Sagor, utanförskap och separationer

I mitt förra inlägg uttryckte jag min avund mot er alla som på något sätt arbetar med litteratur. Fast, som jag senare sa i kommentarerna, har jag det bästa yrke man kan ha. Jag arbetar som barnpsykolog med barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Jag träffar många barn i lågstadieålder, som börjat fundera över hur de ser ut och vad de kan i förhållande till jämnåriga. Många av barnen har CP-skador eller andra former av rörelsehinder. Att hjälpa de här barnen att forma en positiv självbild är naturligtvis oerhört stimulerande.

Ibland träffar jag också mindre barn med olika svårigheter. Och när det passar sig använder jag av sagor, berättelser eller gestaltningar i det psykologiska behandlingsarbetet. Här tänkte jag nu be er som arbetar med barnlitteratur om lite tips. Jag träffar för närvarande en 3-åring med separationssvårigheter och jag tänkte att det kunde passa att läsa lite små berättelser för detta barn. Sune Sockergryn av Anita Jeram handlar om en liten kaninunge som kommer bort från sin mamma, den tror jag kan vara lämplig. Men, har ni tips på något mer?

Hemma läser jag naturligtvis mycket för min dotter och eftersom hon är adopterad söker jag hela tiden efter böcker som tar upp teman om att se annorlunda ut o s v. En favoritbok är Pricken av Margret Rey, som handlar om en prickig kanin som föds i en helvit kaninfamilj. En annan mycket bra och rolig bok är Flaxa med vingarna av P.D. Eastman, som handlar om ett oväntat föräldraskap. Bland adoptionsböckerna är favoriten Hjärtat mitt av Dan & Lotta Höjer, en underbar, poetisk bilderbok om att hämta ett barn på andra sidan jordklotet. Har ni tips på mer böcker som handlar om att vara eller känna sig annorlunda och utanför? Jag vill gärna ha tips för olika åldrar.

Om ni har idéer på hur man kan integrera sagor i psykologiskt arbete med barn vill jag gärna att ni delar dessa med mig. Tack på förhand.

Bokprat

Det är mycket OS och mycket läsning som pågår just nu. Men, kanske inte riktigt lika mycket bloggande. Tiden räcker aldrig till allt man vill.

Läsandet av Att läsa Lolita i Teheran har medfört att jag vill läsa mer skönlitteratur och gärna lite litteraturvetenskap. Det skulle vara så roligt att få diskutera mer på djupet och lära sig om hur man analyserar böcker. Men, det blir svårt att få till mer skola just nu, jag arbetar bara 62,5% och arbetsgivaren vill gärna att jag ska arbeta mer. Tills vidare får jag försöka bilda mig själv.

Bokrean i butik börjar i morgon, men jag har redan handlat allt jag vill ha på nätet. Det är ganska tråkigt att hela den magiska stämningen kring bokrean försvunnit. Förr var bokrean en dag jag väntade på, likt julafton. jag bläddrade i kataloger och kryssade för. Sedan hängde jag på låset oavsett vilket tid på dygnet rean började. Och jag spontanköpte mängder av böcker som aldrig blev lästa. Magin är helt klart borta nu, men det är onekligen bekvämt att bara klicka hem det man vill ha från Bokus, AdLibris och CDON. Hoppas att jag får de böcker jag beställt i morgon, jag är sugen på att bläddra lite.

Vår Jorden Runtresa närmar sig slutet på första etappen. Jag har sett att många varit med och läst. Själv har jag läst alla böckerna, men jag har inte hunnit skriva om Låt tistlarna brinna! ännu. Månadens sista dag lägger jag upp en sammanfattning med länkar till alla som skrivit, ett par dagar innan ber jag er posta era länkar i en tråd. Det går så klart bra att posta i vilka kommentarer som helst, men jag vill be er kolla att jag får med er alla i länklistan. Nästa månad far vi till mellanöstern, där jag redan befinner mig. Eftersom jag läst Persepolis sedan tidigare, läser jag som sagt nu om Lolita i Teheran i stället.

Hur många av er läsare har utbildning eller arbetar med litteratur? Berätta lite, jag är nyfiken (och lite avundsjuk).

Lolita och Teheran

"De av oss som levde i Islamiska republiken Iran uppfattade såväl tragedin som absurditeten i den grymhet vi var utsatta för. Vi blev tvungna att göra narr av vårt eget elände för att överleva. Vi kände också instinktivt igen posjlost - inte bara hos andra, utan hos oss själva. Det var ett skäl till att konsten och litteraturen blev så oumbärliga i vårt liv: de var ingen lyx utan en nödvändighet. Det Nabokov fångade var livets beskaffenhet i ett totalitärt samhälle, där man är fullständigt ensam i en bedräglig värld full av falska löften, där man inte längre kan skilja mellan sin räddare och sin bödel."

Janet Frame

Janet Frame har jag varit nyfiken på ett bra tag nu, så därför känner jag mig extra glad för den här recensionsboken. Jag hoppas och tror att Janet Frame kommer att passa min smak. Förlagets beskrivning ökar min förväntan rejält:

"Efter framgången med trilogin En ängel vid mitt bord kommer nu ytterligare en självbiografisk roman – så privat att författaren avböjde publicering av denna under sin livstid. Mot ännu en sommar tillkom 1963 i samband med att Janet Frame, liksom bokens protagonist Grace, tog ett avbrott från ett av sina stora romanprojekt. Graces tankar kretsar kring hennes rotlösa liv som författare, tärande prestationskrav och förlamande sociala konventioner. Då hon har svårt att slå sig till ro i sin bostad i London ger hon sig av på en resa. Det blir lika mycket en resa i Graces inre; en värld som utmärks av landsflykt och hemlängtan, liksom känslan av att inte höra hemma någonstans. Det att ständigt befinna sig på flykt."

Tematrio - Naturskildringar

Många av de riktigt bra böckerna har underbara naturskildringar. Och i många av de lite sämre berättelserna skummar jag miljöskildringarna för de är bara i vägen. Skillnaden mellan olika författare är stor. Berätta om tre romaner med läsvärda naturskildringar.


1. Maryse Condé beskriver den exotiska miljön i Färden genom mangroven på ett lysande sätt. Naturens dofter tränger ut ur texten och bladen i boken krullar sig av fukten i regnskogen.

2. I Per Pettersons Ut och stjäla hästar skildras en natur som liknar min barndoms. Älven flyter fram i stilla mak, eller forsar och brusar. Skogens dofter lockar och tystnaden ger ro. Naturen är närmast en sensuell varelse med eget liv.

3. Harry Martinson får mig nästan att bli naturromantiker med sina lyriska naturskildringar i Nässlorna blomma. Miljöskildringarna lockar och drar mig in i berättelsen. Jag ser skogen och fälten och jag hör den tystnad pojken omges av. Jag kan känna jordens dofter och jag tycker mig även ha fått lite valkar i händerna av det hårda arbetet.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!