Astrids kapitelböcker

Nu har vi läst en del kapitelböcker av Astrid Lindgren och dottern har både ris och ros att komma med. Allra bäst tycker dottern att Bullerbyböckerna är. Vi läser nu den tredje boken om de trevliga familjerna med de rara barnen. Inte så mycket action kanske, men de passar en femåring perfekt. Ett extra plus ges dessutom p g a att kapitlen är alldeles lagom långa.

En annan av dotterns favoriter är Lotta på Bråkmakargatan. Dottern är dessutom ungefär lika envis och skrikig som Lotta när något går henne emot. Och precis som Lotta kan hon nästan allting.

Men Pippi får nu tummen ner av dottern, som pendlat lite hit och dit innan hon bestämt sig. Visst är berättelserna om Pippi spännande och roliga, men problemet är att Pippi inte alltid är snäll. Dottern i vårt hus är mycket medveten om regler och anser att dessa alltid ska följas. Råkar man köra mot gult ljus hörs ett vrål från baksätet med hotelser om att skvallra för dagisfröken. Och Pippi bryter mot alldeles för många regler för att uppskattas av dottern. Dessutom lurar hon en flicka, som letar efter sin pappa, vilket gjorde dottern förvirrad och upprörd.

Inte heller Emil faller dottern i smaken. Fast egentligen är det inte Emil själv som är problemet, det är pappa Anton. För pappan skriker och gormar så att dottern tycker att han verkar vara farlig. Det hjälps inte att han emellanåt är snäll, dottern gillar honom inte.

Saltkråkan är rolig, men alla i huset är överens om att bästa sättet att ta del av äventyren på Saltkråkan är att titta på TV-serien. Melker som badar med kläderna på och den fine Båtsman gör sig bäst i rörliga bilder.

Madicken är ytterligare en favorit, trots att hon både ljuger och hittar på bus ibland. Berättelserna om när Lisabet petade in en ärta i nästan och när Madicken hoppade med paraply från taket har vi både läst och sett filmatiseringar av många gånger.

Kajsa Kavat, Karlsson på taket och berättelserna i Nils Karlsson pyssling väntar härnäst, jag ser med spänning fram emot att ta del av dotterns tankar om den gode Karlsson.

Easter Parade

Easter Parade av Richard Yates, utgiven av Norstedts, 2010.

Systrarna Emily och Sarah växer upp i ett skilsmässohem under 30-talet. Modern är rastlös och egocentrisk, hon byter arbete och bostad utan att reflektera över hur detta påverkar flickorna. Fadern arbetar på en tidning, flickorna har dock enbart sporadisk kontakt med honom efter skilsmässan. Sarah växer upp till en konventionell skönhet, hon gifter sig tidigt, försöker skapa det perfekta hemmet och föder barn. Det visar sig dock att hennes liv inte är så idylliskt som det ser ut att vara på ytan. Emily strävar efter att bli intellektuell och älskad. Hon lever i den ena relationen efter den andra, men tycks alltid bli övergiven och lämnad. Ensamheten blir Emilys lott.

"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." Romanens inledning ger läsaren en tämligen klar bild av Sarahs och Emilys framtida liv, ändå kan man inte låta bli att hoppas att allt ska gå bra. Författaren skapar på ett mycket lyhört sätt personer, vars livsöden verkligen engagerar läsaren. Man sitter där och hoppas och önskar dem allt gott, trots de bristfälliga förutsättningarna. Det är inte någon smickrande bild författaren ger av Pookie, flickornas mor. Pookie är upptagen av sig själv, hon förmår inte alls sätta flickornas behov före sina egna, hon ser inte ens att flickorna far illa av hennes flackande hit och dit. På äldre dagar eskalerar Pookies svårigheter i takt med att hennes alkoholkonsumtion ökar. Flickornas far gör valhänta försök att närma sig döttrarna, men inte heller han kan ge dem den stabilitet och uppmärksamhet de saknar.

Vi får följa Emily och Sarah under ett fyrtiotal år som spänner från 1930- till 1970-tal. Miljön är amerikansk medelklass och skildringen av såväl tidsperioderna, som miljön är intressant. En filmatisering av romanen skulle i händerna på rätt regissör kunna bli riktigt bra.

Yates styrka är att gestalta kvinnor på ett mycket inkännande sätt. Framför allt porträttet av Emily är helgjutet och fascinerande. Trots att romanen inte innehåller några oväntade vändningar håller den läsarens intresse vid liv, man vill gärna läsa ut boken i ett svep. Det här är en roman jag hoppas att många läsare uppmärksammar, och i likhet med andra positiva recensenter hoppas jag att få se mer översatt av Yates i framtiden.

Anna Karenina - första intrycket

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Denna klassiska inledningsmening skapar omedelbart höga förväntningar hos mig, förväntningar som hittills infriats med råge. Jag har förvisso bara läst de första hundra sidorna, men tycker mycket om både språket och handlingen. Efter lite inledande svårigheter att hålla ordning på de olika namnen har jag nu gjort mig bekant med de viktigaste personerna i denna kärlekshistoria. Det enda man kan klaga över är bokens tyngd, det går inte att ligga och läsa. För övrigt är mitt första intryck mycket positivt.

Vad jag älskar

Semesterläsning

Nog för att jag har sex veckors semester, men det kanske ändå är lite orealistiskt att tro att jag ska hinna läsa alla de här böckerna. Anna Karenina läser jag just nu, den är mycket bra, men kommer att ta tid. Madame Bovary kanske måste vänta tills hösten. Jag skulle tro att detta öde också kommer att drabba Systrarna von Palen, men Droppar i folkhavet ska väl hinnas med i augusti. Bland Afrika-böckerna är det svårt att sålla bort någon, jag vill läsa en del afrikanskt inför Bokmässan. Dessutom kan Nuruddin Farah, Assia Djebar eller Maryse Condé få årets Nobelpris så de vill jag absolut läsa innan oktober. Bland dystopierna vill jag i alla fall hinna läsa klassikerna 1984 och Du sköna nya värld, de andra kanske får värma hyllan ett tag till. Hur går det med era projekt?