Låt den rätte komma in

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, utgiven av Storyside, 2008

Vintern 1981 går en rysk u-båt på grund i Blekinges skärgård och en pojke mördas på ett otäckt, brutalt sätt i en förort till Stockholm. I en annan förort, Blackeberg, bor Oskar med sin mamma. Oskar är en mycket ensam pojke som mobbas så gott som dagligen i skolan. Plågoandarna är uppfinningsrika och ingen vuxen kommer till hjälp. Oskar fantiserar om hämnd och läser skräcknoveller. En dag flyttar en flicka, Eli, in i lägenheten bredvid Oskar, en underlig spännande flicka som blir Oskars vän. Något är konstigt med Eli, men inte kan hon väl ha något med det hemska mordet att göra?

Jag har lyssnat på en författaruppläsning av boken och själva uppläsningen fungerade utmärkt. JAL lyckas förmedla både spänning och känslomässiga nyanser, utan att gå till överdrift.

Jag har helt klart blandade känslor inför den här romanen. Jag visste ju från början att det var en vampyrbok så jag var förberedd på övernaturliga inslag. Det jag var mindre förberedd på var berättelsens svärta och alla otäcka detaljer.

Låt den rätte komma in gestaltar på ett ohyggligt sätt ensamheten och utsattheten hos en mobbad pojke. Vuxenvärlden lyser med sin frånvaro, ingen tycks varken se eller göra något för att hjälpa pojken. Det är framför allt i skildringen av pojkens inre författaren briljerar. Gestaltningen är trovärdig, nyanserad och smärtsamt naken. Det finns även många andra ensamma, utstötta, ledsna människor i den här berättelsen; grannpojken som ägnar sig åt droger och stölder, områdets alkisar och de ensamma mammorna. En grå, trist vardag skildras inlevelsefullt.

Som kontrast till all grå tristess framträder blodröda våldsamma episoder. I början av berättelsen väcker dessa starka reaktioner hos mig, jag tycker att detaljerna är alltför vidriga. Mot slutet blir det tyvärr så att jag upplever våldsscenerna som transportsträckor, jag skulle vilja ha mer fokus på huvudpersonen och hans närmaste. Men egentligen är det bra att författaren skildrar alla vidriga detaljer, detta gör att man inte okritiskt kan hänge sig åt hämndfantasier å huvudpersonens vägnar. Författaren förenklar inte, det här är inte en historia med ensidigt onda och goda figurer.

Sammantaget är detta ett nyanserat porträtt av en utsatt pojke med mycket starka våldsinslag och otäcka händelser. Det är en klart läsvärd bok, men den innehåller mycket obehagliga scener.

Lättläst om Sudan och Allah

Minaret av Leila Aboulela väcker omedelbart mitt intresse. Det är en lättläst roman som berättar om ett land - Sudan - jag inte vet mycket om. Huvudpersonen Najwa tillhörde de privilegierade i landet ända tills en kupp vände upp och ner på allt och familjen tvingades fly till London. Familjen förlorar sina tillgångar och de drabbas av flera svårigheter. I det nya landet förlorar Najwa sin gamla identitet och hon vänder sig till Gud för att förstå vem hon är. Det här är en intressant berättelse om postkoloniala svårigheter och om hur dessa drabbar på individivå.

Allt går sönder - favorit i repris

Allt går sönder av Chinua Achebe, utgiven av Bokförlaget Tranan

"Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring." Så inleds berättelsen om en afrikansk man, berättad utifrån ett afrikanskt perspektiv. Okonkwo är en stor man, en hyllad krigare i sin by. Han växer upp med en far som är lat och lever på lånade pengar. Detta gör Okonkwo närmast besatt av att arbeta hårt och lyckas såväl materiellt, som statusmässigt. Och han lyckas, han blir en av byns rikaste män, han har tre hustrur och ett fint hem. Okonkwo har även erövrat flera hederstitlar, vilket är det finaste man kan göra hos igbofolket. Men, Okonkwo har också otur, han råkar döda en stamfrände i en olyckshändelse och tvingas leva sju år i exil.

Under åren i exil lever Okonkwo i sin mors by, och där stöter han för första gången på de vita männen. Till Okonkwos stora sorg bekänner sig en av hans söner till kristendomen. När Okonkwo, efter åren i exil, återkommer till hembyn har denna förändrats. Missionärerna har etablerat sig även där och en brittisk domstol har fått mandat att döma efter de vitas lagar. Okonkwo manar sitt folk till uppror.

En av romanens styrkor är dess osentimentala, icke-idealiserande beskrivning av stamkulturen. Det sägs att Allt går sönder var den första romanen som gestaltade afrikanerna inifrån, till skillnad från romaner som i hög grad exotifierade och demoniserade de svarta (t ex Mörkrets hjärta av Joseph Conrad). I den här romanen finns ingen enkel uppdelning av goda och onda. Både igbokulturen och kolonisationen beskrivs utifrån många olika aspekter. Den traditionella livsstilen främjade ett liv i harmoni med naturen, men den hade också starka utstötningsmekanismer som ansågs vara heliga. Kvinnans roll var underordnad, barnen tillhörde fadern och tvillingar ansågs vara drabbade av trolldom och dödades. Kolonisationen slog sönder de gamla traditionerna och de vita lade beslag på stora delar av landets tillgångar. Samtidigt innebar kolonisationen att människor som tidigare varit utstötta fick en ny plats i tillvaron och de positiva aspekterna av de vitas civilisation, som medicinsk kunskap och skriftspråket, kom stamfolken till godo.

Beskrivningen av Okonkwo är mycket nyanserad och psykologiskt och kulturellt trovärdig (såvitt jag kan bedöma). Man kan lätt föreställa sig hur det var för honom att växa upp med en far som ansågs löjeväckande och man kan förstå hans behov av att revanschera sig. Men porträttet av Okonkwo är inte särskilt smickrande. Han är även mycket brutal och högmodig. Dessutom är han oerhört rigid, vilket visar sig vara den egenskap som för honom i fördärvet. På samma sätt som de deterministiska, grekiska tragedierna skildrar hur hybris leder till undergång, gestaltar Achebe det öde som oundvikligen drabbar män som Okonkwo.

Berättelsen om Okonkwo är fängslande, språket är enkelt och boken är därmed lättläst. Men, en mer noggrann läsning krävs om man vill ta till sig allt som döljer sig under ytan. Här finns så många av de stora frågorna om skuld, straff, försoning, liv och död invävda i berättelsen att man kan läsa texten om och om igen. Framför allt tycker jag att beskrivningarna att igbofolkets myter och traditioner ger romanen en extra dimension.

Allt går sönder är en unik bok för den som önskar förstå mer om afrikansk, traditionell livsstil och om européernas kolonisation. Boken väckte starka känslor av sorg hos mig, samtidigt som jag ofta läste Achebes satiriska kommentarer med ett småleende på läpparna.

Låt den rätte...

Jag har börjat lyssna på en författaruppläsning av Låt den rätte komma in och här går det minsann undan. Boken börjar med en mycket realistisk skildring av en tolvårig pojke som mobbas, man känner snabbt med honom och skulle vilja bestraffa hans plågoandar. Men jag får en känsla av att någon annan kanske kommer att göra det, någon vars existens ännu endast anas. Jag hoppas att det inte blir för otäckt, jag ligger ju och lyssnar på kvällarna.

Tematrio - Fars Dag

Det var ju som bekant Fars Dag under helgen och det firar bloggen med en något försenad tematrio. Det finns ganska mycket bra litteratur som fokuserar på pappor och det var inte så lätt att välja bara tre. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!