Afrika i fokus

Jag är med i En bokcirkel för allas läsutmaning med Afrika i fokus. Här följer en sammanställning av afrikanska böcker jag läst (och minns) samt länkar till de jag recenserat. Jag har valt att ta med både romaner med tydlig anknytning till Afrika och romaner som (bara) utspelar sig i Afrika eller är skrivna av författare med afrikanskt ursprung. Utifrån ett Afrika-perspektiv vill jag särskilt rekommendera Allt går sönder, En halv gul sol, Onåd, Utvandringens tid, Drömmar om frihet och Midaqq-gränden.


Främlingen av Albert Camus (Algeriet/Frankrike)

"Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte." Så inleds denna berömda kortroman, som skildrar en liknöjd ung mans närmast slumpartade väg till giljotinen. Romanen gestaltar den likgiltighet och normlöshet som präglar en ung människa, som alienerats från allt och alla, inklusive sig själv. Denna roman om främlingskap bör läsas och begrundas av alla.


Pesten av Albert Camus (Algeriet/Frankrike)

I staden Oran börjar råttorna dyka upp, och med dem kommer pesten. Romanen handlar om människans livsvillkor, vänskap och kärlek. Här finns en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Denna spännvidd gör Pesten till en fantastisk läsupplevelse.


Efter attentatet av Yasmina Khadra (Algeriet/Frankrike)

Den palestinske Amine bor och är yrkesverksam i Israel. Han har gjort karriär, är lyckligt gift och har ett gott liv långt från de tragiska händelserna som dagligen utspelar sig i hans hemby. Ett självmordsattentat vänder upp och ner på allt då det visar sig att Amines hustru misstänks vara inblandad. Handlingen är intressant och engagerande, personbeskrivningar och språk är hyfsat bra.


Drömmar om frihet av Fatima Mernissi (Marocko)

"Jag föddes 1940 i ett harem i Fez." Så inleds denna självbiografiska berättelse om en uppväxt innanför murarna. Författaren är en framstående muslimsk feminist som här skildrar kvinnans situation bakom slöjan och visar hur enfaldig och stereotyp vår västerländska bild av harem och muslimska kvinnor är. Intressant, klokt, kärleksfullt och exotiskt.


Igelkottens elegans av Muriel Barbery (Marocko/Frankrike)

Igelkottens elegans handlar om två, mycket speciella, huvudpersoner och om hur deras liv flätas samman. Renée är en hyperbegåvad och beläst portvakt i ett fashionabelt Parishus. Paloma är en brådmogen 12-åring som är mycket besviken på sin familj och på livet som helhet. Romanen är förtjusande, charmerande, satirisk, hejdlöst underhållande och allvarsam.


Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz (Egypten)

Midaqq-gränden är en mustig skröna, fylld av ett sammelsurium av udda karaktärer, livsavgörande handlingar och passionerade känslor. Här finns kärlek, hat, ömhet, svek, vänskap och död inbäddat i kryddiga dofter och uttryckt med ett slingrande detaljerat, religiöst smyckat språk. Romanen är realistisk i sin beskrivning av fattigdom och elände.


Mohammed Cohen av Claude Kayat (Tunisien/Sverige)

Mohammed Cohen är son till en judisk far och en arabisk mor. Han lever sina barnaår i Tunisien, därefter emigrerar familjen till Israel. Men Mohammed Cohen kan inte riktigt finna sig tillrätta någonstans. Till slut hamnar han i stället i Sverige där han blir förälskad. Denna roman är skriven med burlesk humor med en allvarlig underton och budskap om fred.


Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria)

Allt går sönder skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.


En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)

En halv gul sol är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Romanen är omfångsrik, både till sidantal och djup. På ett nyanserat sätt beskrivs den politiska situationen i Nigeria, samtidigt som vi får följa en fängslande berättelse om två systrar från den intellektuella medelklassen och en ung, fattig man från en liten by.


Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)

Kambili växer upp tillsammans med brodern Jaja i en nigeriansk välbärgad familj. Fadern Eugene är en samhällets stöttepelare, men en tyrann i hemmet. Det här är en oerhört lyhörd skildring av kolonisation av länder och av de egna barnen som, trots sitt tunga tema, är både lättläst och underhållande. En mycket engagerande berättelse man gärna sträckläser.


Tvillingrösten av Buchi Emecheta (Nigeria/England)

Kehinde har levt ett engelskt liv med maken Albert i arton år då han plötsligt börjar tala om att återvända till hemlandet Nigeria. Albert reser i förväg och med stor tvekan följer Kehinde efter. Det visar sig att hennes tveksamhet varit befogad, Kehinde förväntas nu leva som en traditionell ibo-hustru. Intressant om kulturkrockar och kvinnouppror.


Utvandringens tid av Tayeb Salih (Sudan)

Utvandringens tid skildrar koloniseringens innersta kärna och de svårigheter många unga afrikanska länder står inför idag. Det här är en bok med många dolda lager. Allt eftersom avslöjas mer och döljs mer. Romanen utkom första gången 1967 och blev en av Sudans främsta romaner. Den har även kallats den arabiska prosans främsta mästerverk i modern tid.


Den siste brodern av Natacha Appanah (Mauritius/Fr)

Detta är en vemodig berättelse om ett barns sorg och längtan. Raj växer upp i en familj som präglas av faderns aggressiva utbrott, brödernas gemenskap och moderns omsorger. När bröderna dör blir Raj närmast förlamad av sorg, skuld och ensamhet. Bokens naturskildringar är vackra, tonfallet är känslosamt, språket är poetiskt och personbeskrivningarna detaljerade och nyanserade.


Min sons historia av Nadine Gordimer (Sydafrika)

Min sons historia skildrar på djupet hur människor berörs av varandra på både gott och ont. Stor del av berättelsen får vi ta del av via sonens upplevelser. Relationen mellan honom och fadern, en talesman i kampen mot apartheid, förändras drastiskt den dag den tonårige sonen inser att fadern har en vit älskarinna. Vackert språk och många känslomässiga nyanser.


Onåd av J.M. Coetzee (Sydafrika)

Onåd utspelar sig i Sydafrika och präglas av den plågsamma historia landet bär på sina axlar. Handlingen kretsar kring en vit medelålders lärare och dennes sexuella begär. Romanen handlar om "begärets rättigheter" och att leva i vanära, i onåd. Berättelsen är omskakande, fascinerande och oerhört provocerande. Jag blev både berörd och upprörd av boken.


Afrikanen av J-M G Le Clézio (Frankrike/Mauritius)

I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Språket ger ett extra plus.


Mörkrets hjärta av Joseph Conrad (Polen/Storbritannien)

Mörkrets hjärta är en tung, dramatisk berättelse om den oinskränkta makt de vita tillförskansade sig i samband med kolonisationen av Afrika. Längst inne i mörkrets hjärta längs Kongofloden härskade elfenbensjägaren mr Kurtz, som gjort sig till Gud för "svartingarna". Det här är en obehaglig historia, en stor klassiker, som tyvärr är ganska tungläst.


Omskärelsen av Alice Walker (USA)

Tashi, en medelålders svart kvinna från en afrikansk stam, sitter häktad, anklagad för mord. Hon tänker tillbaks på sitt liv, på sin omskärelse, på den utvecklingsstörde sonen och på den amerikanske maken. Det här är en oerhört uppskakande bok om fruktansvärda traditionella övergrepp på små flickor. Romanen är svår att orka läsa, men ämnet är mycket angeläget.

Orange Prize for Fiction

Den amerikanska författaren Barbara Kingsolver winner årets Orange Prize for Fiction med romanen The Lacuna med motiveringen:

"We chose The Lacuna because it is a book of breathtaking scale and shattering moments of poignancy."

I år delas priset ut för femtonde gången, bland tidigare vinnare kan nämnas Chimamanda Ngozi Adichie, Zadie Jones och Lionel Shriver. Priset delas ut till årets bästa roman skriven av en kvinna på engelska.

Afrika

Det är mycket Afrika nu. Jag har upptäckt att jag är förtjust i afrikansk litteratur (även om det naturligtvis inte finns någon enhetlig litteratur från denna stora kontinent) och Afrika är temat på den kommande Bokmässan. Dessutom pågår flera läsutmaningar med afrikanskt tema i bloggosfären.

Jag har tidigare skrivit om Bibliophilias Afrika-utmaning och vill gärna påminna om denna igen. Idag upptäckte jag en till Afrika-utmaning hos En bokcirkel för alla. Den ska jag självklart delta i.

Här är lista och bild av mina olästa böcker med afrikansk anknytning. De jag faktiskt läst ska jag försöka skriva lite om senare under veckan.

Minaret - Aboulela, Leila
Förändringar - Aidoo, Ama Ata
Yacoubians hus - Al-Aswany, Alaa
I hjärtat av landet - Coetzee, J.M.
Ett dåligt år - Coetzee, J.M.
Järnålder - Coetzee, J.M.
Historien om Michael K - Coetzee, J.M.
Den långsamme - Coetzee, J.M.
Elizabeth Costello - Coetzee, J.M.
Ungdomsår - Coetzee, J.M.
Segu - Condé, Maryse
Rotlös - Dangarembga, Tsitsi
Sultanbrudens skugga - Djebar, Assia
Ännu talar träden - Beyala, Calixthe
Aké - Soyinka, Wole
Tant Safiyya och klostret - Tahir, Baha
Sommarsquash tokolosh! - Zadok, Rachel
Den stulna romanen - El Saadawi, Nawal

Mer nyheter

Fina nya böcker har nyligen hittat hem till mig. Sommaren kommer att fyllas av spännande berättelser och nya favoriter.



Den stulna romanen av Nawal El Saadawi

Nawal El Saadawi skriver med kraft och känsla och tvekar inte att avslöja det förakt som den arabiska kvinnan ännu ibland behandlas med. I Den stulna romanen möter vi den faderlösa Zina som överges vid födseln av sin mor, Bodour. Hon växer upp som gatubarn, trots det blir hon tack vare sin begåvning och charm en sångerska som avgudas av alla. Men när Ahmad, ledare för en extremistgrupp, blir förälskad i Zina, vänder hennes lycka.


Påminnerskan av Anne Tyler

En varsamt berättad historia om en pensionerad lärare som tvingas komma till insikt om vad som är viktigast i livet och hur man kan förhålla sig till den senare delen av livet.

Liam Pennywell, hade tänkt bli filosof när han var yngre men blev grundskolelärare istället. Därför bekom det honom inte särskilt mycket när han tvingades gå i pension vid 61 års ålder, för han var ändå inte så förtjust i sitt jobb. Något som däremot retar upp honom är att någon stulit hans minne! Vilket hände den första natten i hans nya lägenhet. Allt Liam vet när han vaknar upp på sjukhuset dagen efter, är att han hans huvud värker och är inlindat i bandage. Desperat försöker han få reda på vad som har hänt men den minnesförlust han lider av gör allt så mycket svårare. Det han behöver är en påminnerska någon som kan hjälpa honom att komma ihåg. Men den hjälp han får är kanske inte den han tänkt sig.


Onda stenar av Milena Agus

Onda stenar är ett barnbarns berättelse om sin originella farmor, om hennes liv och äktenskap, om hennes omtumlande kärleksaffär med Den hemkomne på en kurort dit hon rest för att bli botad från sitt njurstenslidande, sina onda stenar.

Milena Agus är född i Genua och bosatt i Cagliari på Sardinien, där hon undervisar i italienska och historia på ett tekniskt läroverk. Hon har skrivit fyra romaner. Med sin andra roman Onda stenar, 2007, fick hon ett spektakulärt genombrott i Frankrike och Italien och boken har sedan dess översatts till ett flertal språk.

De ensamma

De ensamma av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2010.

I slutet av 60-talet träffas sex unga människor i Uppsala och börjar skapa vänskapsband. Den driftige Tomas och den mer eftertänksamme Rickard gör lumpen tillsammans, varefter Rickard börjar studera teologi. Värmländska Gunilla bryter upp från ett förhållande på hemorten och kastar sig in i en passionerad kärlekshistoria med Tomas. Rickard längtar också efter fast sällskap och träffar Anna, då hon faller med stukad fot ur ett demonstrationståg. Tomas syster Maria, som fick en huvudskada i barndomen, och hennes älskare/pojkvän Germund utgör sista paret i sextetten. Tomas lyckas få de andra med sig i företaget att starta ett resebolag och hela gruppen ger sig iväg på en långresa till Östeuropa. Efter denna händelserika resa har relationerna mellan de sex förändrats och deras vänskap rinner ut i sanden. Då de åter träffas efter några år slutar det hela tragiskt, en av dem avlider i en fallolycka. 35 år senare hittas en annan kropp på exakt samma ställe och poliserna Gunnar Barbarotti och Eva Backman börjar söka efter samband. De ensamma är fjärde boken om Barbarotti och nu ställs han inför personliga svårigheter som leder till att han omvärderar sin något mekaniska relation till Vår Herre.

Om handlingen vill jag inte orda mer än så. Jag kan bara avslöja att det kommer en hel del oväntade vändningar under berättelsens gång.

I boken finns flera berättarröster, vilket leder till att vi får följa handlingen utifrån olika perspektiv. Perspektivskiftena skapar ett "driv" i texten som gör att jag hela tiden vill veta mer. Berättartempot är annars långsamt, och får mig att tänka på uttrycket "var sak har sin tid". Miljöbeskrivningarna är rätt så sparsamma, men ändå nog fylliga att skapa bilder av rökiga kondis, prästgårdsmiddagar och vänsterdemonstrationer. De filosofiska och religiösa inslagen fyller väl sin funktion, de ger ett visst mått av djup utan att bli pretentiösa. Det är dock beskrivningarna av människornas och deras relationer som är författarens styrka.

Håkan Nesser har sedan lång tid varit min svenske favoritdeckarförfattare och platsen som nummer 1 förstärktes i och med De ensamma. För Nesser blir bara bättre och bättre. Jag tycker mycket om böckerna om van Veeteren och jag anser att Kim Novak badade inte i Genesarets sjö är en av godbitarna i den svenska litteraturen. När jag läste Människa utan hund blev jag dock lite besviken. Jag kom inte riktigt överens med Nessers nye (anti)hjälte. Men, sedan kom En helt annan historia och jag blev stormförtjust. Med den fjärde boken, av de planerade fem, om Gunnar Barbarotti befäster Nesser sin topplacering hos mig, De ensamma är i mitt tycke en av hans bästa berättelser.

Det är inte många böcker på 580 sidor jag läser utan att anse att författaren gott kunnat begränsa sig lite. Men De ensamma är ett undantag. Trots en hel del utvikningar, hålls mitt intresse vid liv hela tiden. Alla sidospår innehåller element som säger något viktigt om människor, därför känner jag hela tiden ett engagemang och en närhet till huvudpersonerna.

Sammanfattningsvis är detta en välskriven, intelligent berättelse med fängslande personbeskrivningar - läs!