Tematrio - Missade Nobelpristagare

Det börjar dra ihop sig och på vissa bloggar spekuleras det hejvilt. Om den blivande Nobelpristagaren, alltså. Men, det finns ju också några som aldrig kommer att få "sitt" pris, oftast p g a att de avlidit i relativt unga år. Därför handlar den här tematrion om författare ni önskar hade fått Nobelpriset.

Berätta om tre författare som "borde" ha fått Nobelpriset!

1. Kafka känns väl ganska given, trots att jag faktiskt bara läst hans kortroman Förvandlingen. Denna bok innehåller dock så många tolkningsmöjligheter och så många fantastiska beskrivningar att innehållet kunde räckt till en romanserie. Jag uppskattar dock författare som lämnar lite utrymme åt läsaren att tänka själv och tycker därför om korta, lite koncisa skildringar.

2. Jag har idag läst ut min första roman av en ny favoritförfattare, Roberto Bolaño. Om natten i Chile handlar om en döende människa som ser tillbaks på sitt liv och i detta pendlar mellan att försöka förstå och försvara sina handlingar.

3. Lokalpatriot? Javisst, men att Göran Tunström hade haft möjlighet att få priset om han levt, tror jag att även icke-värmlänningar håller med om. Jag är mest förtjust i ett par av Tunströms mindre kända romaner som t ex Prästungen och Ökenbrevet. Hans författarskap karaktäriserades av en fantastisk förmåga att skildra de stora existentiella frågeställningarna i det lilla formatet. Man känner igen sig i Tunströms böcker.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Färden genom mangroven

Färden genom mangroven av Maryse Condé.

Främlingen Francis Sancher hittas en dag död, med ansiktet nertryckt i leran inne i regnskogen, strax utanför den lilla byn Rivière au Sel på Guadaloupe. Ingen är förvånad att han gått döden till mötes i förtid, han var avskydd av många. Och älskad av några. Francis Sancher hade "allt slags blod i kroppen", det sades i byn att han var rik, själv sade han att han var förbannad och han brukade förutspå att han skulle gå en tidig död till mötes. Romanens handling utspelar sig under en natt, när byborna samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra de olika byborna berätta om sina liv och om den roll Francis Sancher spelat för dem. När alla till slut berättat framstår främlingen dock fortfarande som en gåta.

I romanen får vi lära känna många av byns invånare och vi får följa en del av dem flera generationer bakåt i tiden. Fram träder ett samhälle med stor misstänksamhet och främlingsfientlighet, ett samhälle som präglas av tro på övernaturliga krafter och högst realistisk kolonisation. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande. Kärlek och hat bor sida vid sida, hierarkierna är tydliga och de flesta är överens om att blod inte bör blandas.

Naturens dofter tränger ut ur texten och bladen i boken krullar sig av fukten i regnskogen. Naturelementen i miljön skildras detaljerat, vilket verkligen ger berättelsen en exotisk prägel; men den skulle lika gärna kunnat utspela sig i en liten svensk bruksort.

Bokens strukturella uppbyggnad är intressant och lyfter berättelsen lite extra. Varje kapitel är berättat av en av invånarna, utifrån dennes högst personliga perspektiv. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Ibland är meningarna svindlande vackra och poetiska, ibland är språket korthugget och "obildat".

Maryse Condé nämns ofta som Nobelpriskandidat och jag skulle gärna vilja se henne motta detta pris. Det skulle vara högst välförtjänt.

Dagens citat

"I have always imagined that Paradise will be a kind of library."

(Jorge Luis Borges)

Nobelspekulationer

Nu är det dags att börja spekulera på allvar. Här är Ladbrokes lista på tippade Nobelpristagare från i fjol. Jag har strukit de som av olika skäl i år inte kommer i fråga. Listan är från den 2 oktober så oddsen (dvs turordningen) är inte de allra sista för fjolårets kandidater. Men, det är den lista jag sparade.

Jag har fetstilat de författare jag har läst eller åtminstone har köpt mig en bok av. Jag har ju handlat en del det senaste året, och inte ännu hunnit läsa allt. Allra roligast vore det om någon jag verkligen läst får priset. I andra hand någon som jag i alla fall äger en bok av. Det mest sannolika är förstås att det blir någon jag inte alls känner till, men det tänker jag inte spekulera i. Det ska bli någon av de fetstilade (eller Tranströmer).

En av de klarast lysande kandidaterna för mig är Amos Oz. Hans roman En berättelse om kärlek och mörker var fantastisk. Han har också getts ut de senaste åren. Även Herta Müller finns med bland mina favoriter. Hennes språk är så unikt, symboliskt och vackert (och svårbegripligt). Alice Munro vann välförtjänt The Man Booker International Prize för sitt livsverk i år; kanske ska hon hyllas mer?

Claudio Magris och Assia Djebar har jag ännu inte läst, men de verkar vara högst troliga Nobelpriskandidater.Fast det kanske är dags för en obskyr poet i år?

Vad tror ni? Vem vinner i år? Vilka är era favoriter?

Claudio Magris
Adonis
Amos Oz
Joyce Carol Oates
Philip Roth
Don DeLillo
Haruki Murakami
Les Murray
Yves Bonnefoy
Arnošt Lustig
Inger Christensen
Jean Marie Gustav Le Clezio
A.B Yehousha
Mario Vargas Llosa
Michael Ondaatje
Thomas Pynchon
Thomas Transtromer
Antoni Tabucchi
Assia Djebar
Cees Nooteboom
Ko Un
Margaret Atwood
Alice Munro
Bei Dao
Carlos Fuentes
Gitta Sereny
Milan Kundera
Peter Carey
Chinua Achebe
Cormac McCarthy
Harry Mulisch
Ian McEwan
James Ngugi
John Updike
Mahasweta Devi
Umberto Ecco
A. S. Byatt
David Malouf
Ernesto Cardenal
F. Sionil Jose
Herta Müller
Marge Piercy
Maya Angelou
Willy Kyrklund
Adam Zagajewski
Beryl Bainbridge
E.L Doctorow
Eeva Kilpi
John Banville
Jonathan Little
Julian Barnes
Mary Gordon
Michael Tournier
Patrick Modiano
Paul Auster
Rosalind Belben
Salman Rushdie
Vassilis Aleksakis
William H Gass
Bob Dylan

Bokslut

Fy tusan, säger jag, för böcker som slutar dåligt. Nu är jag så arg så jag kokar. Här sitter man och läser (i det här fallet lyssnar på) en bok som känns ganska bra och så har den ett uselt slut. Boken ifråga är Vikten av vatten av Anita Shreve och vill ni inte läsa slutet är det dags att klicka sig bort nu. Boken slutar med att den kvinnliga huvudpersonens lilla dotter dör. Och det ska väl föreställa vara ett rimligt straff för hennes otuktiga beteende? Usch och fy för den här sortens gammaltestamentsliga mentalitet. Aldrig mer ska jag läsa något av den här författaren!