Under helgen har jag och ett gäng andra bokbloggare varit i Göteborg för att diskutera bloggarnas roll på Bokmässan, mycket mer kommer att komma om detta på bloggen inom kort. I denna veckas Tematrio vill jag att ni ska komma med förslag på tre intressanta teman för kommande bokmässor!Här kan ni se tidigare bokmässors teman.
1. Kina skulle jag vilja se som tema för Bokmässan. Landet har en outsinlig kulturskatt och det vore angeläget att uppmärksamma Kinas roll i världen i nuläget. Dessutom vore det roligt om mer kinesisk litteratur blev översatt!
2. Kärlek vore ett fint tema för en bokmässa. Att se kärleken gestaltad i alla dess dimensioner, på många olika språk, för alla åldrar vore fantastiskt!
3. Kvinnor och kvinnors livsvillkor genom historien och världen runt vore ett intressant tema. Man skulle kunna fokusera på de kvinnliga klassikerna, på kvinnors villkor i samtiden i olika delar av världen och kvinnor som författare.
Era förslag måste inte börja på K ;-)
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Apropå läsutmaningen Boktolvan 2011 är jag verkligen på hugget. (Utmaningen går ut på att läsa tolv nya författare under året och för min del krävs dessutom att böckerna redan finns i min väl fyllda bokhylla). På min lista över tänkbara författare/romaner finns Michael Ondaatje (Anils skugga) och Michelle Magorian (Godnatt mister Tom). Båda dessa har jag börjat läsa/lyssna på och hittills tycker jag oerhört mycket om Ondaatje, medan jag har lite svårt att ställa om till ungdomslitteratur när det gäller Magorian.
På resan till Göteborg har jag begränsat antalet medhavda böcker till två (!). Dessa är Christine Falkenland (Öde) och Bodil Malmsten (Nästa som rör mig). Om inget oförutsett inträffar kommer jag att ha läst fyra av de tolv böckerna redan innan februari månads slut. Raskt marcherat, tycker jag.
Lämna gärna länkar så lägger jag till dem allteftersom. Enklaste sättet att senare hitta länklistan är att leta upp bilden till vänster i högermarginalen. Under denna finns en länk till vår länklista. Hoppas att vi tillsammans kan samla ihop en gedigen lista för alla som är intresserade av årets Bokmässetema.
Ingen konst av Péter Esterházy, utgiven av Weyler förlag, 2010.
I Ingen konst berättar författaren om sin uppväxt i ett Ungern som präglas att kommunistdiktaturens skräckvälde och nationens stolthet - fotbollen. Péter Esterházy har tidigare skrivit biografier om fadern, denna gång är det dock modern som har huvudrollen. Författaren berättar om den mor han beundrade under uppväxten och den gamla, egensinniga kvinna som nu ligger på sin dödsbädd. Samtidigt som författaren uttalat skriver om sin egen familj är han dock öppen med att han tar sig många konstnärliga friheter då han berättar om sin barndom. Inte ens antalet syskon anges i enlighet med författarens verkliga familj. Förmodligen finns det även andra delar av berättelsen som är tillspetsade, vilket jag på inget sätt ser som något negativt.
Ingen konst är dock långt ifrån en lättläst roman, jag måste nog tyvärr erkänna att jag ofta inte hänger med i författarens vindlande långa meningar och abrupta associationskast. Likheterna mellan textens flyt och bollens rörelse under en match är uppenbar; för att spinna vidare på denna liknelse skulle jag dock säga att matchen störs av att domaren alltför ofta blåser av. De avbrott som uppstår då författaren plötsligt byter spår gör läsningen krävande och handlingen fragmentarisk. Dessutom refererar författaren ofta till personer och händelsen i berättelsens samtid, som jag har bristfällig kunskap om. Det jag kan tillgodogöra mig av berättelsen uppskattar jag dock.
Författaren beskriver sin mor på ett mycket ömsint, ibland närmast sensuellt sätt. I kapitlet Min mor och sexet uttrycker författaren sina tankar kring det avstånd, den slöja, den dimma som finns mellan honom och modern och relaterar detta på ett mycket freudiansk sätt till utrymmet mellan benen som föräldrarna delat. Modern porträtteras som en mycket vacker och ovanlig kvinna. Till skillnad från andra ungerska kvinnor blev hon vän med männen och hennes stora passion i livet var fotboll.
Som fotbollsälskare tycker jag mycket om alla referenser till spelare och matcher. Tyvärr utspelade sig dessa före min tid, men jag har roat mig med att söka lite på nätet efter bilder. Modern Lilikes favorit var Ferenc Puskás och efter att ha sett detta klipp kan man lätt föstå henne. Vilken bollkontroll och snabbhet! När jag läser om Lilikes kärlek till fotbollen önskar jag att jag fått träffa henne, vi skulle ha haft mycket roligt tillsammans under matcherna och vi skulle nog båda emellanåt ha sagt en del mindre väl valda ord till såväl domare, som motståndare. Att hon inte skulle ha förstått offsideregeln tror jag inte ett ögonblick på.
Sammantaget är detta en tämligen krävande text, en burlesk historia och ett ömsint porträtt av en mycket speciell kvinna.
