Ja, vi elsker Norge

Det är syttende mai och dagen till ära utmanar oss Böcker, böcker, böcker att skriva om norsk litteratur. Och något ska jag väl kunna knåpa ihop om vårt fina grannland.

Nobelpristagare

Norge har fått Nobelpriset vid tre tillfällen, senaste gången var 1928. Kanske är det snart deras tur igen?

1903 gick priset till Bjørnstjerne Bjørnson med motiveringen "såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet"

1920 gick priset till Knut Hamsun "för hans monumentala verk Markens grøde"

1928 gick priset till Sigrid Undset med motiveringen "förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv"


Svält av Knut Hamsum

Romanen består av en lång inre monolog, möjligen med vissa självbiografiska element. Den handlar om en ung man, som kämpar för att överleva och etablera sig som författare. Bristen på mat är stor, huvudpersonen svälter och får hungersdelirium. Han raglar omkring på gatorna, pendlar mellan djup melankoli, aggressiva utbrott och storhetsvansinne.


Jenny av Sigrid Undset

Jenny publicerades redan år 1911. Trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Boken handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som konstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. I stället blir hon indragen i flera relationer, som inte är sunda. Jenny är en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring.


Klassiker

Amalie Skrams romaner finns på min läslista, bl a kritiserade hon de psykiatriska behandlingsmodeller som erbjöds under slutet av 1800-talet. Läs gärna mer om denna författarinna hos Tekoppen.

Alberte och Jakob av Cora Sandel

Detta är del ett i trilogin om den unga Alberte. Här är fokus på den försiktiga Alberte och hennes oförvägne bror Jakob i en instängd, borgerlig miljö i Nordnorge vid sekelskiftet. På ett mycket stillsamt sätt skildrar författaren en ung kvinnas livsvillkor, längtan, drömmar och frihetskamp. Fantastiska miljö- och personbeskrivningar.


Isslottet av Tarjei Vesaas.

Denna underbara lilla roman berättar om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. En vemodig, finstämd skildring av det sköra i en ny vänskap.


Samtida romaner

Gerd Brantenberg, Lars Saabye Christensen, Karl Ove Knausgård, Anne B. Ragde, Herbjørg Wassmo, Hanne Ørstavik, Jan Kjærstad och Per Petterson är exempel på norska samtida författare. Att Gerd Brantenberg är från Norge visste jag faktiskt inte, jag har glatt trott att hon är svenska. Hennes mest kända roman är den oerhört underhållande, satiriska Egalias döttrar, som beskriver en värld där män är underställda kvinnor. Knausgårds Min kamp har rekommenderats av så många att den nu är på väg hem till mig i ett Bokuspaket. Kjærstads Tecken till kärlek står oläst i min bokhylla, det borde nog snart åtgärdas.


Ut och stjäla hästar av Per Petterson

67-årige Trond har dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. I byn träffar han dock en man från barndomen och minnena från en mycket speciell sommar gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Vackert språk, lågmäld stämning.


Deckare

Norge är väl (snart?) lika känt som Sverige för sina deckare. Unni Lindell, Jo Nesbø och Anne Holt är exempel på populära deckarförfattare. Själv har jag bara läst Karin Fossum, hon är dessutom min absoluta favoritdeckarförfattare.

Döden skall du tåla av Karin Fossum

En liten flicka ligger och sover i sin barnvagn, medan mamman fixar i hemmet. Men något lurar där ute, något som inte vill väl. Förutom att skapa nyanserade personbeskrivningar ligger författarens styrka i att kunna försätta läsaren i ett tillstånd att bävan inför det oundvikliga. En rafflande historia med poliserna Sejer och Skarre.


Humor

Humor är inte min favoritgenre, men det finns väl ingen som kan låta bli att skratta när de läser Loes dråpliga berättelser.

Doppler av Erlend Loe

Doppler har fått nog av all duktighet och konsumtionshysteri. Han lämnar sitt trygga familjeliv och flyttar till skogs. Där blir han sambo med en älgkalv och idkar byteshandel (och en del tjuvnad). Men snart förstörs friden även i skogen... Hejdlöst rolig, men med mycken klokskap gömd under skratten. Årets bästa Norgehistoria.

Skolstart

Igår besökte vi skolan och träffade fröken för första gången. Det är ju otroligt nog så att dottern ska börja skolan till hösten. Var tog småbarnsåren vägen egentligen? Har tidstjuvarna varit framme? I vilket fall väcktes funderingar hos mig kring böcker med börja skolan-tema. Men jag kan inte komma på några. Eller jo, ett par kan jag komma på, Viveka Lärns böcker om Mimmi. Men det första boken om Mimmi, Monstret i skåpet finns bara som ljudbok. Annars hade jag gärna köpt både den och En ettas dagbok. Nu får vi väl besöka biblioteket i stället. Åter således till min fundering, kan ni ge tips på böcker om barn (eller andra varelser) som börjar skolan?

Thorvalls "sista ord"

Kerstin Thorvall har varit död i drygt ett år, men hennes liv och person röner ännu ett stort intresse. När jag skrev om Kerstin Thorvalls död på bloggen beskrev jag henne som "mycket ärlig, privat och självutlämnande långt innan detta var på modet. Hon var en egensinnig kvinna med ett stort mod - och kanske också en stor portion rädsla." En av dem som nu försöker förstå vem Kerstin Thorvall verkligen var, är SvD:s Karin Thunberg. Under eftersökningarna i Kungliga bibliotekets arkiv hittades ett oöppnat brev, som innehöll en hälsning till sönerna och den text som nu ska ristas in på hennes gravsten. Läs Karin Thunbergs fina, nyanserade porträtt av en kvinnas liv, önkningar och begränsningar i SvD. På Kerstin Thorvalls gravsten kommer man att kunna läsa följande:

Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.

Tematrio - Nordiska favoriter

Efter en helg med Eurovision och VM känns det lämpligt att fokusera på nordisk litteratur. Jag är inte bitter över att finnarna vann, nejdå inte alls. Suck... Berätta om favoriter från Norden - författare eller böcker! (Jadå, Sverige räknas också som tillhörigt Norden.)

1. De finska författare jag läst är tyvärr få till antalet, men bland dem finns en riktig storstjärna - Sofi Oksanen. Utrensning var med bland fjolårets favoriter. Romanen handlar om den unga Zara, som lockats till Europa och tvingats till prostitution och drogmissbruk. Hon lyckas fly och tar sig till en liten gård i Estland. På gården bor den gamla kvinnan Aliide, en kvinna med en smärtsam och brutal historia. Små småningom visar det sig att det finns ett samband mellan de båda kvinnorna. Det här är en grym, angelägen historia, berättad på ett unikt språk.

2. Antalet lästa islänningar är lika få som finnarna. Men även här finns en favoritförfattare - Jón Kalman Stefánsson. Sommarljus, ... och sen kommer natten är en berättelse om en liten by på Islands västkust. Denna lilla by rymmer allt som kännetecknar människan. Berättelsen är humoristisk, med en allvarlig underton och tilltalet är oerhört charmerande. Personbeskrivningarna är roliga och träffsäkra, skildringen av landsbygdens villkor är satirisk på snällt sätt.

3. Självklart har jag även en (egentligen flera) norska favoriter. En av dem jag tyckt mest om under de senaste åren är Per Petterson. Ut och stjäla hästar handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. I byn träffar han dock en man från barndomen och hågkomster från en mycket speciell sommar, den sista sommaren med fadern, gör sig påminda. Berättelsen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

PS Hade någon av er klarat Tematrion om jag valt Azerbajdzjan som tema?

Birgitta Trotzig avliden

Författaren och akademiledamoten Birgitta Trotzig avled under gårdagen efter en längre tids sjukdom, skriver Peter Englund på sin blogg. I DN kan man läsa att: "Steve Sem-Sandberg liknar Birgitta Trotzig vid Selma Lagerlöf och säger att hon var en av de absolut bästa författarna i Sverige. Han nämner böcker som Dykungens dotter, De utsatta och Sjukdomen. Här finns även citat från Peter Englund som beskriver Birgitta Trotzig som en idealisk akademiledamot: "Hon var begåvad, skarp, intelligent och kunnig. Och samtidigt var hon en person som inte lät allvaret gå över på egen person."

I SvD finns en mycket fin text om Birgitta Trotzigs skrivande. Här kan man läsa att: "Med ett säreget språk och en motivsfär som ofta kretsade kring skuld och frigörelse skrev hon in sig i den svenska litteraturhistorien." Vidare säger akademikollegan Per Wästberg: "Birgitta Trotzig vidgade gränsen mot det outsägliga, tog fram okända skikt hos människan och gestaltade förnedringens villkor och nådens ögonblick - denna paradox som fanns där hela tiden."

Birgitta Trotzigs mest kända roman är Dykungens dotter. Jag har den med på min lista över 100 kvinnor man bör läsa. Jag har denna roman markerad som oläst, men jag tror egentligen att jag läst den för länge sedan. Nu skulle det passa bra att läsa om den.

I Dykungens dotter bryter en ung kvinna upp från sitt föräldrahem, en liten fiske- och småbrukargård på skånska kusten ute på Österlen. Det är i slutet av det fattigsvenska tjugotalet. En man har dykt upp och försvunnit ur hennes liv. Hennes dramatiskt mörka öde utgår från den mannen. De förgörande krafterna hos honom återkommer i deras dotter. Och sedan i dotterns son. Dykungens dotter är en tät, levande roman om människors svårighet att nå fram till varandra och slå rot i en tid av uppbrott från land till stad, från jord och djur till maskinernas värld. I lyriskt visionära bilder bär den svartskimrande sagan fram de stora frågorna om makt och svek, om skuld och förlåtelse, om sökande efter en mening och efter den kravlösa kärleken. (text från Bokus)

Läs mer i Aftonbladet och Expressen.