Project Runway

Äntligen har en ny omgång av Project Runway börjat, den sjätte i ordningen. Jag har sett alla de tidigare, mer än en gång eftersom de går i repris hela tiden. Trots ett närmast obefintligt intresse för mode och en total oförmåga att sy, tycker jag att denna show är jättebra. Det är så kul att se de engagerade, unga talangerna göra sitt bästa under tuffa omständigheter och domarna är inte alltför taskiga.

Denna omgång inleddes med en "red carpet-utmaning" och vi fick se en hel del fina klänningar. Ut åkte en innovativ designer, vars arbete ingen förstod sig på. Jag tycker att det hade varit roligt att ha henne kvar några gånger till och tycker snarare att kvinnan som gjorde den hemska skapelsen med en halv svart och en halv blommig klänning skulle åkt ut. Jag är dock glad att killen som inte lyckades få till annat än en krage fick stanna, jag hoppas få se mycket fint i vintagestil av honom. Som ni märker har jag inte lärt mig vad deltagarna heter, men det kommer.

Läs andra bloggares inlägg om Project Runway.

Bokberoende, en sund åkomma

Bokmania undrar hur det står till med våra bokvanor, är vi bokberoende likt Martina Lowden och Kristina Lugn.

1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?
Kanske inte riktigt alltid, men en oproportionerligt stor del av min vakna tid tänker jag faktiskt på böcker. Nästan allt jag är med om påminner om något jag läst och jag har tyvärr en tendens att informera min omgivning om likheten mellan verkligheten och dikten, utan att ta värst stor hänsyn till deras bristande intresse för världslitteratur.

2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?
Ja, det skulle vara rent bedrövligt om livet saknade böcker. Men, jag skulle trösta mig genom att spela Sims och skapa egna berättelser.

3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?
Om jag är mitt i något fängslande blir jag mycket irriterad över att bli avbruten. Och under den period jag såg för dåligt att kunna läsa var jag nog tämligen påfrestande för min omgivning.

4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?
Självklart, att läsa är ju en av de få accepterade formerna av verklighetsflykt.

5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?
Ibland kan jag känna att tiden inte räcker till, vilket gör mig lite stressad. Då brukar jag fantisera om hur det kommer att bli när jag blir pensionär och kan läsa ytterligare c:a 10 timmar per dygn.

6. Kan du ha svårt att sluta läsa när du väl börjat?
Jag slutar aldrig, jag gör bara kortare pauser när livet ställer krav på min medverkan.

7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?
Andra skulle nog kunna tänkas tycka det, men jag har rationaliserat bort en massa borden för att inte behöva ha dåligt samvete för jämnan.

8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?
Folk frågar ofta, med ett lite anklagande tonfall, hur jag har tid att läsa så mycket, men när jag berättar att jag inte putsar fönster eller ägnar tiden åt att titta på Idol brukar kritikerna tystna. Maken är tack och lov stödjande, och så länge jag läser äger ju han fjärrkontrollerna.

Påminner om Nobeltipset

Ni missar väl inte att delta i Nobeltipset? Tipssvaren ska vara mailade till mig innan midnatt på Annadagen (9/12) och vinnarna kommer att presenteras på självaste Nobeldagen. En hel del svar har inkommit, men det finns plats för fler. Priserna är tre fina Nobellklassiker från Brombergs, Jenny av Sigrid Undset, Ungdomens bröd av Heinrich Böll och Just så-historier av Rudyard Kipling. Jag läser Jenny just nu och tycker mycket om den.

Tyvärr kommer inte alla som deltar att vinna, men som en liten tröst vill jag passa på att berätta att Brombergs Förlag har sänkt priset på alla Nobellklassiker under december.

Fula kläder, babbel och bra musik

Jag måste ändå fälla några kommentarer över Nya På spåret, som var lika nytt som Nya Moderater (dvs bara lite yngre och omsvidade). I går var det alltså premiär och jag var mycket nyfiken på hur programmet skulle arta sig utan Ingvar Oldsberg och Björn Hellström. Och upplevelsen var väl sisådär, inte så mycket nytt, några förbättringar och några försämringar.

Efter en lite skakig inledning tog sig programledarna och skötte sig hyggligt. Precis som vanligt var jag inte särskilt förtjust i Kristian Luuk, jag har aldrig förstått vad det är folk gillar med honom. Jag uppfattar honom bara som träig och trist. Och precis som vanligt tyckte jag mycket om Fredrik Lindström, han är rolig på ett sätt som passar min smak. Första intrycket blev att de hade fula kläder, som inte alls passade ihop. Med tanke på hur oerhört ointresserad jag är av mode måste kläderna således ha varit riktigt dåligt valda - eller helt inne. Fult var det i vilket fall.

Generellt var programmet lite för babbligt, det blev lite för mycket interna skämt mellan en av deltagarna (Peter Apelgren) och programledarna. Björn Ranelid var sig själv och jag tycker att han alltid förgyller ett program, helt enkelt för att han intresserar mig professionellt. De tävlande kvinnorna var i detta program lite intetsägande. Själva resorna och frågorna var sig ganska lika, men jag saknar så klart ett göteborgskt uttal. Och vi (maken och jag) var tyvärr riktigt dåliga under denna första omgång och skrapade inte ihop många poäng.

Det stora plusset var bytet av husband. Musiken var mycket bättre och gästartisten Amanda Jenssen var riktigt bra.

Läs andras synpunkter här.

Läs andra bloggares inlägg om Nya På Spåret, Kristian Luuk, Fredrik Lindström.

Julklappstips för boklyssnaren

Här kommer några tips på riktigt bra ljudböcker att ge till någon ni tycker om i julklapp. Inläsningarna av alla de här böckerna är mycket fint gjorda.

Ut och stjäla hästar av Per Petterson.

Den 67-årige Trond har dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. I byn träffar han dock en man från barndomen och hågkomster från en mycket speciell sommar, den sista sommaren med fadern, gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella. Underbar uppläsning av Rolf Lassgård.


Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

Det här är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Pappan Leif var den unga lokala fotbollsstjärnan, som gifte sig tidigt och började arbeta på fabriken, precis som hans far före honom. Men arbetet på en fabrik är nedbrytande, både fysiskt och själsligt. Och hur ska man hantera att både vara stolt över att vara en god arbetare och att hata arbetet? Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer. Fin uppläsning av Katarina Ewerlöf.


Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde.

Om samhällets ytlighet och vurm för skönhet och ungdom handlar denna klassiker, som först utgavs år 1890 och då möttes av hård kritik och anklagelser att vara omoralisk. Den unge, naive Dorian får sitt porträtt målat av konstnären Basil Hallward och i målarens hem lär han känna den dekadente Lord Henry. När Dorian blir medveten om sin skönhet, önskar han hett att få behålla den. Efterhand märker Dorian att hans önskan uppfyllts, men allt har ett pris. Lysande uppläsning av Rickard Wolff.


Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson.

Kvinnor och äppelträd är Moa Martinsons debutroman. Den refuserades av flera förlag, p g a dess realistiska skildringar och sexuella frispråkighet, innan den slutligen publicerades 1933. Moa var mycket kritisk till den rådande idylliserande bilden av kvinnan och ville beskriva kvinnors liv på ett realistiskt sätt. Idag är hennes debutroman en ofta läst klassiker. Den här romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. Inlevelsefull uppläsning av Gunilla Nyroos.


Mannen utan öde av Imre Kertész.

Mannen utan öde är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Berättelsen har ett stillsamt, återhållet tilltal som förstärker läsupplevelsen. Boken tar upp viktiga frågeställningar kring människans anpassning till vidriga förhållanden och kring människans fria vilja och möjlighet att påverka sin livssituation. Nyanserad uppläsning av Krister Henriksson.