Bokfrågornas ABC - W

Jag ligger fortfarande efter, men nu är det i alla fall dags för bokstaven W i Lilla O:s utmaning.

1. Whisky brukar vara deckargubbars favoritdryck. Vem är din favoritwhiskeydrickare (eller favoritspritdrickare) i litteraturens värld?
Detta var inte lätt, jag brukar sällan lägga märke till vad de dricker. Både Winter och Wallander lär väl ha fått i sig en del, men eftersom det skulle vara en favorit satsar jag på Sejer och hoppas att han dricker whisky.

2. Wienervals är en dans och jag vill att du berättar om en bok där det förekommer minst en dansscen.
Jag har grubblat och grubblat och nog måste det väl finnas någon dansscen i Borta med vinden? Jo, men det gör det ju! Där finns ju faktiskt en riktigt minnesvärd scen där Scarlett säljer en dans, för välgörande ändamål, till Rhett, trots att hon bär sorg och inte får dansa. Skandalöst härligt!

3. En massa författare på W poppade upp i mitt huvud när jag försökte komma på uppgifter på w. Vem är din favoritförfattare på W?
Wassmo, Waters, Woolf eller White, vem ska jag välja? Med tanke på porträttet av Tant Theodora måste jag nog ändå välja den skönskrivande Patrick White. Woolf måste jag dock också försöka komma in på livet.

4. Tänkte vända mig till älvdalskan för att få till det. Hoppas att den här sidan är korrekt och att wenndag betyder vardag. Vilken bok skildrar vardagslivet bäst?
Jag tycker att skildringar av samtida västerländsk vardag är rätt så trista. Jag tycker mer om "exotiska" miljöer eller andra tidsperioder. Vardagsslitet för Henning och Lotten skildrar Per Anders Fogelström på ett underbart sätt.

Dagermanpriset

Eduardo Galeano från Uruguay får årets Stig Dagermanpris. Han beskrivs som en av Latinamerikas främsta författare och han får priset för: "ett författarskap som orubbligt och alltid står på jordens fördömdas sida. Han är ingen talesman för jordens fördömda, för som han själv påpekat: de har alla, varenda en av dem, en egen röst, men världen lyssnar inte. Galeano lyssnar". Den här motiveringen gör mig mycket nyfiken på författaren, men det finns inte översatt i handeln för ögonblicket. Har ni läst något av honom? Läs mer i Dagens Nyheter.

Tematrio - Titelfärg

Lila hibiskus inspirerade till dagens tema, färger i titeln. Det visade sig att jag i hyllan hade en hel del färger, av dem var röd mest frekvent. Berätta om tre böcker med en färg i titeln!

1. Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. Sträckläsare.

2. Purpurfärgen av Alice Walker är en gammal favoritbok, som jag tror ännu skulle stå sig. Den unga, svarta flickan har en svår familjesituation och hon börjar skriva brev till Gud för att ha någon att tala med. Romanen gestaltar de svartas saituation i under 1900-talets första hälft och den berättar om en osäker flickas mognad till en stark kvinna. Lättläst och engagerande.

3. Även den tredje av dagens bokval handlar om en ung svart flicka. De blåaste ögonen av Toni Morrison är en berättelse om en fattig familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vännerna i Midgård

Nu har jag sjösatt det sista av årets tre stora sommarprojekt, nu är det dags att återigen träffa vännerna från Midgård. Jag har tidigare läst den omdiskuterade svenska översättningen av Åke Ohlmarks, nu är det dags att lyssna på den nya översättningen av Erik Andersson och Lotta Olsson. Jag inser redan nu att det kommer att bli svårt att lyssna på den här trilogin, hur ska jag klara mig utan kartor o s v? Efter att ha lyssnat på de första skivorna har jag både beröm och invändningar. För det första tycker jag att uppläsaren Jan Waldekranz gör ett bra arbete. Jag tycker även att texten flyter på, boken verkar vara mer "lättläst" i den nya översättningen. Men, jag har svårt för de nya namnen, det är inte självklart för mig vilka alla är och det är irriterande. Hoppas att jag ändå lyckas ro projektet i hamn, annars får jag väl helt enkelt läsa med ögonen i stället.

De sex misstänkta

De sex misstänkta av Vikas Swarup, utgiven av Bra Böcker, 2010.

"Alla dödsfall är inte jämlika. Det finns ett kastsystem även när det gäller mord." Så inleds romanen om mordet på Vicky Rai, en inflytelserik industrimagnat med ett omfattande syndaregister. Den skrupelfrie, hetlevrade Vicky Rai mördade bartendern Ruby Gill då hon vägrade servera honom fler drinkar. Nu, sju år senare, har rättvisans kvarnar malt, och Vicky Rai frias från alla anklagelser. För att fira detta arrangerar Vicky Rai en stor fest på sitt lantställe med mängder av gäster. Under firandet blir Vicky Rai mördad, och det visar sig att sex av hans gäster bär vapen. De misstänkta tas in på förhör och ingenting visar sig vara som man trott.

Läsaren guidas genom detta komplicerade mordfall av den undersökande journalisten Arun Advani, som beslutat sig för att göra sitt yttersta för att fallet ska lösas. De sex misstänkta och deras eventuella motiv presenteras och granskas, men vem avlossade egentligen det dödande skottet? Var det byråkraten, som periodvis förvandlas till Mahatma Gandhi? Eller Vicky Rais egen far, vars politiska karriär riskerar att kapsejsa p g a sonens handlingar? Eller Bollywoodstjärnan, vars liv vänts upp och ner i samband med att hon försökt skapa en kopia av sig själv? Eller är mördaren den knäppe, kärlekssjuke amerikanen, som kommit till Indien för att gifta sig med någon han brevväxlat med? Eller vad sägs om den notoriske småtjuven, som genom en slump kommit på grön kvist? Eller är mördaren den kolsvarte stammedlemmen, som rest till Indien för att återta en viktig gudom, som stulits från stammen? Ja, vem är mördaren?

De sex misstänkta är en oerhört rafflande, intelligent mordgåta, som är omöjlig att lägga ifrån sig. Tempot i berättelsen är rasande snabbt och intrigen är klurigt utformad. Detta är en roman man mycket snabbt fastnar för, och sedan är man fast. Själva mordgåtan har en hel del likheter med Agatha Christies klassiska pusseldeckare, med till skillnad från de relativt prydliga karaktärerna i hennes berättelser finns det ingen hejd på absurditeterna i Vikas Swarups personbeskrivningar. Här framställs personerna emellanåt på ett närmast karikerat sätt, ändå känns berättelsen och personerna trovärdiga. Eftersom personerna är psykologiskt trovärdiga fungerar de absurda inslagen mest som krydda. För övrigt präglas romanen av författarens enorma berättarglädje, vilken påminner om hans landsman Salman Rushdies.

Förutom den spännande handlingen innehåller De sex misstänkta omfattande satirisk samhällskritik. Det korrupta politiska systemet i Indien skildras och även de fattiga tiggarnas vardag skymtar förbi. Kastsystemet och dess konsekvens för de lägre kasterna och de kastlösa gestaltas, samtidigt som vi även får följa med in i de fina salongerna och till de moderna affärskomplexen.

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo. Det här är en perfekt sträckläsare för sommarens lata dagar.