Nobelpris till Ngũgĩ wa Thiong'o

Om Ngũgĩ wa Thiong'o presenteras som årets Nobelpristagare på torsdag, kommer jag att reagera med ambivalens. Jag blir glad för att en afrikan får priset, men nedstämd över att jag inte har läst något av honom. När jag läser om Ngũgĩ wa Thiong'o blir jag nyfiken på att läsa hans romaner, vare sig han nu får det fina priset eller inte. Han verkar vara en afrikansk motsvarighet till min indonesiske favorit Pramoedya Ananta Toer och om berättelserna är lika bra som Toers kommer jag att uppskatta Ngũgĩ wa Thiong'o.

Ngũgĩ wa Thiong'o anses vara Kenyas störste författare. Han föddes 1938 och tillhör folkslaget kikuyu. Framträdande i Ngũgĩ wa Thiong'os romaner och pjäser är kritik mot orättvisor och politisk korruption. Ett centralt tema handlar om vad som händer med människor när de skiljs från sina förfäders land, vilket Ngũgĩ wa Thiong'o själv upplevt, i samband med att hans far förlorade sin mark till en vit farmare. För sin regimkritik har Ngũgĩ wa Thiong'o suttit fängslad och han lever sedan 1982 i exil.

Läs mer på Macondo om författaren och hans verk.

Jag såg nu på morgonen att Cormac McCarthy också börjat klättra på Ladbrokes lista. Av honom har jag läst den helt fantastiska post-apokalyptiska romanen Vägen. Men i Nobelprissammanhang tror jag nog mer på Ngũgĩ wa Thiong'o.

Tematrio - Titelmän

För ett par veckor sedan handlade det om betitlade kvinnor, denna vecka är utmaningen att leta efter boktitlar som innehåller mansförnamn.Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett mansförnamn i titeln!


1. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf är en mustig värmländsk skröna om den försupne prästen Gustav, majorskan på Ekeby och de kavaljerer hon förbarmat sig över. Kavaljererna lierar sig dock med den ondskefulle parton Sintram och driver majorskan från gården.

2. Röde Orm är hjälten i Frans G. Bengtssons saga om vikingarnas liv på land och på äventyrsfärder. Humoristisk och underhållande även när det beskriver blodiga överfall och mord.

3. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson handlar om Simon Larsson, en judisk pojke som adopteras av en arbetarfamilj i Göteborg. Relationen mellan mor och barn och vuxenvärldens förlust av fantasi belyses fint i denna, den bästa, av författarens böcker.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Augustpriset

Karin undrar vem vi skulle vilja ge Augustpriset och jag vill gärna göra min stämma hörd. Tyvärr får jag lov att passa på både fack- och barn- och ungdomsböcker, men årets svenska skönlitterära vill jag ge till någon. Och den jag vill ge det till är naturligtvis Sara Stridsberg för Darling River. Jag har förvisso inte läst många av årets svenska romaner, men jag är säker på att Darling River definitivt förtjänar att nomineras.

Ngugi wa Thiong'o

Vem är Ngugi wa Thiong'o? Han har seglat upp på Ladbrokes odds för årets Nobelpristagare. Detta brukar ju onekligen vara ett tecken... Dags att googla lite.

Pojken på andra sidan

Pojken på andra sidan av Irene Sabatini, utgiven av Norstedts, 2010.

Den svarta flickan Lindiwe vaknar en natt av att det brinner i huset bredvid. Den vite grannpojken Ian misstänks och döms för mord på sin styvmor. När Ian några år senare släpps från fängelset växer en vänskap fram mellan de två ungdomarna, trots rasbarriärer och andra komplikationer. I samband med oroligheter i landet skiljs Lindiwe och Ian åt, men när det återigen träffas blossar kärleken upp igen. Mycket har dock hänt under tiden de varit ifrån varandra och intima relationer mellan svarta och vita ses ännu inte med positiva ögon. Att leva tillsammans med någon från "den andra sidan" kräver mycket av dem båda.

Pojken på andra sidan är en berättelse om kärlek med komplikationer. Hur ska man hantera att ens älskade tillhör "fiendesidan"? Hur hanterar man de rasistiska inställningar man vuxit upp med, som man internaliserat och som styr ens sätt att tänka? I den här romanen får man inga förenklade svar, men författaren krånglar inte heller i onödan till det. Kanske är det så att man kan det mesta man beslutar sig för?

I den här romanen återkommer samma typ av "rasindelning" som jag tidigare läst om i Min sons historia av Nadine Gordimer. Man skiljer mellan vita, färgade (blandade) och svarta och det är de svarta som har lägst status. Att hudnyanser kan vara så viktiga är emellanåt svårt att förstå, det är därför konstant angeläget att problemet uppmärksammas i litteraturen. Zimbabwe är ett land med en komplicerad historia, det har varit brittisk koloni, det förklarade sig självständigt och styrdes av en vit regim under Ian Smith och efter ett blodigt gerillakrig kom Robert Mugabe till makten. Historien får liv i Pojken på andra sidan och det är mycket givande att ta del av landets historia på detta sätt.

Texten är mycket lättläst, språket är okonstlat och handlingen fängslar från första stund. Hoppen mellan tidsperioderna gör mig som läsare nyfiken på vad som hänt i huvudpersonernas liv, det här är en bok man gärna läser i ett par stora sjok. Samtidigt finns här glasklara skildringar av fruktansvärda övergrepp som begås i krigssituationer och realistiska beskrivningar av det kaos som uppstår vid ett inbördeskrig.

Sammanfattningsvis är Pojken på andra sidan en berättelse om komplicerad kärlek, som ses mot bakgrund av ett land i våldsam turbulens. Tillsammans bildar de båda perspektiven en mångfacetterad, intressant berättelse, som präglas av psykologisk trovärdighet. För denna debutroman (!) belönades författaren välförtjänt med med Orange Award for New Writers 2010.