Bokslut

Fy tusan, säger jag, för böcker som slutar dåligt. Nu är jag så arg så jag kokar. Här sitter man och läser (i det här fallet lyssnar på) en bok som känns ganska bra och så har den ett uselt slut. Boken ifråga är Vikten av vatten av Anita Shreve och vill ni inte läsa slutet är det dags att klicka sig bort nu. Boken slutar med att den kvinnliga huvudpersonens lilla dotter dör. Och det ska väl föreställa vara ett rimligt straff för hennes otuktiga beteende? Usch och fy för den här sortens gammaltestamentsliga mentalitet. Aldrig mer ska jag läsa något av den här författaren!

Nobel-alfabetet - H

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven H.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Hermann Hesse bekantade jag mig med för ett tag sedan, genom att läsa Siddharta. Inledningsvis kände jag mig lite tveksam, men efterhand blev jag mycket förtjust i berättelsen. Romanen handlar om den unge Siddhartha, som längtar efter fulländning, verklig kunskap och insikt. Han försöker uppnå vishet först genom ett asketiskt leverne, sedan som livsnjutare. Romanen behandlar de svåra frågorna om kärlekens väsen, ont/gott, meningen med livet, hur man kan uppnå vishet och tidens gång (eller rundgång). Hesse fick Nobelpriset 1946.

Akademiens motivering:

"för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden."

2. En författare som ofta nämns i Nobelprissammanhang och bl a i fjol var Babels favorit är Herta Müller. I våras läste jag hennes roman Hjärtdjur. Handlingen utspelar sig i Rumänien under Ceauşescus förtryckarregim. Berättelsens fokus är på fyra unga vänner, som längtar efter frihet. Berättarstilen är poetisk, vacker, symbolisk och fragmentarisk. Hjärtdjur är en kort roman på c:a 200 sidor, men trots det lilla formatet innehåller den mycken klarsynthet, hoppfullhet, hopplöshet och tragik.

Min motivering:

"för att med en skör, poetisk språkdräkt gestalta förtryckets förgörande effekt."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om Nobelpriset, Nobelpristagare, Nobelpriskandidater.

Ett paket om dagen

Idag kom det ytterligare en bok till den lilla recensenten. Den här boken berättar om mormors och morfars spännande äventyr. Vi har bläddrat och läst lite, boken är verkligen fin. Den är utgiven av Vilda Förlag, vars böcker är kontrollerade utifrån demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Deras böcker är Krammärkta :-) Mer kommer givetvis om Mormor & Morfar så fort vi läst hela boken.

En fantastisk bokcirkel

Jag har ju så lite att läsa (duh!) så jag hoppade genast på Elin och Siskas fantastiska bokcirkel, nu när den startades. Vem vill inte läsa Dickens? Här är en beskrivning av den utvalda boken och lite info om Dickens, som jag norpat på AdLibris:

"Pickwickklubben är den komiska berättelsen om några äldre herrars äventyr på den engelska landsbygden på 1820-talet. I centrum står den godmodige och något fetlagde mr Pickwick, som ständigt försätter sig i mer eller mindre pinsamma situationer. Det blir hans betjänt, den fiffige och slagfärdige Sam Weller, som med humor och sunt förstånd får reda ut alla krångligheter. Pickwickklubben blev med sin frodiga berättarglädje, sitt rika typgalleri och vimmel av dråpliga händelser en omedelbar succé när den utkom i England åren 1836–1837. Tack vare att den gavs ut i billiga månadshäften nådde den ut till alla grupper i samhället. Hela England greps av Pickwickfeber.

Charles Dickens (1812–1870) var endast tjugofyra år gammal när han debuterade med historierna om Pickwickklubbens äventyr, men han blev snabbt sin tids mest berömde författare, en ställning som han behöll ända fram till sin död."

Jag har faktiskt läst en del av Dickens, inklusive Pickwickklubben, men det var över 30 år sedan. Det ska bli roligt att åtyerknyta bekantskapen med Dickens' hejdlöst underhållande satir.

Motionsläsning

Två tredjedelar in i Om natten i Chile börjar jag bli andfådd. Hela romanen är skriven utan styckeindelningar och utan skiljetecken vid dialoger. Alla rader är lika långa. Detta påverkar min lästakt, det känns som jag åker rutschkana i ivern att komma vidare och jag blir, som sagt, lite andfådd. Vem har sagt att inte läsning är en motionsform? Romanen handlar om en gammal präst, poet och litteraturkritiker, som på sin dödsbädd ser tillbaks på sitt liv och försöker förstå och försvara det han gjort, och det han inte gjort.