Mer presenter

Sista dagen på Bokmässan ägnade jag stor del av besöket åt Barnens torg och Nallescenen. Det fanns mycket barnböcker och annat att titta på, man blev lite yr av utbudet.

Bokförlagen Vilda och Olika har i dagarna slagit sig samman, under namnet Olika förlag AB, för att med "ännu större kraft (att) arbeta för en barnboksvärld där fler barn porträtteras och kan känna igen sig, och där fler verkligheter får synas". Olika och Vilda förlag startade båda 2007 med visionen att utmana stereotypier i en tämligen konservativ barnboksvärld. På många sätt har de lyckats och med satsningen på etablerade författare/illustratörer i nytt format och nytänkande om skönlitteraturens roll i förskole- och skolvärlden kommer de nu att kunna erbjuda böcker till en bred marknad. Jag har tidigare recenserat en av böckerna från dåvarande Vilda förlag här.

Ibland träffar man människor man omedelbart känner gemenskap med, precis så var det när jag på Bokmässans sista dag träffade Sagolikts Anette och Katarina. För Sagolikt Bokförlag är sagoberättandet det viktigaste av allt. Deras berättelser är fyllda av magiska äventyr och de vill visa barnen att man får lov att vara den man vill vara. Jag har tidigare recenserat en av deras ljuvliga böcker här. Inför julen kommer det att släppas en ny bok med en av förlagets mest älskade figurer, detta ser jag fram emot!

Andra dagen på Bokmässan tillbringade jag delvis i sällskap med Bokmania. Som ni kan se fick jag ett fint bokmärke av henne. Om någon av mina besökare inte kikat in på hennes blogg, vill jag verkligen uppmana er att göra så. Tredje mässdagen tillbringade jag delvis tillsammans med Annelie från En stund på jorden. Hon hade virkat en söt filur till min dotter på vägen till Göteborg. Dottern har döpt den till Pilis och hon älskar den. Hos Annelie kan ni läsa om böcker, handarbete och annat pyssligt och fint.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan.

Kulturrecensenter vs Bloggare

Debatten på Bokmässan om "Kulturrecensenter vs Bloggare" var trevlig, men saknade sting. I panelen satt Siri Reuterstrand (kulturjournalist och redaktör för nättidskriften Alba), Kalle Malmstedt (pop- & rockkritiker för GP), Rosmari på Kulturbloggen och Eva från En full bokhylla. Det som gjorde debatten lite tam var att deltagarna oftast hade liknande åsikter. Dessutom var de alla journalister och delade därmed utbildningsbakgrund, professionell hållning och etiska regler. Etiska regler är ju inget man stänger av för att man lämnar sin betalda arbetsplats.

Det som framfördes var bl a att man som läsare kräver lite mer av en recensent, som skriver på betald arbetstid och kan förväntas sitta inne med fackkunskaper. Det håller jag givetvis med om, en bloggare har ju inga krav på sig att ha någon som helst utbildning inom området. Däremot finns det bloggare som besitter oerhört stor kunskap, Peter Englund är kanske det mest uppenbara exemplet.

Förvånad blev jag över att man gjort en liten undersökning bland bloggare, kring våra läsvanor, där det framkom att vi inte läser tidningsrecensioner. Själv har jag börjat läsa bokrecensioner i tidningarna efter det att jag började blogga. Jag skulle nog tro att stor andel av oss bloggare läser recensioner på ganska många olika ställen.

Något litet försök att kritisera bloggare för eventuell chauvinism framkom, men denna kritik sköts skickligt (och korrekt) i sank av Rosmari på Kulturbloggen. I kritiken framfördes att en bloggare kan ha eget intresse i det han skriver och t ex höja ett dåligt band till skyarna för att sångaren är hans bror. Men, som Rosemari påpekade, ovederhäftiga bloggare får inga läsare. Och dessutom är vi de som snabbast kritiseras om vi skriver "tokigheter", man kan ju framföra sin kritik direkt i våra kommentarer.

En annan sak som (ibland) skiljer bloggaren från den professionella recensenten är passionen, hängivenheten. Som bloggare drivs man (ofta) av ett ideellt syfte, man vill lyfta fram något man tycker är bra. Möjligen kan detta leda till att man blir mer onyanserad än recensenten. Men om det är bra eller dåligt kan man ju också diskutera.

Bokmania kommenterade att det som också skiljer bokbloggaren och kritikern är litteraturen man skriver om. Många bokbloggare, mig själv inkluderad, skriver om äldre litteratur, som inte längre finns i handeln. När jag tittar på mina recensioner är majoriteten av dem om böcker jag köpt eller lånat på biblioteket. Flera är dessutom köpta på antikvariat, de finns inte i handeln längre. Knappt hälften av recensionerna handlar således om ny litteratur, där jag fått recensionsexemplar. Det här är en avgörande skillnad mellan de som skriver utifrån ett personligt intresse och de som skriver professionellt (vilket inte alls innebär att de professionella inte kan vara både personliga och brinna för sitt skrivande). Men, man kan inte läsa om Tant Theodora i vare sig DN eller Expressen.

Att blogga är ett sätt att utöva sina demokratiska rättigheter och samtidigt stärks demokratin om fler ges/tar sig möjligheten att uttrycka sig. Även om man inom bloggosfären kan läsa många bloggar som är mainstream, handlar om shopping och det som är "inne" finns också mängder av bloggar som ifrågasätter, upplyser och agerar. Att blogga om kultur är en politisk aktivitet, som Rosemari på Kulturbloggen uttrycker det. Bloggandet är ett sätt att påverka, att föra fram de åsikter man själv tycker är viktiga.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggar, bloggosfären, recensenter, gammelmedia, Kulturrecensenter vs Bloggare.

Tematrio - Vandringslitteratur

Medan jag i lördags skrev inlägget om flanörer och huvudpersoner som raglar omkring utsvultna och febriga, kom jag på att det var ett bra Tematrio-ämne. Så håll till godo och kom med fler förslag på "vandringslitteratur"! Jag skulle gärna vilja läsa om kvinnor som promenerar.

Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!


1.Raskolnikov i Brott och straff av Dostojevskij raglar omkring, febrig och förvirrad, längs St Petersburgs gator. Vi får via dessa vandringar möta en stor del av stadens fattigkvarter, med dess pantlånare och horhus. Denna tegelsten till roman är oerhört läsvärd, det är en klassiker som verkligen är bra.

2. Henning och Lotten (och deras ättlingar) i Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström vandrar omkring en del när de är nyförälskade. Genom deras promenader får vi se stora delar av Stockholm, och följa stadens förvandling. Om jag bara fick välja en enda svensk bok skulle det vara just denna underbara, lärorika roman med dess underbara beskrivning av kärleken.

3. I Hjalmar Söderbergs böcker handlar det inte om fattiga som raglar, utan som överklassen som flanerar längs de finare kvarteren. Den gemensamma nämnaren för Doktor Glas, Martin Birck, Tomas Weber och Arvid Stjärnblom är just deras promenader i vår huvudstad vid sekelskiftet. Allt av denne författare är givetvis läsvärt, själv tycker jag mest om Den allvarsamma leken.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Fina presenter från Bokmässan

Titta så fina presenter jag fick på mässan igår!

Från Elisabeth Grate Förlag:
Hungerns visa och Raga av J. M.G. Le Clézio
Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata
Krigets skola av Alexandre Najjar

Från Bokförlaget Thorén och Lindskog:
Upptäckten av currywursten av Uwe Timm
Mjölk och kol av Ralf Rothmann

Och dessutom den urläckra svarta bokbagen med blått tryck från Atlas!

Katten, hunden och lammet

 Lilla, katten, Lilla hunden och Lilla lammet Lisa av Axel Scheffler, utgivna av Alfabeta Bokförlag.

De här böckerna var våra favoriter när dottern var 1-3 år. Vi läste dem om och om igen och idag kan både dottern och jag stora delar av böckerna utantill. Alla är de skriva på rim, de är lättlästa och de har mycket fina, expressiva illustrationer.

Lilla katten tyckte vi allra mest om. Här finns ett element av spänning, som ger extra krydda åt berättelsen. Boken handlar om Kisse Misse Murr, som sover hela dagarna och ger sig ut på spännande jakter om nätterna. Så här fint inleds boken:"Glänsande len är pälsen på Kisse Misse Murr. Hans ögon gnistrar och glimmar och han har ett underbart kurr."

Det som kännetecknar Lilla hunden är ett inslag av busighet. Viffsi Voffsi valpen skäller alltid och hon jagar katter och brevbärare. Lilla lammet Lisa är den gulligaste av berättelserna. Den handlar om det lilla lammet, som leker med sina vänner hela dagarna. "Att hoppa högt mot solen är hennes högsta fröjd! Hon kommer inte ända upp men ändå är hon nöjd."

Jag vill gärna rekommendera de här böckerna till ganska små barn. Rytmen i texterna fångar det lilla barnets uppmärksamhet. Även bilderna är lockande för mindre barn, de är detaljrika, men ändå lätta att förstå. Dottern var bara lite drygt året när vi började läsa de här små böckerna och hon plockar ännu (vid 4 år) ofta fram dem för att vi ska mysa med djuren igen.