Tematrio - ljudböcker

Kerstin Thorvall har naturligtvis varit i mina tankar under helgen och detta ledde till ett tema om ljudböcker. Jag lyssnade nämligen på När man skjuter arbetare i fjol och tyckte oerhört mycket om både romanen och uppläsningen. Berätta om tre ljudböcker/uppläsare som utmärkt sig (positivt eller negativt).

1. När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall, i inlevelsefull uppläsning av Gunilla Nyroos, var en av höjdpunkterna under fjolåret. Då flickan med det enkla ursprunget, Hilma, gifter sig med läroverksadjunkten Sigfrid vet hon inte att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

2. Mannen utan öde av Inre Kertész, i nyanserad uppläsning av Krister Henriksson, är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Berättelsen har ett stillsamt, återhållet tilltal som förstärker läsupplevelsen.

3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson, i underbar uppläsning av Rolf Lassgård, handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. I byn träffar han dock en man från barndomen och hågkomster från en mycket speciell sommar, den sista sommaren med fadern, gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kerstin Thorvall

Kerstin Thorvalls död är den första nyhet jag hör denna morgon och det är en nyhet som berör mig. Jag minns Kerstin Thorvall för att hon vågade vara mycket ärlig, privat och självutlämnande långt innan detta var på modet. Hon var en egensinnig kvinna med ett stort mod - och kanske också en stor portion rädsla. Mitt starkaste minne hör samman med den fantastiska romanen När man skjuter arbetare, som jag läste så sent som i fjol. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse om komplicerad kärlek och ett dokument över den tid då arbetare sköts. Jag tyckte så mycket om romanen att jag nominerade den bland mina tio förslag till en svensk 100-lista över de mest älskade svenska böckerna. Läs mer om Kerstin Thorvall i DN och SvD.

Littfest

Idag är det Littfest i Umeå och jag sitter som vanligt på jobbet en bit söderut. För oss stackare som inte kan närvara finns i alla fall möjligheten att följa med via Littfest-bloggen. Jag hoppas dessutom att jag ska lyckas klura ut hur man är med och chattar i kväll. Littfests program är mycket lockande, jag har naturligtvis läst det och suckat över att inte kunna vara där. Om jag vore där skulle jag absolut gå på Susanne Ostens Babydrama: Konst och motstånd – om vårt medfödda behov av konst, diskussionen om litteraturkritik och spaningen efter Godhet i litteraturen och i livet.

Ha en fin Littfesthelg!

Tematrio - Sex

Sex är verkligen inte lätt att skriva om, utan att det blir fånigt eller bara vulgärt. På slutet har jag läst en del böcker med mycket olika sorters sexskildringar och tyckte att det kunde vara ett lämpligt ämne för en Tematrio. Berätta om tre böcker som innehåller minnesvärda sexskildringar.

1. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg förvånade mig genom sina fina, ömsinta skildringar av Karl-Oskars och Kristinas kärleksliv. Deras längtan efter närhet och intimitet skildras så att man verkligen förstår hur viktigt detta "nöje" var för paret. Därför kunde de heller inte låta bli varandra, trots alla risker ett havandeskap skulle innebära...

2. Kenzaburo Oe skildrar i Mardrömmen en mans lust och behov av att skända och utnyttja en kvinna. Det som gör Oes skildring så bra är att den inte väjer för vidrigheter, men den "snaskar" inte heller i dem. Det som är äckligt tillåts verkligen vara äckligt.

3. Milleniumtrilogin av Stieg Larsson är däremot sprängfylld av ointressanta sexskildringar mellan irrelevanta bifigurer. Här känns sexet i stället inlagt för att locka läsare. Dessutom finns det en manipulativt, kittlande tonfall i skildringarna av övergrepp, som jag starkt ogillar.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En vidrig mardröm

Jag läser Mardrömmen, som verkligen är en mardröm. Romanens handling är fruktansvärd och oerhört tragisk och författaren räds inte att gräva fram huvudpersonernas allra smutsigaste byk. Medan Fågels fru ligger på sjukhuset, efter att ha fött fram deras missbildade son, ägnar sig Fågel åt allehanda skamliga handlingar. Författaren utforskar människans psyke utan att väja för det obehagliga och utan att "snaska" i vidrigheterna, vilket gör denna bok oerhört bra. Men som läsare vill man gärna hålla sig på ett visst avstånd.