Årets första

Så har då årets första recensionsböcker anlänt, denna gång var böckerna från Albert Bonniers och Ordfront. Båda böckerna utspelar sig i Asien och passar bra som reselektyr för en jordenruntfarare.

Bort, bort av Anjum Hasan kom ut redan förra året, men jag var lite sen att beställa den. Romanen utspelar sig i ett modernt Indien och beskrivs som smart och humoristisk. Jag är förtjust i indisk litteratur och hoppas att även denna roman passar min smak.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa har redan bedårat mig med sitt format. Se så liten och söt den är! Berättelsen handlar om en udda vänskap mellan den hjärnskadade matematikprofessorn, hans hemhjälp och en pojke. Boken beskrivs som originell och charmfull och gripande av ingen mindre än Paul Auster.

Är Peter Englund en bråkstake?

Eftersom jag i grunden bloggar för att få möjlighet att uttrycka mina åsikter är det väl dags att skriva något om det litterära bråk som blossat upp de senaste dagarna. Ni har väl alla läst om det, t ex i Aftonbladet. Björn Ranelid, som ju som bekant gärna visar upp sig i alla möjliga och omöjliga situationer, utmanade Akademien genom att i Let's Dance uttrycka att dess medlemmar kunde "behöva ta sig ut från kammaren och börja dansa". Detta ledde till ett mycket vasst inlägg av Peter Englund i Akademibloggen där han på förekommen anledning: "Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas." Uttalandet från Englund har givetvis kränkt Ranelid djupt och han hotar nu med hämnd och med att lämna tillbaks några priser han sedan tidigare fått av Akademien.

Vad ska man nu säga om detta? Ranelid är uppenbart en man med exempellöst stora narcissistiska behov. Detta kan nog de flesta se. Den som besitter någon form av psykologisk kunskap vet dessutom att baksidan av det narcissistiska myntet handlar om osäkerhet, depressivitet och lättkränkthet. Varför Peter Englund väljer att gå i klinch med en person som Ranelid övergår mitt förstånd. Det kan väl i ärlighetens namn inte spela Peter Englund så stor roll vad Ranelid tycker om honom och de andra 17? Eller är Peter Englund egentligen en bråkstake? Han har även tidigare varit i konflikt med författare. Den gången kritiserade jag hans sätt att uttrycka sig, nu tycker jag mest att det var mycket onödigt att låta sig provoceras av Ranelid. Peter Englund tycks vara en mycket intelligent man, med en skarp tunga/penna och ett drag av hänsynslöshet; nästa gång han ger sig in i en fight hoppas jag att det är med någon i samma maktposition, någon "jämbördig". Då kommer jag sannolikt att uppskatta hans intelligenta elakheter, hittills har han dock, i mitt tycke, bara gett sig de som är "svagare" och då framstår han som en bully.

Tematrio - Inledningar

Så här i inledningen av det nya året kan det passa bra med en trio om böckers inledning. Vissa texter väcker omedelbart engagemang, andra tar lite tid på sig. Berätta om tre inledningar du tycker är minnesvärda!

1. Anna Karenina av Lev Tolstoj. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." De höga förväntningar denna klassiska inledningsmening skapar, infrias med råge. I romanen finns många slags olyckliga familjer och individer, olyckligast av dem alla är nog Anna, som slits mellan kärlek till älskaren och kärlek till sonen.

2. Tant Theodora av Patrick White. "Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Den gamla mrs Goodman, som omtalas i inledningsmeningen, är Theodoras mor, en kvinna som sällan sade något positivt om dottern. Ändå stannade Theodora hos modern och vårdade henne till slutet. Tant Theodora är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten.

3. Easter Parade av Richard Yates. "Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." Romanens inledning ger läsaren en tämligen klar bild av Sarahs och Emilys framtida liv, ändå kan man inte låta bli att hoppas att allt ska gå bra. Författaren skapar på ett mycket lyhört sätt personer, vars livsöden verkligen engagerar läsaren. Man sitter där och hoppas och önskar dem allt gott, trots de bristfälliga förutsättningarna.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Lyrans Noblesser nämns i radio!

Bloggen är omnämnd i radio och jag är supermallig och glad. Tack Karin för dina fina kommentarer! Lyssna gärna på söndagens program om nya sätt att läsa c:a 20 minuter in, när Karin pratar om bokcirklande och bokbloggar.

Sista inköpet 2010

Ett par små köp på Bokbörsen gjorde jag under förra årets sista dagar. Christa Wolf och Ondaatje rekommenderades av en väninna med god smak, båda dessa ser jag fram emot att läsa under året.