Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:
1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Finsk-estniska Sofi Oksanen vinner välförtjänt fina priser för sina böcker. Stalins kossor handlar om tre generationer kvinnor och deras livssituation. Via tillbakablickar får vi lära känna Annas mor och mormor och ta del av familjens historia i det kommunistiska Estland med hot, repressalier och transporter till Sibirien. Anna växer upp i Finland och tvingas dölja sin bakgrund, vilket leder till att hon utvecklar ätstörningar och svårigheter med närhet. Osäkerhet, rädsla, vrede, underlägsenhet och sorg gestaltas nyanserat.
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Tove Jansson föddes i Helsingfors och växte upp i ett konstnärshem. Hon är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Huvudpersonen i muminberättelserna är ofta det nyfikna Mumintrollet. Andra viktiga figurer är den generösa muminmamman, den självupptagne muminpappan, den fåfänga Snorkfröken, den ilskna Lilla My och mumintrollets bästa vän Snusmumriken. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer och de utspelar sig vid havet. Tove Jansson är en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Proletärförfattaren Väinö Linna är främst känd för sin roman Okänd soldat, och denna är ytterligare en i raden av olästa böcker i min bokhylla. Jag tycker om arbetarförfattare och skulle nog tro att detta är en bok i min smak.
fredag 29 oktober 2010
Bokgeografi - Finland
Etiketter:
Utmaningar
torsdag 28 oktober 2010
Oemotståndligt
Trots den enorma mängden olästa böcker som trängs i bokhyllorna, förmår jag inte avstå från nya köp. Vissa böcker lockar mig så starkt att jag inte har en chans att stå emot. Som tur är finns det många skäl att göra slag i saken och klicka hem lite från Bokus. Här är de tre senaste tillskotten i boksamlingen, visst är de vackra :-)
Etiketter:
Bokinköp
Och var hör du hemma?
Och var hör du hemma? av Anne Tyler
De två koreanska babyflickorna anländer sent på kvällen till flygplatsen i Baltimore, där de tas emot av de blivande föräldrarna. De två adoptivfamiljerna har inget gemensamt, inget utom barnen. Familjen Yazdan är ett ungt par med rötter i Iran. Mamman Ziba börjar att arbeta tämligen snart efter att dottern kommit och farmor Maryam tar då hand om flickan. Maryam har bott i USA sedan lång tid, men hon känner sig ännu som en främling i landet. Familjen Donaldson är ett något äldre par, som har läst på om allt som är viktigt att tänka på vid en adoption. Mamman Bitsy är noga med att klä dottern i koreanska högtidskläder och man firar ankomstdagen med dunder och brak. Hon vet att anknytning är viktigt och planerar att stanna hemma med dottern under lång tid. De båda familjerna lär känna varandra och umgänget blir alltmer intensivt då döttrarna blir äldre.
Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. Maryams liv står i fokus, vi får ta del av hur hennes äktenskap arrangerades och hur hennes liv sedan blev efter emigrationen till USA. I kontrast till den bullriga familjen Donaldson framstår Maryam som mycket kultiverad, försiktig och tillbakadragen.
Anne Tylers styrka är att skildra det vardagliga. I hennes romaner finns sällan några omvälvande händelser eller stora överraskningar. Hon är de små medlens mästare. Styrkan ligger i hennes förmåga att nyanserat porträttera lite udda människor, utan att de blir till karikatyrer. I Och var hör du hemma? är framför allt porträtten av Maryam och Bitsy intressanta. Maryam är något av en främmande fågel, men allteftersom man lära känna henne blir hon lättare att förstå och mindre "exotisk". Bitsy är en tämligen beskäftig kvinna. Bitsy arrangerar potträningsfester, hon lagar vegetarisk mat och vurmar för allt som kan kallas etniskt. Hon vill vara till hjälp, men råkar ofta uttrycka sig nedsättande och kränkande. Mötena mellan de båda kvinnorna blir intensivt laddade och ibland konfliktfyllda.
Anne Tyler är en av mina favoritförfattare, tidigare i år avnjöt jag hennes roman Påminnerskan. Men även om Och var hör du hemma? har många positiva egenskaper lämnar den mig ändå med en viss besvikelse. Jag saknar verkligen här en mer mångfacetterad skildring av hur Donaldsons tänker och funderar kring sitt val att låta dottern behålla sitt koreanska namn (medan Yazdans ger dottern ett iranskklingande namn), kring deras fokus på koreansk kultur o s v. Jag vet ju av erfarenhet att det ligger oerhört mycket tankar, och en hel del oro, bakom de här besluten för så gott som alla adoptivfamiljer och jag hade gärna velat få detta mer nyanserat belyst.
Sammantaget är detta således en skickligt komponerad berättelse om kulturkrockar, den amerikanska livsstilen och utanförskap. Den saknar dock en del dimensioner när det gäller adoptioner.
De två koreanska babyflickorna anländer sent på kvällen till flygplatsen i Baltimore, där de tas emot av de blivande föräldrarna. De två adoptivfamiljerna har inget gemensamt, inget utom barnen. Familjen Yazdan är ett ungt par med rötter i Iran. Mamman Ziba börjar att arbeta tämligen snart efter att dottern kommit och farmor Maryam tar då hand om flickan. Maryam har bott i USA sedan lång tid, men hon känner sig ännu som en främling i landet. Familjen Donaldson är ett något äldre par, som har läst på om allt som är viktigt att tänka på vid en adoption. Mamman Bitsy är noga med att klä dottern i koreanska högtidskläder och man firar ankomstdagen med dunder och brak. Hon vet att anknytning är viktigt och planerar att stanna hemma med dottern under lång tid. De båda familjerna lär känna varandra och umgänget blir alltmer intensivt då döttrarna blir äldre.
Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. Maryams liv står i fokus, vi får ta del av hur hennes äktenskap arrangerades och hur hennes liv sedan blev efter emigrationen till USA. I kontrast till den bullriga familjen Donaldson framstår Maryam som mycket kultiverad, försiktig och tillbakadragen.
Anne Tylers styrka är att skildra det vardagliga. I hennes romaner finns sällan några omvälvande händelser eller stora överraskningar. Hon är de små medlens mästare. Styrkan ligger i hennes förmåga att nyanserat porträttera lite udda människor, utan att de blir till karikatyrer. I Och var hör du hemma? är framför allt porträtten av Maryam och Bitsy intressanta. Maryam är något av en främmande fågel, men allteftersom man lära känna henne blir hon lättare att förstå och mindre "exotisk". Bitsy är en tämligen beskäftig kvinna. Bitsy arrangerar potträningsfester, hon lagar vegetarisk mat och vurmar för allt som kan kallas etniskt. Hon vill vara till hjälp, men råkar ofta uttrycka sig nedsättande och kränkande. Mötena mellan de båda kvinnorna blir intensivt laddade och ibland konfliktfyllda.
Anne Tyler är en av mina favoritförfattare, tidigare i år avnjöt jag hennes roman Påminnerskan. Men även om Och var hör du hemma? har många positiva egenskaper lämnar den mig ändå med en viss besvikelse. Jag saknar verkligen här en mer mångfacetterad skildring av hur Donaldsons tänker och funderar kring sitt val att låta dottern behålla sitt koreanska namn (medan Yazdans ger dottern ett iranskklingande namn), kring deras fokus på koreansk kultur o s v. Jag vet ju av erfarenhet att det ligger oerhört mycket tankar, och en hel del oro, bakom de här besluten för så gott som alla adoptivfamiljer och jag hade gärna velat få detta mer nyanserat belyst.
Sammantaget är detta således en skickligt komponerad berättelse om kulturkrockar, den amerikanska livsstilen och utanförskap. Den saknar dock en del dimensioner när det gäller adoptioner.
Etiketter:
Adoption,
Bokrecensioner,
Jorden Runt,
Litteratur Nordamerika
onsdag 27 oktober 2010
Neg i USA
Jag vill inte! Neej, jag vill inte alls! Det brukar, mestadels, vara dottern som uttalar meningar som dessa, men just nu är det jag. Och det jag inte vill, det är att läsa Paul Auster. Jag känner mig bara neg, neg, neg. Och då är det naturligtvis ganska dumt att börja läst just Paul Auster. Så han får finna sig i att bli oläst ännu ett tag, i stället läser jag Erica Jong. Sedan är det äntligen dags att resa tillbaks till Afrika, där känner jag mig litterärt så hemmastadd (trots att jag egentligen inte alls läst mycket från denna stora kontinent). Jag ser verkligen fram emot att läsa Ama Ata Aidoo, Nuruddin Farah, Assia Djebar och Fatou Diome.
Hur går det för er andra resenärer? Finner ni er tillrätta i Nordamerika?
Hur går det för er andra resenärer? Finner ni er tillrätta i Nordamerika?
Etiketter:
Jorden Runt
tisdag 26 oktober 2010
Kärlek, vänskap, hat - repris
Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.
Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.
Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.
Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.
Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.
Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.
Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.
Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.
Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Jorden Runt,
Litteratur Nordamerika,
Recensionsböcker
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


