Missade godbitar

Trots att jag köper mängder av böcker varje år och dessutom får en hel del av förlagen, tycks det alltid finnas böcker jag missat. Därför växer ständigt önskelistan på Bokus. Just nu är det fem böcker jag verkligen skulle vilja läsa (äga, om man nu ska vara petnoga). Jag har läst om dessa böcker på lite olika ställen och vill gärna dela med mig av godbitar jag hittat hos andra bloggare.

Om damromanen Spill av Sigrid Combüchen har Hermia skrivit så inlevelsefullt att den definitivt måste läsas. Det verkar sannolikt att den dessutom kommer att belönas med Augustpriset.

Flickan med glasfötter av Ali Shaw har jag tittat på för att den är så vacker på utsidan. Recensionen av Fiktiviteter beskriver insidan på ett oerhört lockande sätt, dags att sätta upp boken på önskelistan.

Alla själar av Javier Marías har jag suktat lite efter ett tag nu. När jag läser vad Jan och La Bibliofille skriver om författaren/romanen blir jag ännu mer intresserad.

Mircea Cărtărescu är ett namn jag ser då och så. Han verkar vara mycket intressant, möjligen "svår" i överkant för mig. Men, att någon har rykte om sig att vara svår har inte hindrat mig hittills och det har lett till många goda lässtunder. Även här vill jag hänvisa er till La Bibliofille, som skriver om romanen Nostalgia.

Novellsamlingen Båten av Nam Le hyllas på många bloggar. Bokmanias och Ingrids rekommendationer brukar jag försöka följa, hittills har jag aldrig blivit besviken.

Det första mötet

Äntligen hördes en knackning på dörren. Maken och jag utbytte nervösa och förväntansfulla blickar innan han öppnade. Utanför stod många människor, en del av dem höll barn i famnen. Min blick låstes vid en liten, vacker flicka i en mans famn. Där var hon, där var hon äntligen, där var hon på riktigt. Efter artiga hälsningar och utbyte av en del papper steg mannen med babyn fram till mig, och äntligen, äntligen lades flickan i min famn. Flickan som var min dotter. Vi gick in i rummet och stängde dörren. Där var vi nu, vi som var en familj.

Mina minnen av det första mötet återuppväcks när jag läser de första sidorna i Och var hör du hemma? av Anne Tyler. Fast vi fick inte barn på flygplatsen, vi fick barn i en hotellkorridor i en stad i södra Kina. Men känslan är den samma. Vi var inte heller den enda familjen som fick barn, vi var sex familjer från Sverige som reste tillsammans och fick våra barn från samma barnhem. I Och var hör du hemma? får två mycket olika amerikanska familjer barn från Korea på samma dag. Därefter får vi följa flickornas och familjernas anpassning till den nya vardagen.

Bokgreografi - Spanien

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Spanien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
I inledningen till mitt exemplar av Pascal Duartes familj av Camilo José Cela beskrivs romanen som en "fasans bok". Romanen handlar om en man som, inför sin egen avrättning, skriver ner berättelsen om sitt liv. Camilo José Cela erhöll Nobelpriset år 1989 med motiveringen: ”för en rik och intensiv prosakonst, som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet”. Det är länge sedan jag läste berättelsen om Pascal Duarte, jag kommer dock ihåg att jag tyckte att romanen var något utöver det vanliga.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Spanien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón handlar om en pojke som blir uppslukad av en bok. Romanen är spännande, men handlingen är tämligen förutsägbar, karaktärerna platta och språket alltför prunkande.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Spanien, som du inte läst, men är nyfiken på.
Alla själar av Javier Marías sägs vara en vemodig ballad om otillåten kärlek, som utspelar sig i en litterär miljö. Jag har läst flera mycket positiva kommentarer om denna roman och har satt upp den på min önskelista.

Ett eget literaturpris

Äntligen ett pris författarna kommer att bli stolta över att erhålla ;-) Från och med 2010 kommer bokbloggarna att dela ut ett eget litteraturpris. Priset går till en svensk eller översatt bok, som getts ut under året. Detta prestigefyllda pris delas ut i samband med Stora kulturbloggprisets gala den 27 november. Läs mer om denna roliga idé hos Breakfast Book Club, intitativtagarna till utmärkelsen! Alla som bokbloggar får vara med och nominera, själv nominerar jag följande:


5 * Jayne Anne Phillips (Lark & Termite)
4 * Nawal El Saadawi (Den stulna romanen)
3 * Richard Yates (Easter Parade)
2 * Siegfried Lenz (En tyst minut)
1 * Vikas Swarup (De sex misstänkta)

Allrakäraste syster

Allrakäraste syster, text av Astrid Lindgren, illustrationer av Hans Arnold, utgiven av Rabén & Sjögren, 2010.

Barbro har en hemlighet, något ingen annan vet. Hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Barbros pappa tycker mest om hennes mamma och mamman tycker mest om lillebror, men Ylva-li, hon tycker mest om Barbro och hon kallar Barbro sin allrakäraste syster. Ylva-li sprang och gömde sig direkt när hon föddes och hon är nu drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker flickorna med sina hundar, de rider på sina hästar och de äter de godaste av alla karameller. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. När Barbro kommer hem får hon veta att föräldrarna varit förskräckligt oroliga över att hon varit borta och de har köpt henne en underbar present. Nästa dag är ingången till Gyllene Salen försvunnen.

Tänk en sådan fantastisk förmåga Astrid hade att kunna gestalta små barns svåra känslor på ett så lättillgängligt sätt. När man läser hennes böcker förstår barn vad de handlar om, vare sig man gör det medvetet för dem eller ej. Själv förespråkar jag att man inte försöker "förklara" för barn vad berättelserna betyder, låt barnen förstå utifrån sig egen tankevärld. För oss vuxna handlar så klart Allrakäraste syster om syskonavundsjuka och längtan efter närhet. Tur för Barbro att hennes föräldrar förstod att hon behövde få se dem hysta undan lillebror och ge henne en stunds full uppmärksamhet. Många föräldrar i Astrids berättelser är verkligen helt underbara, jag skulle själv vilja ha Ronjas mamma som mamma och jag skulle gärna vilja vara som hon också.

Dottern, numer 5 år, har en hel del funderingar kring Allrakäraste syster, men inga så komplicerade, som jag befarade. Hon har ju nyligen börjat rida och därför var hästarna det viktigaste i berättelsen. Hon uttryckte en hel del funderingar kring vad som hände med hästarna när Gyllene Salen försvann och kom fram till att de nog reste hem till sitt stall. Därutöver har läsningen inneburit att tjatet om ett syskon/alternativt en katt tagit fart igen.

Illustrationerna i Allrakäraste syster har en magisk karaktär, som förstärker känslan av att Gyllene Salen finns i en annan värld. Bilderna är mörka, lite suddiga och fantasieggande.

Allrakäraste syster är en vacker berättelse om längtan och kärlek, som jag tycker att alla äldre förskolebarn/yngre skolbarn borde få ta del av.