Nu är det dags för bokstaven K i Lilla O:s utmaning.
1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.
Jag gillar storslagen episk romantik och måste därmed helt enkelt välja Rhett och Scarlett. Dessutom borde jag nog snart läsa nyöversättningen av denna fantastiska roman.
2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.
Jag har precis läst ut Yasmina Khadras Efter attentatet och är tagen av berättelsen. Situationen i Mellanöstern gör mig så ledsen, jag grät faktiskt flera ggr under läsningen. Språket i romanen är tämligen mediokert, men berättelsen påverkar mig starkt.
3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.
Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap är en engagerande, fin roman som till stor del bygger på brevväxling. Författarinnan Juliet kommer i kontakt med en man från Guernsey, som brevledes börjar berätta för henne hur öns litteratursällskap bildades under den tyska ockupationen. Fram växer berättelser om litteraturens betydelse, om vänskap och kärlek. Romanen skildrar fint hur människor sluter sig samman till stöd för varandra under påfrestningar.
4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?
Hmmm, vad räknas som kåseri och krönika månntro? Jag håller mig i bloggosfären och där är favoriten Abbepappan. Läs hans blogg om den modige Abbe!
fredag 5 februari 2010
Månadssummering - Januari 10
Det blev både låga och höga betyg utdelade denna månad. Men var har Nobelpristagarna tagit vägen?
På spaning efter den tid som flytt av Proust/Heuet.
Detta är således den grafiska adaptionen av del ett av Prousts fantastiska romansvit. Trots mycket fina illustrationer var boken tämligen svårläst och långrandig. Den innehåller mycket text för att vara en grafisk roman, antagligen för att stora delar av Prousts verk inte går att illustrera i bild. Men även om boken inte var så bra som jag hoppats, väckte den mitt intresse för originalverket.
Mordets praktik av Kerstin Ekman.
Pontus Revinge heter läkaren som stod modell för Doktor Glas, enligt Kerstin Ekman. Här möter vi en läkare med oacceptabla böjelser som lever långt från de fina salongerna. Boken är skriven på fantastisk prosa, men jag blir ändå inte så begeistrad. Jag hade kanske förväntat mig en ny vinkling av berättelsen, som i Gregorius, men detta är mer en sidoberättelse.
Sju stenar till den otrogna hustrun av Khoury-Ghata.
I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. En fruktansvärd berättelse skriven på ett underbart poetiskt, sagobetonat språk.
Kungens komediant av Agneta Pleijel.
Redan som sexåring får den blivande skådespelaren Lars Hjortsberg en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, och berättar själv om sitt liv i boken. Romanen innehåller intressanta historiska perspektiv, men tyvärr känns språket varken lättläst eller elegant. Jag tappade intresset för berättelsen ganska tidigt och möjligen gör inte min bedömning boken rättvisa.
Penelopiaden av Margaret Atwood.
Här återberättas Homeros'äventyrsfyllda myt om Odysseus utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope som ung och vi får följa hennes möte med maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist, berättelsen engagerande och temat intressant.
Aprils frusna blommor av Ismaïl Kadaré.
Denna roman utspelar sig i Albanien år 2000, ett Albanien vars kommunistiska styre nyligen rasat samman, ett land som försöker bygga upp något nytt - eller återuppbygga något gammalt. Handlingen speglar konflikterna mellan det moderna väst och de uråldriga traditioner som kommunismen kuvat, men inte utrotat. Underbara legender finns invävda som motbilder till nutiden.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
När Daniel är tio år får han romanen Vindens skugga. Pojken blir uppslukad av berättelsen och av dess författare och sökandet efter gåtornas svar tar över hans liv. Jag önskar att jag hade tyckt mer om den här romanen än jag gjorde. Jag uppfattade handlingen som förutsägbar, språket som alltför prunkande och karaktärerna som platta. Men spännande var den.
Lolita av Vladimir Nabokov.
I korthet handlar Lolita om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.
Isslottet av Tarjei Vesaas.
Denna underbara lilla roman berättar om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring, som på ett finstämt sätt fångar det sköra i en ny vänskap.
På spaning efter den tid som flytt av Proust/Heuet.
Detta är således den grafiska adaptionen av del ett av Prousts fantastiska romansvit. Trots mycket fina illustrationer var boken tämligen svårläst och långrandig. Den innehåller mycket text för att vara en grafisk roman, antagligen för att stora delar av Prousts verk inte går att illustrera i bild. Men även om boken inte var så bra som jag hoppats, väckte den mitt intresse för originalverket.
Mordets praktik av Kerstin Ekman.
Pontus Revinge heter läkaren som stod modell för Doktor Glas, enligt Kerstin Ekman. Här möter vi en läkare med oacceptabla böjelser som lever långt från de fina salongerna. Boken är skriven på fantastisk prosa, men jag blir ändå inte så begeistrad. Jag hade kanske förväntat mig en ny vinkling av berättelsen, som i Gregorius, men detta är mer en sidoberättelse.
Sju stenar till den otrogna hustrun av Khoury-Ghata.
I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. En fruktansvärd berättelse skriven på ett underbart poetiskt, sagobetonat språk.
Kungens komediant av Agneta Pleijel.
Redan som sexåring får den blivande skådespelaren Lars Hjortsberg en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, och berättar själv om sitt liv i boken. Romanen innehåller intressanta historiska perspektiv, men tyvärr känns språket varken lättläst eller elegant. Jag tappade intresset för berättelsen ganska tidigt och möjligen gör inte min bedömning boken rättvisa.
Penelopiaden av Margaret Atwood.
Här återberättas Homeros'äventyrsfyllda myt om Odysseus utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope som ung och vi får följa hennes möte med maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist, berättelsen engagerande och temat intressant.
Aprils frusna blommor av Ismaïl Kadaré.
Denna roman utspelar sig i Albanien år 2000, ett Albanien vars kommunistiska styre nyligen rasat samman, ett land som försöker bygga upp något nytt - eller återuppbygga något gammalt. Handlingen speglar konflikterna mellan det moderna väst och de uråldriga traditioner som kommunismen kuvat, men inte utrotat. Underbara legender finns invävda som motbilder till nutiden.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
När Daniel är tio år får han romanen Vindens skugga. Pojken blir uppslukad av berättelsen och av dess författare och sökandet efter gåtornas svar tar över hans liv. Jag önskar att jag hade tyckt mer om den här romanen än jag gjorde. Jag uppfattade handlingen som förutsägbar, språket som alltför prunkande och karaktärerna som platta. Men spännande var den.
Lolita av Vladimir Nabokov.
I korthet handlar Lolita om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.
Isslottet av Tarjei Vesaas.
Denna underbara lilla roman berättar om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring, som på ett finstämt sätt fångar det sköra i en ny vänskap.
torsdag 4 februari 2010
Nya recensionsböcker
Karin Fossum är definitivt min favorit bland deckarförfattare, hon skildrar med psykologisk trovärdighet alla inblandade i brottet; förövaren, offret, de anhöriga och polisen. Det ska bli spännande att läsa hennes senaste bok om Sejer och Skarre.
I Den sista brodern av Nathacha Appanah får vi följa Raj, som återupplever sin barndom på ön Mauritius under 1940-talet. Den här boken ser jag mycket fram emot att läsa, jag tycker om böcker som utspelar sig i, för mig, främmande miljöer.
Tack Forum och Elisabeth Grate Förlag!
I Den sista brodern av Nathacha Appanah får vi följa Raj, som återupplever sin barndom på ön Mauritius under 1940-talet. Den här boken ser jag mycket fram emot att läsa, jag tycker om böcker som utspelar sig i, för mig, främmande miljöer.
Tack Forum och Elisabeth Grate Förlag!
Bokfrågornas ABC - J
Nu är det dags för bokstaven J i Lilla O:s utmaning.
* Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.
Många böcker skrivna i jag-form är utformade som dagböcker och bäst av dem alla är nog Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Jag tycker att jag-formen ofta fungerar bra, den skapar en känsla av närhet mellan bokens berättare och läsaren. Dock är det lätt att blanda samman författaren med bokens jag.
* Berätta om en bok om eller av en journalist.
Jag har nog inte så bra koll på författares yrkesverksamhet, men någon jag gillar och ogillar är Jan Guillou. Mestadels gillar jag honom faktiskt, även om hans överklassighet och tvärsäkerhet ibland retar gallfeber på mig. Bäst tycker jag om hans serie om Tempelriddaren Arn och landet Sveriges tillblivelse.
* Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.
Jantelagen ligger och lurar under ytan i de flesta skandinaviska uppväxtskildringar jag läst, men jag kan inte komma på någon där jag särskilt reflekterat över det.
* Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.
Hmm, inte heller denna fråga kan jag riktigt svara på. Det är nog helt enkelt så att jag bara läser några få sidor i jidderböcker och därefter glömmer dem. Åh, nu kom jag på en! När jag som ung gymnasist läste Aniara tyckte jag att den var rent jidder (fast det är så länge sedan att jidder inte ens fanns som ord). Jag hoppas att den vid en omläsning visar sig vara mer begriplig.
* Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.
Många böcker skrivna i jag-form är utformade som dagböcker och bäst av dem alla är nog Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Jag tycker att jag-formen ofta fungerar bra, den skapar en känsla av närhet mellan bokens berättare och läsaren. Dock är det lätt att blanda samman författaren med bokens jag.
* Berätta om en bok om eller av en journalist.
Jag har nog inte så bra koll på författares yrkesverksamhet, men någon jag gillar och ogillar är Jan Guillou. Mestadels gillar jag honom faktiskt, även om hans överklassighet och tvärsäkerhet ibland retar gallfeber på mig. Bäst tycker jag om hans serie om Tempelriddaren Arn och landet Sveriges tillblivelse.
* Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.
Jantelagen ligger och lurar under ytan i de flesta skandinaviska uppväxtskildringar jag läst, men jag kan inte komma på någon där jag särskilt reflekterat över det.
* Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.
Hmm, inte heller denna fråga kan jag riktigt svara på. Det är nog helt enkelt så att jag bara läser några få sidor i jidderböcker och därefter glömmer dem. Åh, nu kom jag på en! När jag som ung gymnasist läste Aniara tyckte jag att den var rent jidder (fast det är så länge sedan att jidder inte ens fanns som ord). Jag hoppas att den vid en omläsning visar sig vara mer begriplig.
onsdag 3 februari 2010
Ny favorit
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)