Gårdagens Bokbytardag i pressen

Ett litet inslag i NWT om gårdagens bokbyteri på torget i Karlstad. Synd att gammelmedia ska ha så svårt att lära sig att länka...

Grattis lilla treåring

Idag är det tre år sedan det första blogginlägget skrevs, mycket har förändrats sedan dess. Jag har ännu inte läst alla Nobelpristagare, vilket ju faktiskt var orsaken till att bloggen skapades. Jag har inte ens läst mer än ett par stycken det senaste året. Däremot har jag upptäckt en hel värld av litteratur! Och jag har lärt känna en massa underbara människor som älskar böcker lika mycket som jag. Bloggandet fyller numer en viktig social funktion. Dessutom har bloggandet medfört att ytterligare i runda slängar trehundra nya böcker trängs i bokhyllorna. Hur kunde det bli så här? Jag skyller glatt min hysteriska bokkonsumtion på alla er andra.

Vi får väl se hur bloggen ser ut när den fyller fyra år. Kanske har den växt till sig lite mer då. Grattis säger jag till lilla bloggen och stort tack till er som läser och kommenterar!

Varför kom du inte före kriget?

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron, utgiven av Weyler förlag, 2011.

Helena överlevde förintelsen och hon lever nu som ensamstående förälder till Elisabet i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Romanen är fragmentariskt berättad, liksom många andra romaner som handlar om att överleva trauman. Kanske är det så att språket helt enkelt bryts sönder av traumat. Texten är enkel, ibland lite naiv och mycket lättläst, vi får ta del av berättelsen genom ett barns ögon. Det här är en roman man lätt läser vid en enda sittning, längre tid tar det dock att smälta allt Helena och Elisabet varit med om. På ett osentimentalt sätt berättar författaren en av de mest gripande historier jag läst - och detta är historien om hennes eget liv.

Trots det tragiska grundtemat är romanen skriven med ett humoristiskt tonfall. Man både ler och gråter över hur Helena försöker skydda dottern genom att färga hennes hår blont - det är bara de blonda som överlever. På samma tragikomiska sätt berättar författaren om ett flertal människor som regelbundet gästade hemmet och om den galna kvinnan som ville vittna vid rättegången mot Eichmann.

Det som blir så tydligt när man läser om Helena och andra överlevande är att de betalade ett så högt pris för att överleva. Skulden tycka vara övermäktig för så många av dem. Jag kommer att tänka på en annan fantastisk självbiografisk roman, Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson. Även här står skulden i centrum och även i denna roman får vi ta del av berättelsen genom skärvor.

Varför kom du inte före kriget? är första delen i en planerad självbiografisk trilogi. Ursprungligen skrev Lizzie Doron om sin och moderns historia för att dela den med sin egen dotter. Nu är boken dock obligatorisk läsning i alla Israeliska skolor. Jag hoppas att den hittar hem till många läsare även i Sverige.

Sammantaget är Varför kom du inte före kriget? en oerhört angelägen bok som gör den överlevandes galenskap begriplig.

Stora Bokbytardagen

Stora Bokbytardagen i Karlstad var en besvikelse. Ingenting var arrangerat, vi var 4-5 personer med böcker och två journalister. Nästa år får jag se till att samla ett gäng och försöka skapa uppmärksamhet kring dagen.

Jag fick i alla fall bytt bort allt som jag hade planerat och med mig hem hade jag bara en liten kinesiskt kokbok. På jobbet blev någon som fick ta alla böcker jag bytt till mig glad.

Hur har bytena varit i andra delar av Sverige?

Fint i brevlådan

Tänk om det ändå såg ut så här i postlådan varje dag. En lättläst tidsskrift och två bra böcker. Och inga räkningar! Vi Läser ögnade jag igenom redan igår. Där fanns en del jag vill kika lite närmare på, t ex artikeln om Nina Bouraoui. Från Brombergs fanns två recensionsböcker, Det stora huset av Nicole Krauss och Den omoraliske av André Gide. Krauss blev en favorit hos mig då jag läste Kärlekens historia, jag har därför höga förväntningar på Det stora huset. Gide ska bli spännande att läsa, Den omoraliske ansågs chockerande då den kom ut 1902. Och det är faktiskt hög tid för mig att läsa en ny Nobelpristagare.