lördag 15 januari 2011

Bokmässan inspirationsdagar

Nu är det hög tid att börja förbereda sig inför årets Bokmässa. I år kommer vi bokbloggare att synas och höras lite mer på mässan, hur är dock ännu inte klart. Vi är ett gäng bokbloggare som inbjudits att samarbete med Bokmässan i syfte att skapa intressanta Bokmässerelaterade aktiviteter på nätet och under själva mässan. 6-7/2 kommer vi att träffa representanter för Bokmässan i Göteborg för att få en inblick i hur mässan startade och hur arbetet runt går till. Vi ska då också komma med goda idéer om hur vi kan utveckla Bokmässans Community (är ni inte redan medlemmar är det bara att skapa ett konto här) och planera aktiviteter för oss bloggare att delta i under själva Bokmässan. Har ni tips tar vi gärna emot och vidarebefordrar. Vi som kommer att träffas är

    fredag 14 januari 2011

    Under lejonets blick

    Under lejonets blick av Maaza Mengiste, utgiven av Forum, 2010.

    I Addis Abeba, huvudstad i Etiopien, har revolutionen just inletts, året är 1974. Kejsare Haile Selassie har sedan många år styrt landet med fast hand, de senaste åren har dock nöd och svält brett ut sig, till synes utan att kejsaren reagerar. Studenterna protesterar, en vänsterrörelse bildas för att störta kejsaren. I samband oroligheterna gör militären en statskupp och tar över makten. Ett mångårigt skräckvälde med tusentals torterade och avrättade tar sin början. Läkaren Hailu försöker att in i det längsta hålla sig och familjen utanför konflikten. Den äldste sonen Yonas resonerar ungefär som fadern, hans målsättning är att i första han skydda hustrun och dottern. Den yngre sonen Dawit är dock tidigt engagerad i studentupproret och han väljer senare att ta en mycket aktiv roll i motståndsrörelsen.

    Detta är en klassik episk berättelse om en familj, vars medlemmar väljer olika strategier för att bestå i en värld som håller på att gå under. Centralgestalter i romanen är Hailu och hans familj, men vi får även ta del av den unge soldaten Mickeys första möte med det brutala våldet och vi får följa kejsare Haile Selassies tankar och upplevelser under de sista dagarna i hans liv. Förutom att detta är en roman man sträckläser för dess fängslande handling väcker den hos mig nyfikenhet att lära mig mer om Etiopiens fascinerande historia, framför allt utifrån Selassies perspektiv.

    Under lejonets blick innehåller skrämmande läsning om en verklighet många av oss är helt förskonade från. Romanen skildrar realistiskt och detaljerat hur militären tvingar fångar att tala och hur rädsla, samt en uniform att gömma sig i, får människor att tappa all sin mänsklighet, sin godhet, sitt omdöme. Ondskan får fritt spelrum. Samtidigt skildras även människornas hoppfullhet, tilltro till en tyst Gud och kraft att gå vidare.

    Under lejonets blick är en känslomässigt konsekvent, nyanserad och psykologiskt trovärdig roman. Författarens gestaltning av hur våldet bryter ner och förändrar vissa, samtidigt som mod, integritet och kärlek kvarstår som drivkrafter hos andra, är helt enkelt lysande. Textmässigt är romanen emellanåt kärv och kortfattad, emellanåt vacker och poetisk. Under en del våldsamma scener låter författaren handlingen tala för sig själv, medan texten ges större utrymme när hon berättar om kärlek och gudstro.

    Sammantaget är detta en osentimental, fängslande skildring av en familjs liv under ett intressant historiskt skede. Den historiska bakgrunden är, såvitt jag kan bedöma, korrekt medan berättelsens huvudpersoner snarare får ses som en slags förtätning; de spelar en oproportionerligt stor roll i landets historia. Att läsa om ett historiskt skede i en romanform som denna är ett fantastiskt sätt att få kunskap. Det enda jag skulle önska mig är helt enkelt mer, jag skulle gärna velat lära känna fler av bokens personer lite närmare. Det här är en roman jag verkligen vill rekommendera, den är angelägen, lärorik och fängslande.

    onsdag 12 januari 2011

    Årets första

    Så har då årets första recensionsböcker anlänt, denna gång var böckerna från Albert Bonniers och Ordfront. Båda böckerna utspelar sig i Asien och passar bra som reselektyr för en jordenruntfarare.

    Bort, bort av Anjum Hasan kom ut redan förra året, men jag var lite sen att beställa den. Romanen utspelar sig i ett modernt Indien och beskrivs som smart och humoristisk. Jag är förtjust i indisk litteratur och hoppas att även denna roman passar min smak.

    En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa har redan bedårat mig med sitt format. Se så liten och söt den är! Berättelsen handlar om en udda vänskap mellan den hjärnskadade matematikprofessorn, hans hemhjälp och en pojke. Boken beskrivs som originell och charmfull och gripande av ingen mindre än Paul Auster.

    tisdag 11 januari 2011

    Är Peter Englund en bråkstake?

    Eftersom jag i grunden bloggar för att få möjlighet att uttrycka mina åsikter är det väl dags att skriva något om det litterära bråk som blossat upp de senaste dagarna. Ni har väl alla läst om det, t ex i Aftonbladet. Björn Ranelid, som ju som bekant gärna visar upp sig i alla möjliga och omöjliga situationer, utmanade Akademien genom att i Let's Dance uttrycka att dess medlemmar kunde "behöva ta sig ut från kammaren och börja dansa". Detta ledde till ett mycket vasst inlägg av Peter Englund i Akademibloggen där han på förekommen anledning: "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas." Uttalandet från Englund har givetvis kränkt Ranelid djupt och han hotar nu med hämnd och med att lämna tillbaks några priser han sedan tidigare fått av Akademien.

    Vad ska man nu säga om detta? Ranelid är uppenbart en man med exempellöst stora narcissistiska behov. Detta kan nog de flesta se. Den som besitter någon form av psykologisk kunskap vet dessutom att baksidan av det narcissistiska myntet handlar om osäkerhet, depressivitet och lättkränkthet. Varför Peter Englund väljer att gå i klinch med en person som Ranelid övergår mitt förstånd. Det kan väl i ärlighetens namn inte spela Peter Englund så stor roll vad Ranelid tycker om honom och de andra 17? Eller är Peter Englund egentligen en bråkstake? Han har även tidigare varit i konflikt med författare. Den gången kritiserade jag hans sätt att uttrycka sig, nu tycker jag mest att det var mycket onödigt att låta sig provoceras av Ranelid. Peter Englund tycks vara en mycket intelligent man, med en skarp tunga/penna och ett drag av hänsynslöshet; nästa gång han ger sig in i en fight hoppas jag att det är med någon i samma maktposition, någon "jämbördig". Då kommer jag sannolikt att uppskatta hans intelligenta elakheter, hittills har han dock, i mitt tycke, bara gett sig de som är "svagare" och då framstår han som en bully.

    måndag 10 januari 2011

    Tematrio - Inledningar


    Så här i inledningen av det nya året kan det passa bra med en trio om böckers inledning. Vissa texter väcker omedelbart engagemang, andra tar lite tid på sig. Berätta om tre inledningar du tycker är minnesvärda!

    1. Anna Karenina av Lev Tolstoj. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." De höga förväntningar denna klassiska inledningsmening skapar, infrias med råge. I romanen finns många slags olyckliga familjer och individer, olyckligast av dem alla är nog Anna, som slits mellan kärlek till älskaren och kärlek till sonen.

    2. Tant Theodora av Patrick White. "Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Den gamla mrs Goodman, som omtalas i inledningsmeningen, är Theodoras mor, en kvinna som sällan sade något positivt om dottern. Ändå stannade Theodora hos modern och vårdade henne till slutet. Tant Theodora är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten.

    3. Easter Parade av Richard Yates. "Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." Romanens inledning ger läsaren en tämligen klar bild av Sarahs och Emilys framtida liv, ändå kan man inte låta bli att hoppas att allt ska gå bra. Författaren skapar på ett mycket lyhört sätt personer, vars livsöden verkligen engagerar läsaren. Man sitter där och hoppas och önskar dem allt gott, trots de bristfälliga förutsättningarna.


    "Instruktioner"

    Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!