Körsbärsutmärkelse

Jag har fått en fin utmärkelse från inte mindre än tre trevliga bloggare Anitas blogg, Bokstavligt talat, It's a literary thing. Dette er reglene som følger med:

1. Takk den du har mottatt prisen fra
2. Kopier prismerket til bloggen din
3. Fortell hvilke 3 forfattere du regner blant dine favoritter, og nevn en yndlingsbok per forfatter
4. Send prisen videre til 5 mottakere som du føler fortjener den.

Det blir tre svenska favoritförfattare denna gång, tre jag läst en hel del av.

Per Anders Fogelström: Bäst av det jag läst är stad-serien och allra bäst är första delen, Mina drömmars stad.

Selma Lagerlöf är en stor favorit hos mig, allra mest tycker jag om den stora romanen Jerusalem.

Pär Lagerkvist har skrivit den roman jag ofta brukar utse till min absoluta favorit, Barabbas.

Det är lite svårt att veta vilka som i nuläget redan fått denna utmärkelse, men de jag vill ge vidare utmärkelsen till är:

Matildas läshörna
Jan i Varberg
Arinas bibliotek
Breakfast Book Club
Ingrids boktankar

Nytt i tyskahyllan

Fina nya böcker i paket har landat i min brevlåda. Den unge Werthers lidanden och Konstsilkesflickan kommer från Bokbörsen, medan Mordbyn, Världens mått och Porträtt av modern som ung kommer från Bokus. Alla böckerna är ursprungligen författade på tyska och de kommer att ingå bland de "tyska" böcker jag planerar att läsa under det kommande året. Min förhoppning är att läsa minst en (översatt) tyskspråkig bok per månad fram till Bokmässan 2011.

Tematrio - Titelefternamn

Dags för ett nytt tema baserat på titelnamn. Vi har tidigare haft både pojk- och flicknamn, idag är det således dags för efternamn. (Kanske kommer det i framtiden teman om hundnamn, hästnamn o s v.) Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!

1. I Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att den högt älskade sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock i stället till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. Boken är en rolig komedi med tragiska undertoner.

2. Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. Detta är en läsvärd klassiker, som stannar kvar hos läsaren länge efter att de sista tonerna klingat ut. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."

3. Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf speglar två olika sidor hos författaren. I Löwensköldska ringen är det den gotiska Selma vi möter. Löwensköldska ringen är en klassisk spökhistoria, där de allra mörkaste känslor svallar. I romanen skildrar Selma de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och präglas av den unga Charlottes kärlek och förhoppningar. Charlotte Löwensköld är en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen även i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Midaqq-gränden - repris

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz, utgiven av Norstedts, 2009.

Staden Kairo sägs vara huvudperson i många av Naguib Mahfouz' romaner. Så är fallet i en av hans tidiga romaner; Midaqq-gränden. Denna gränd rymmer hela Kairo, kanske hela världen. Ty gränden är stadd i förändring, andra världskriget pågår och västs livsstil börjar göra sig gällande även i den lilla gränden. Kirshas kafé är grändens centrum, där männen träffas för att samtala om livet. Här möter vi den homosexuelle kaféägaren Kirsha, den tokige shejk Darwish, den självlärde tandläkaren doktor Boushi, den skriftlärde seyyid Radwan, godisbutikens ägare farbror Kamil och den förälskade barberaren Abbas. Bland de minnesvärda kvinnorna i romanen kan nämnas den unga vackra Hamida, hennes styvmor äktenskaps-mäklerskan och den förmögna sitta Sania, som på äldre dagar önskar ingå äktenskap.

Under det år vi får följa invånarna i Midaqq-gränden sker stora förändringar i deras liv, samtidigt som gränden i stort sett tycks fortsätta sitt liv oförändrat. Konflikter uppstår i familjerna, par förlovar sig, någon lämnar gränden för att söka lyckan på annat håll, någon hamnar i fängelse och någon dör. Men livet i gränden består. Författaren gestaltar på ett mycket intressant sätt den slutna lilla världen i en stor myllrande stad, i en avlägsen, närmast mytisk omvärld.

Midaqq-gränden är en mustig skröna, fylld av ett sammelsurium av udda karaktärer, livsavgörande handlingar och passionerade känslor. Här finns kärlek, hat, ömhet, svek, vänskap och död inbäddat i kryddiga dofter och uttryckt med ett slingrande detaljerat, religiöst smyckat språk. Romanen är lättläst och på sina ställen mycket rolig. Samtidigt är den realistisk i sin beskrivning av människornas fattigdom, smuts, sorg och elände.

En av författarens styrkor är fantastiska personporträtt, som ofta avslutas med en skenbart enkel utsaga om livets villkor:

"Farbror Kamil är ett enormt klot till människa, hans kläder står som spända läglar runt hans ben. Bakom honom skjuter rumpan ut som en kupol med sitt centrum på stolen och periferin i luften. Han har en mage som en tunna och bröst närmast som bollar. Nacken syns inte, mellan axlarna sticker ett runt, uppsvällt, blodsprängt ansikte fram. Uppsvälldheten döljer alla drag och på ytan kan man knappast se ett uttryck eller en linje och varken näsa eller ögon. Det hela kröns av en liten skallig skär hjässa. Farbror Kamil pustar och stånkar som om han just avslutat ett sprinterlopp och knappt har han sålt en sötsak förrän sömnigheten överväldigar honom. Man har många gånger sagt åt honom: Du kommer att dö plötsligt. Fettet som trycker mot ditt bröst kommer att döda dig. Och farbror Kamil håller med och instämmer. Men hur skulle döden kunna skada honom när hans liv är en ändlös sömn."

Under hela tiden jag läste Midaqq-gränden kände jag ett vagt igenkännande. Jag funderade kring detta eftersom jag aldrig varit i Kairo. På många sätt tyckte att romanen påminde om en av mina favoritfilmer Smoke i upplägget. Sedan slog det mig plötsligt, det är ju min barndoms lilla bruksort Mahfouz beskrivit. Precis så där sluten, stadd i förändring och samtidigt oerhört mån om att bevara sin särprägel, och fylld av sin egen förträfflighet var min barndoms omgivning. Världen må förändras, öst och väst må rymma en del olikheter, men många saker är ändå universella.

Detta var min första roman av Nobelpristagaren Mahfouz och jag blev glatt överraskad. Jag hade föreställt mig att hans böcker var tyngre och mer svårtillgängliga. Men, detta är en lättläst, underhållande roman som jag å det varmaste rekommenderar.

Corpus Delicti - Juli Zeh

Corpus Delicti av Juli Zeh, utgiven av Weyler förlag, 2010.

Corpus Delicti utspelar sig år 2058, i ett samhälle där individens hälsa ses som grundvalen för samhällets bestående. Att låta sin kropp förfalla ses som ett svårt brott mot METODEN, den princip som styr samhället. Folket kontrolleras minutiöst, medelst provtagningar på kroppens utsöndringar, motionsscheman och medicinska bedömningar som inrapporteras till myndigheterna. Avvikelser från normerna bedöms som mycket allvarliga och bestraffas hårt. Kärlek och fria partnerval har rationaliserats bort, människor förökar sig med partners de är immunologiskt kompatibla med. Men naturligtvis finns frihetstörstande människor även i detta samhälle. Moritz Holl är en fritänkande individ, som dömts för våldtäkt mot sitt nekande. Att neka till ett brott är i sig något mycket ovanligt, eftersom det innebär ett ifrågasättande av myndigheternas förmåga att ställa rätt person inför rätta. I Moritzs fall är situationen än mer graverande, han nekar trots att hans DNA "bevisar" att han är den skyldige. Moritz tar livet av sig i fängelset, vilket leder till att hans syster Mia blir deprimerad och börjar slarva med sin hälsa. Trots att Mia är en trogen anhängare till förnuft och METODEN börjar hon få svårt att anpassa sig till alla regler och krav. För detta ställs Mia inför rätta...

Corpus Delicti är en klassisk dystopi, som påminner om både Kallocain och 1984. Förnuftet, den "rena vetenskapen" råder, människorna detaljstyrs och staten har total kontroll. Förutom över ett antal frihetslängtande anarkister, vill säga. Det är dock även i Corpus Delicti oklart huruvida de rebelliska organisationerna verkligen existerar eller är påfund av staten för att skapa en yttre fiende. Överlag styrs människor i dystopier genom att de hålls i ovisshet och osäkerhet. Makten spelar på deras rädsla för att kontrollera dem. Likheter med dagens samhälle går inte att blunda för, i vår värld legitimerar "den farlige terroristen" integritetskränkande lagstiftning samtidigt som rädslan för terroristen gör människorna benägna att acceptera makthavarnas beslut.

Även när det gäller de hälsofascistiska inslagen känns Corpus Delicti skrämmande aktuell. Det pågår en klappjakt på rökare och man diskuterar på allvar att människor som, så att säga, själva dragit på sig ohälsa (genom felaktiga matvanor, brist på motion, missbruk o s v) borde få stå för kostnaderna själv. Den egna kroppen utgör en människas värde, är kroppen defekt är människan det också. Via media predikas, i alltmer påträngande tonfall, vikten av att sköta sin hälsa, äta sunt och motionera. Vidare lagstadgas det om strängare regler för sjukskrivning och utförsäkring när du "borde" blivit frisk. Och i takt med att kroppen blir individens tempel minskar människans förmåga till solidaritet och medmänsklighet.

En av romanens styrkor är att författaren undviker att bli alltför kategorisk och förenklande. Handlingen kan inte reduceras till en kamp mellan de goda och de onda, till detta är huvudpersonerna alltför komplexa. Mia Holl är inte en genomgod hjältinna och statens företrädare är heller inte ensidigt onda. Alla parter tvingas att dansa efter statsapparatens pipa. Särskilt intressant tycker jag att den diffusa karaktären "den perfekta älskarinnan" är. "Den perfekta älskarinnan" är en imaginär väninna som Mia fått i arv efter Moritz. Denna imaginära figur får bära en del av huvudpersonens amvivalens, samtidigt som hon är fri på ett sätt ingen av de verkligt levande är.

Sammantaget är Corpus Delicti en fängslande, aktuell och intelligent roman. Vissa kan nog skrämmas bort av en del filosofiska och vetenskapsteoretiska resonemang, vilket är synd. Handlingen i Corpus Delicti är spännande, persongestaltningarna är nog komplexa att väcka mitt intresse och författaren har något angeläget att säga om vår värld. Det här är en idéroman, som håller att läsas både för dess samhällskritik och dess handling.