Mario Vargas Llosa

Efter att ha sprungit runt som en galning på jobbet lyckas jag få på en dator så att jag kan se Peter Englund presentera årets Nobelpristagare. Trots att detta namn funnits med på oddslistorna kom det som en överraskning för mig att priset i år går till den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Av denne författare har jag läst en halv bok, då borde jag väl kunna säga att jag läst honom? Och det var inte för att boken var dålig den inte blev utläst, det var helt enkelt så att jag fick ett gäng recensionsböcker som trängde sig före i kön. Nu är det således hög tid att läsa färdigt Paradiset finns om hörnet, romanen som handlar om Paul Gauguin, konstnären som sökte paradiset.

Andarnas hus

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:

"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)

Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:

"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)

Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.

Cormac?

Amerikanen Cormac McCarthy har numer lägst odds på Ladbrokes lista. Jag tror nog i och för sig mer på kenyanen Ngugi wa Thiong'o, men jag skulle inte misstycka om McCarthy erhöll priset, även om jag tycker att vita män är överrepresenterade på listan över Nobelpristagare. En fördel med McCarthy är ju helt enkelt att jag faktiskt läst honom :-) Dessutom är romanen jag läste, Vägen, en av de allra bästa jag läst i år. Om hans övriga alster håller samma kvalitet är han definitivt en värdig pristagare.

Vägen av Cormac McCarthy.

En far och hans son vandrar genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre några lagar eller någon moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång.

Kvartalsrapport 3 - 2010

# Andarnas hus - Isabel Allende
# Alla vilda - Birgitta Stenberg
# På spaning efter den tid som flytt - Marcel Proust
# Pojken på andra sidan - Irene Sabatini
# Min mamma - Tahar Ben Jelloun

# Hunden - Kerstin Ekman
# Lark & Termite - Jayne Anne Phillips
# Den hemliga trädgården Francus Hodgson Burnett
# Den stulna romanen - Nawal El Saadawi
# Yacoubians hus - Alaa al-Aswany
# Damen med hunden - Anton Tjechov

# 1984 - George Orwell
# Älskaren - Marguerite Duras
# Mörkt vatten - Joyce Carol Oates
# Dr Jekyll & Mr Hyde - Robert Louis Stevenson
# Konungens återkomst - J R R Tolkien
# Små krig - Sadie Jones


17 böcker blev lästa under årets tredje kvartal och det är katastrofalt lite! Annat har tagit min tid i anspråk i alldeles för hög grad, det ska jag försöka rätta till. Blandningen vad gäller genrer och geografi är klart godkänd, fast här saknas Nobelpristagare.

3 klassiker/moderna klassiker
2 noveller/kortromaner
3 deckare/spänning
5 "världslitteratur" (utomeuropeisk, icke-anglosaxisk)
1 ungdomsbok
1 fantastik
1 dystopi

Geografiskt sett var kvartalets vinnare Afrika. Fokus på afrikansk litteratur orsakades av att Afrika var temat för bokmässan, dessutom tycker jag att litteratur från denna stora kontinent är fascinerande. Bäst av de afrikanska böckerna var den poetiska Den stulna romanen av egyptiskan Nawal El Saadawi.

Språkligt sett finns det naturligtvis inget som kan mäta sin med På spaning efter den tid som flytt, men steget till Hunden är ändå inte särskilt stort. Den korta berättelsen om Hunden är svindlande vacker och den väckte starka känslor hos mig. Texten i På spaning.. är naturligtvis också oerhört vacker, berättelsen väcker dock tyvärr aldrig något engagemang hos mig.

Det fanns inga bottennapp under kvartalet, däremot var mina förväntningar på Älskaren och Alla vilda för högt ställda. Båda böckerna väcker samma slags frustration hos mig, jag lyckas inte bry mig om huvudpersonerna för det verkar inte som om de bryr sig om vare sig andra eller sig själva.

Jag har ännu inte lyckats besluta mig för vilken av böckerna som ska utses till kvartalets bästa. Antingen blir det den fantastiska skrönan Andarnas hus eller den av underbara personporträtt välfyllda Lark & Termite. Vi får se hur de behålls i minnet på sikt.

Månadssummering - September 10

Underbara språkkonstverk, härlig magi och afrikanska miljöer dominerade under denna period.


Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets (Chiles) politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.


Alla vilda av Birgitta Stenberg

Alla vilda ingår i författarens svik av självbiografiska romaner och den utspelar sig under 50-talet. Huvudpersonen och hennes vänner är unga, de ägnar livet åt konstnärligt arbete, de lever ut sin sexualitet och de berusar sig med olika medel. Jag har tyvärr svårt att bry mig om människorna i boken, jag upplever inte att de bryr sig om varandra eller ens sig själva.


På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust

Att berätta vad denna roman handlar om låter sig inte riktigt göras om man inte ska gräva ner sig i detaljer om kakätande och tedrickande. Här finns definitivt ingen spännande handling, författaren skildrar i stället en tidsepok, en miljö. Språket är otroligt fantastiskt, texten svävar fram och fyller mig med häpen beundran (eng "awe" beskriver bäst min känsla).


Pojken på andra sidan av Irene Sabatini

Pojken på andra sidan är en berättelse om komplicerad kärlek, som ses mot bakgrund av ett land i våldsam turbulens. Tillsammans bildar de båda perspektiven en mångfacetterad, intressant berättelse, som präglas av psykologisk trovärdighet. Texten är mycket lättläst, språket är okonstlat och handlingen fängslar från första stund. Sträckläsning rekommenderas.


Min mamma av Tahar Ben Jelloun

I Min mamma berättar författaren om sin mors liv. Vi rör oss mellan olika tidsperioder och får följa modern under uppväxten, vid hennes bröllop och under de sista åren i livet. Beskrivningen av hennes personlighet är ömsint, här finns utrymme för både humor och samhällskritik. Romanen är en vacker, vemodig skildring av en kvinnas livsvillkor, i en värld där hennes ord väger mycket lätt.