Just så-historier

Just så-historier av Rudyard Kipling, Utgiven av Brombergs, 2008

Mamma, varför är solen varm, varför har ormar inga ben, varför flyttar fåglarna till Afrika på vintern, och så vidare, är typiska frågor jag kan få av husets 6-åring. Ofta kan jag ju inte svara på hennes frågor, ibland säger jag att jag inte vet, ibland googlar vi tillsammans. Men ibland kan man ju helt enkelt läsa en bok för att få svar på sina frågor. Dottern är förvisso ännu något ung för just denna version av Kiplings fantasifulla frågor och svar, men vi har faktiskt tillsammans läst bilderboken Hur dromdaren fick sin puckel.

Just så-historier innehåller 12 av Kiplings underhållande berättelser, t ex historien om hur elefanten fick sin snabel. Den här berättelsen handlar om en liten elefant som har kort nos, precis som alla de andra elefanterna. Den lilla elefanten är mycket frågvis, bland annat är han nyfiken på vad krokodiler äter till middag. Trots att han får smäll av alla han frågar, kan han inte sluta och till slut lyckas han fråga krokodilen själv. Nu ser det ut som om historien kommer att ta en ände med förskräckelse för krokodilen hugger tag i elefantens nos och börjar dra. Men den lilla elefanten lyckas kämpa emot och får till slut hjälp att ta sig loss. Då har snabeln blivit lång och därmed perfekt att använda för att smälla till alla som tidigare slagit den lilla elefanten.

Vad är då sensmoralen i denna historia? Ja, det har jag ingen aning om och så verkar det vara med de flesta av Kiplings historier. Kanske handlade hans skrivande mer om att roa än att undervisa?

En annan av mina favorithistorier är den om hur alfabetet skapades. Den här fina berättelsen handlar om hur en pappa och hans dotter kommer på ett sätt att kunna kommunicera med varandra genom att rista in meddelanden. Således ser bokstaven A ut som en förenklad bild av er karp som gapar, S-ljudet låter och ser ut som en slingrande orm och O ser ut som ett ägg. Självklart, eller hus?

Texten i Just så-historier är fylld av rim och ramsor, alliterationer, påhittade ord och ren och skär ordglädje. Dessutom finns här även Kiplings illustrationer och bildtexter.

Sammanfattningsvis är Just så-historier en fantasifull bok som kan få den mest inbitne realist att fundera lite till över hur världen egentligen hänger ihop.

Strindberg just i år

Nu ska jag faktiskt inte alls bryta mitt nyårslöfte och anta en läsutmaning, men hallåå, Strindberg kan man väl råka läsa när som helst. I Jessicas utmaning, som jag alltså inte alls tänker delta i, ska man läsa 3-4 böcker av denne författare eftersom det var 100 år sedan han dog. (Alltså hur mycket Fröding har ni läst de senaste två åren, jag vill bara påpeka att 2010 var det 150 år sedan han föddes och 2011 var det 100 år sedan han dog. Hmmm jag borde utmanat er...) Men, åter till den där August som jag inte är odelat positiv till. Jag har ju övervägt att låna en del av hans romaner i CD-version på bibblan, jag kanske tar och slår till i år. Jag läste och gillade En dåres försvarstal på gymnasiet, jag har sett och gillat filmen Hemsöborna, Jag tror mig minnas att jag även läst Fröken Julie och jag har sett en fin dramatisering av Ett drömspel. Jeg har dessutom försökt, men misslyckats med att läsa Röda rummet. Mmm, jag kommer nog att råka läsa lite Strindberg just i år.

Här kan ni läsa mer om Strindbergsåret 2012.

Tredje gången gillt?

Till min stora glädje blev det idag officielllt (i alla fall mer eller mindre) att Nawal El Saadawi tilldelas årets Stig Dagerman-pris "för att hon i varje läge varit en ansvarig medborgare och kämpat för demokrati långt före den arabiska våren". Nawal El Saadawi har under lång tid kämpat på de svagas sida och hon har bland annat i skarpa ordalag belyst kvinnans situation i Egypten. I hennes roman Den stulna romanen  möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Och det går ju inte att undvika att förhoppningarna om ett Nobelpris ökar då Nawal El Saadawi nu får Dagermanpriset. Två gånger tidigare har författare erhållit de båda priserna samma år. Då gällde det Elfriede Jelinek och J-M G Le Clézio. Vågar man hoppas på tredje gången gillt?

Läs även den roliga artikeln i SvD.

Cirkeln

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2011

Jag började läsa Cirkeln utan högt ställda förväntningar, trots att boken tokhyllats av alla. Jag trodde ändå inte att jag skulle tycka att en ungdomsbok var något annat än, rätt och slätt, bra. Så jag bedrog mig! Efter bara några kapitel var jag helt uppslukad av berättelsen, jag återupplevde delar av min egen tonårstid och jag upprördes över de hemska, sorgliga händelserna. När jag läst fantasy tidigare har det funnits avstånd mellan min vardag och böckernas värld. Både Sagan om Ringen och Harry Potter-böckerna utspelar sig i andra världar, tider eller åtminstone länder. Men Engelsfors skulle (i alla fall nästan) kunna vara den lilla bruksort jag växte upp i. Igenkänningsfaktorn är hög, tyvärr även när det gäller tjejernas vardag, som är långt ifrån idyllisk.

I korta drag handlar Cirkeln om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter och de får en följeslagare (som inte verkar duga så mycket till). Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Dessutom händer allt fler hemska saker.

Det som framför allt slår mig när jag läser om tjejerna i Engelsfors är att deras röster känns så verkliga. Nu är jag ju inte tonåring längre och kan därför kanske inte uttala mig om hur man känner sig som ung idag, men författarna lyckas i alla fall gestalta hur jag kände mig. Och nog borde väl problemen med killar, betyg, föräldrar, kompisar, utseende o s v vara ungefär de samma idag? Dessutom väjer inte författarna undan, utan skriver även om de teman vuxna gärna vill låtsas inte existerar - d v s droger och sex. Och även dessa teman skildrar författarna på ett sätt som åtminstone jag känner igen.

När det gäller de magiska elementen blir jag förvånad över hur lätt jag accepterar dessa. Författarna lyckas på ett beundransvärt sätt integrera häxkraft och demoner med tjejernas vardag. Att tjejerna får olika magiska krafter speglar dessutom på ett snyggt sätt deras olika personligheter och svårigheter. Tjejen som känner sig osynlig lyckas verkligen bli osynlig och den mobbade tjejen får förmågan att kontrollera andras tankar.

Boken har flera huvudpersoner och det är såklart ett mycket smart grepp. Här finns olika tjejer att identifiera sig med och även om de på vissa sätt är utpräglade "typer" är de inte platta och ensidiga. Jag gillar dessutom verkligen att tjejernas olikheter och gamla konflikter inte automatiskt försvinner i och med att de får ett uppdrag, tjejerna förblir hela tiden tonåringar med starka viljor, behov och egenheter. De känns verkliga. Men snälla författarna, jag vill lära känna Ida lite bättre snart!

Den här boken är skriven av två författare och jag är ganska nyfiken på hur de burit sig åt när de skrivit. Jag upplever inte alls att det finns två olika "författarröster" undrar om de skrivit allt tillsammans?

Sammantaget är Cirkeln en helt fantastisk skildring av magi och realism. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Jag vill läsa fortsättningen nu!

Fler som skrivit om Cirkeln är Fiktiviteter, Snowflake, Zachan och DN.

Topplistan 2008

Dags att posta mina gamla Topplistor så att jag kan hålla lite ordning och reda. Böckerna är listade utan inbördes ordning och listan är konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt utifrån mina minnen av dem.

Mannen utan öde - Imre Kertész
Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
Den gamle och havet - Ernest Hemingway
Onåd - J M Coetzee
Jerusalem - Selma Lagerlöf
Barabbas - Pär Lagerkvist (bäst!)
Öster om Eden - John Steinbeck
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector
Gregorius - Bengt Ohlsson
Nässlorna blomma - Harry Martinson
Serien om Sabina - Vibeke Olsson
Midnattsbarnen - Salman Rushdie
Kallocain - Karin Boye