1. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg förvånade mig genom sina fina, ömsinta skildringar av Karl-Oskars och Kristinas kärleksliv. Deras längtan efter närhet och intimitet skildras så att man verkligen förstår hur viktigt detta "nöje" var för paret. Därför kunde de heller inte låta bli varandra, trots alla risker ett havandeskap skulle innebära...
2. Kenzaburo Oe skildrar i Mardrömmen en mans lust och behov av att skända och utnyttja en kvinna. Det som gör Oes skildring så bra är att den inte väjer för vidrigheter, men den "snaskar" inte heller i dem. Det som är äckligt tillåts verkligen vara äckligt.
3. Milleniumtrilogin av Stieg Larsson är däremot sprängfylld av ointressanta sexskildringar mellan irrelevanta bifigurer. Här känns sexet i stället inlagt för att locka läsare. Dessutom finns det en manipulativt, kittlande tonfall i skildringarna av övergrepp, som jag starkt ogillar.
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!



