ray Bradbury utan tvivel. Jag må bara ha läst en bråkdel av hans bibliografi men han gör mig aldrig besviken. Och han har inte bara bra historier att berätta utan också ett fantastiskt språk att göra det med. Jag får alltid ont i hjärtat av hans böcker bara för att det är så pass bra.

Favoritkaraktär?
Jag har alltid gillat Muminpappan, både i bok och serietidningsform. Och Gandalf. Tvillingarna Weasly. Herr och fru Darling i Peter Pan. Aslan. Jag tror jag skulle kunna bli stormförälskad i Ronja Rövardotters pappa Mattis. Återigen skulle jag kunna hålla på hur länge som helst.

Vad får dig att gilla en bok?
Känslan och stämningen främst, och språket såklart. Och det är viktigt att jag känner något när jag läser boken. Man ska bli sådär härligt tom när boken är över för att då har den verkligen betytt något. Och jag gråter gärna till böcker. Eller blir arg, jag minns att när jag läste någon av Vampire Academy-böckerna, antagligen femman eller sexan blev jag så rosenrasande på Dimitri att jag råkade riva sönder en sida när jag vände blad lite för aggressivt. 

Mest överskattade bok?
Varenda jäkla en av Paulo Coelho. Jag. Avskyr. Honom. Han spottar ur sig bok efter bok och folk äter som duvor ur hans händer. Jag vill smälla till folk med ordentliga böcker i huvudet och tvinga dem att läsa ordentlig litteratur istället. Så fort jag ser någon som läser Alkemisten kommer mina kräkreflexer igång. Det värsta är att han i grund och botten har bra historier men han fullkomligt mördar dem med sitt språk och sina underliggande sensmoraler. Ett öga rött är bland de värsta hypeade böcker jag läst också.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Jag vet inte riktigt, jag är rätt nöjd med att inte ha skrivit mina favoritböcker för annars skulle jag inte kunna läsa dem för första gången. Däremot vill jag själv skriva nya, egna böcker.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Ray Bradbury givetvis, men det är väl att hoppas på allt för mycket tyvärr. Annars vill jag nog mest dela ut det till döda författare tyvärr.

Hur väljer du de böcker du läser?
Jag läser i alla fall i största möjliga mån inte baksidetexter eller recensioner innan. Omslag spelar tyvärr en del in, och hur jag föreställer mig att boken skall vara. Mycket går på känsla.

Ditt bästa boktips?
Den illustrerade mannen och Fahrenheit 451 av Bradbury är underbara. Den oändliga historien av Michel Ende är också fantastisk. Tusen och en natt bör man ha läst, även om det bara är en komprimerad version mer anpassad för barn. Alla som läser deckare, vilket det ibland känns som är det enda hela Sverige läser, borde istället läsa böckerna om Ture Sventon.