Relationellt

Nu har läsningen av Tre kvinnor av Marie NDiaye äntligen tagit fart. Boken kändes lite seg i början och jag fick inget riktigt grepp om den. När jag nu läst en knapp tredjedel är omdömet ett helt annat. Det här är en roman med ett visst mentalt och språkligt tuggmotstånd, som verkligen är värd besväret. Författaren skildrar relationer mellan föräldrar och barn och mellan man och kvinna på ett mycket nyanserat, lyhört och tankeväckande sätt. Det här är en författare som säger mig något nytt om relationer, eller som åtminstone säger något på ett nytt sätt om dem. Ett högre betyg kan man näppeligen få av mig. Jag hoppas att den här känslan håller i sig hela vägen till sista sidan.

Nobelpriset 2011

Skam den som ger sig, nu ska här läsas blivande Nobelpristagare. Förr eller senare kommer vissa av nedanstående författare att erhålla priset. Och får de inte priset, har läsningen av deras romaner ändå sannolikt berikat mitt läsliv.

Jag är i ärlighetens namn inte särskilt förtjust i valet av årets Nobelpristagare. Men eftersom jag bara läst en halv bok av honom känns det inte riktigt rättvist att vara alltför kategorisk i mitt omdöme. Men visst, jag upplevde skildringarna av de sexuella mötena mellan den vite mannen och den unga svarta "infödingsflickan" som "gubbiga" i den del av Paradiset finns om hörnet jag läste. Jag har nu på Babel hört hur experterna samstämmigt hävdar att mitt intryck är fel, fast det är ju inte så säkert att jag ändrar åsikt bara för det. Däremot ska jag ge boken en chans till och jag ska läsa något ur författarens tidiga produktion. Jag ska försöka att fördomsfritt läsa innan jag förfäktar några åsikter om hans texter. Men, den nyliberala inställning Vargas Llosa omfattar kommer jag aldrig att uppskatta. Jag begriper heller inte hur man ska göra skillnad på författarens mycket tydliga politiska profil och hans texter. Skulle den politiska inställningen och människosynen vara en så tunn fernissa att den inte får genomslagskraft i en författares alster? Nåväl jag ska läsa innan jag uttalar mig vidare.

Åter till de kommande pristagarna, här är en lista på författare jag ska försöka läsa innan det är dags att presentera nästa års Nobelpristagare:

Paul Auster
Don DeLillo
Haruki Murakami
Michael Ondaatje
Peter Carey
Claudio Magris
Assia Djebar
Nuruddin Farah
Ngugi wa Thiong'o

Kom gärna med heta tips på kommande pristagare!

Bokgeografi - Algeriet

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill hon att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Algeriet eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Albert Camus föddes i Algeriet, han fick Nobelpriset 1957 med motiveringen: "för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid". Camus är en av de mest välkända och lästa Nobelpristagarna. Hans kanske mest framstående roman, Främlingen, skildrar en liknöjd ung mans närmast slumpartade väg till giljotinen. Romanen gestaltar den likgiltighet och normlöshet som präglar en ung människa, som alienerats från allt och alla, inklusive sig själv.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Algeriet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, dotter till en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland de unga författarna i dagens Frankrike. Romanen Kärlekens geografi står i min bokhylla och väntar på att bli utvald. Den skildrar relationen mellan en författare och en yngre man, som i sitt konstnärskap inspirerats av hennes Dagbok. Det är en berättelse om besatthet, om att leva i nuet, om åtrå, om förväntan, om rädslan att bli övergiven, om vänskap och kärlek.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Algeriet, som du inte läst, men är nyfiken på.
Assia Djebar var en av mina favoriter till årets Nobelpris. Hon skriver om svårigheten att som kvinna försöka integrera en modern livsstil med traditioner hämtade ut Tusen och en natt. Jag har flera av hennes romaner i min bokhylla och någon eller några ska bli lästa då vi under Jorden Runtresan besöker Afrika.

Mario Vargas Llosa

Efter att ha sprungit runt som en galning på jobbet lyckas jag få på en dator så att jag kan se Peter Englund presentera årets Nobelpristagare. Trots att detta namn funnits med på oddslistorna kom det som en överraskning för mig att priset i år går till den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Av denne författare har jag läst en halv bok, då borde jag väl kunna säga att jag läst honom? Och det var inte för att boken var dålig den inte blev utläst, det var helt enkelt så att jag fick ett gäng recensionsböcker som trängde sig före i kön. Nu är det således hög tid att läsa färdigt Paradiset finns om hörnet, romanen som handlar om Paul Gauguin, konstnären som sökte paradiset.

Andarnas hus

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:

"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)

Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:

"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)

Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.