Neg i USA

Jag vill inte! Neej, jag vill inte alls! Det brukar, mestadels, vara dottern som uttalar meningar som dessa, men just nu är det jag. Och det jag inte vill, det är att läsa Paul Auster. Jag känner mig bara neg, neg, neg. Och då är det naturligtvis ganska dumt att börja läst just Paul Auster. Så han får finna sig i att bli oläst ännu ett tag, i stället läser jag Erica Jong. Sedan är det äntligen dags att resa tillbaks till Afrika, där känner jag mig litterärt så hemmastadd (trots att jag egentligen inte alls läst mycket från denna stora kontinent). Jag ser verkligen fram emot att läsa Ama Ata Aidoo, Nuruddin Farah, Assia Djebar och Fatou Diome.

Hur går det för er andra resenärer? Finner ni er tillrätta i Nordamerika?

Kärlek, vänskap, hat - repris

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.

Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.

Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.

Tematrio - Läsning

Alla är vi läsare av skönlitteratur, men de flesta av oss läser säkert dessutom något mer. Visst läser ni även tidningar, löpsedlar och på mjölkpaketen? Berätta om tre saker ni läser utöver skönlitteratur.


1. Även om det kanske räknas som skönlitteratur (?) måste jag så klart berätta att jag läser mängder av böcker för dottern. Hon tycker om bilderböcker, men är på väg att ta klivet in i kapitelböckernas värld. Just nu är det Nalle Puh som gäller, andra favoriter är Lotta på Bråkmakargatan, Mamma Mu och Pelle Svanslös.

2. Jag läser även en del facklitteratur i jobbet, det mesta just nu handlar om olika funktionsnedsättningar och hjärnskador. En riktigt bra bok är Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk som är sammanställd av Christina Renlund. I den berättar ett antal ungdomar om hur det är att leva med muskelsjukdomar. Det här är en bok om allt som är viktigt i livet.

3. När jag inte bloggar läser jag andra bloggar och en del annat om litteratur på nätet. Jag läser recensioner och andra artiklar i t ex DN och SvD och jag läser ofta på min favoritsida Macondo.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokgeografi - Japan

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.
När Fågel får det hemska beskedet att hans nyfödde son har hjärnbråck blir han lamslagen och, enligt gamla mönster, söker han fly verkligheten på olika sätt. Han börjar dricka och han tar upp kontakten med en gammal flickvän. Mardrömmen av Kenzaburo Oe har en febrig, desperat karaktär, som gör läsaren uppskakad och upprörd. Romanen innehåller ett fantastiskt porträtt av en rädd människa.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Kuauo Ishiguro föddes i Nagasaki och flyttade som barn till England. Jag har en av hans böcker i bokyllan, Never let me go, den är tyvärr ännu oläst. Inte heller Återstoden av dagen har jag läst, men jag har sett den underbara filmatiseringen vid ett par tillfällen. Ishiguro är en författare jag ser fram emot att läsa.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.
Haruki Murakami är en annan japan jag är nyfiken på. Hans - på många sätt - största romaner är Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen. Jag är dock lite tveksam till böcker i tegelstensformat och har valt att i stället införskaffa Norwegian wood. Målsättningen är att läsa den under nästa år.

Himlen i Bay City

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis, utgiven av SEKWA, 2010.

Amy växer upp i den lilla staden Bay City i Michigan under 60- och 70-talet. Hon bor tillsammans med sin moster, morbror, kusin och mor i ett hus av blå korrugerad plåt under en dyster, grålila himmel. Amy är ett oönskat barn, hon lyckas aldrig ersätta den äldre systern Angie som dör i späd ålder. Amy är dessutom en flicka som saknar en stabil identitet och ett inre sammanhang. Moderns bakgrund hålls hemlig, men på något sätt förstår Amy i alla fall att något horribelt hänt. I drömmarna visar sig de äldre generationerna och så småningom får Amy bekräftelse på att alla hennes tidigare släktingar gasats i Auschwitz. Vi får, framför allt, följa Amy under några viktiga dagar i samband med hennes 18-årsdag och ta del av de ohyggliga händelser, som utspelar sig under denna korta tidsperiod. Familjens hus brinner och fler människor stiger till skyn i form av aska.

Det finns flera intressanta teman i romanen, själv berörs jag mig mest av de som rör Amys psykiska hälsa. Tematiken i Himlen i Bay City påminner om den i Stalins kossor av Sofi Oksanen. Båda författarna skildrar på ett lyhört sätt vad som händer unga flickor, som växer upp i en omgivning som förnekar deras ursprung och identitet. Mavrikakis tar dock det hela ytterligare ett steg genom att skildra huvudpersonens psykotiska sammanbrott. Amys ensamhet och sökande efter närhet skildras med tonåringens lite coola inställning, här finns inget gnäll och gny, bara en tuff tjej som tar droger och ligger runt. Det är alltid Amys egen röst vi hör och Amy berättar om sitt liv utan att vädja till läsaren om att bli förstådd, hon kräver bara att bli sedd. Detta ger ett mycket naket intryck som får mig att vilja hålla Amy i famnen (hon skulle dock bli skitarg om hon kunde läsa detta). Amy växer upp under samma tidsperiod som jag, referenserna till tidsspecifika händelser blir därmed extra betydelsefulla för mig. Amy har fått mig att börja lyssna på Alice Cooper - igen.

Vidare skildrar Mavrikakis på ett mästerligt sätt hur ett trauma överförs från en generation till nästa och hur man aldrig kan befria sig från historien. Det här är ett intressant tema för mig, som har arbetat som psykolog med traumatiserade flyktingar. Många gånger har jag erfarit att barn som "klarat sig undan" kriget ändå visar tecken på trauma, just för att deras föräldrar blivit traumatiserade.

"Invandrare av den andra generationen är fördömda. Det tar flera århundraden att hämta sig från sin familjehistoria." (sid 208)

Mycket påtaglig är även författarens gestaltning av den skam och skuld som de överlevande aldrig lyckas göra sig fria från.

"Det är vad åldrandet innebär: att bättre förstå skammen i att tillhöra de levande och att inte ha någon annan tröst än att döden som stadigt närmas sig ska utplåna det skändliga i att leva." (sid 217)

Det här är en roman som måste upplevas "på plats", inga recensioner i världen kan förmedla upplevelsen av att ta del av denna, bitvis smärtsamma, berättelse. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir som läsare både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Texten är fylld av bitsk humor, våldsamma vredesutbrott och dyster melankoli.

"En hemlighet har äntligen blivit tagen med våld. Den himmelska mödomshinnan har spruckit och Guds inälvor har äntligen brustit. Det stinker." (sid 114)

"Vi är dömda till den himmel som vi i vår galenskap och löjliga inbilskhet påstår att vi inte tror på." (sid 146)

Sammantaget handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang. Utan tillhörighet trasas människan samman. Romanen handlar också om de fruktansvärda brott mot mänskligheten som utfördes av nazisterna och visar oss hur de här händelserna lever vidare inom oss än idag. Texten i romanen är enkel, drastisk och fylld av vrede. Det går inte att undkomma denna berättelse när man väl börjat läsa. Himlen i Bay City är den bok som påverkat mig mest under det gångna läsåret, missa den inte!