I fredags var det 20 år sedan Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling, Sverige var bland de första länderna som ratificerade konventionen och idag har de flesta länder gjort så. Att ratificera en konvention innebär att man förbinder sig folkrättsligt till att förverkliga den, men här finns fortfarande stora brister. Det räcker med att studera hur Sverige behandlar apatiska (och andra) flyktingbarn för att det ska stå klart att vi inte alls följer intentionen i konventionen. Detta är skamligt och pinsamt! I mitt arbete hänvisar jag till Barnkonventionen då och då för att driva barnens rättigheter, men här på bloggen är syftet bara att uppmärksamma den. Därför handlar veckans Tematrio helt enkelt om barnlitteratur. Berätta om tre barnboksfavoriter - dina egna, eller dina barns!
1. Dotterns första stora favoriter var de underbara bilderböckerna Vem är arg? och Vem bestämmer? av Stina Wirsen. Med små nyanser beskrivs både sorg och glädje på ett lättillgängligt sätt. Böckerna handlar om konflikter som uppstår mellan vänner och mellan föräldrar och barn. Båda böckerna innehåller stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Igenkänningsfaktorn är hög! Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.
2. Den andra favoriten är Mamma Mu av Tomas och Jujja Wieslander. Böckerna om Mamma Mu visar hur man kan överskrida gränser och övervinna alla hinder. Mamma Mu får ett sår är min personliga favorit. Här uppstår en konflikt mellan att osjälviskt hjälpa andra och att tänka mest på sig själv. Kråkan gör fel och har svårt att erkänna detta. På ett medvetet plan är dottern ofta kritisk till Kråkans beteende, hon vet mycket väl hur man bör uppföra sig. Men det är skönt för henne att se att (även) andra gör fel, och att allt ändå kan sluta bra. Dessutom är illustrationerna i Mamma Mu ibland hysteriskt roliga.
3. Lotta var med i förra veckans Tematrio, men det hjälps inte, som stor favorit får hon vara med även denna vecka. Lotta på Bråkmakargatan är en alldeles lagom besvärlig och finurlig unge, som man genast tycker om. Lotta är dessutom en härlig identifikationsfigur för små flickor och pojkar. Hon får vredesutbrott i klass med de min dotter hade då hon var tre år, hon är envis som en gammal get, hon är nyfiken, uppfinningsrik och modig. I Visst kan Lotta cykla blir Lotta både arg och ledsen, hon bryter mot reglerna och hon gör sig illa. Men, trots att Lotta inte kanske "förtjänar det" får hon ändå sin älskade cykel på slutet, och det är det jag gillar mest med Astrids böcker - hon står på barnens sida.
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
