Nobel-alfabetet - Deltagare

Här följer en länklista till deltagarna i Nobel-alfabetet. Jag uppdaterar den allteftersom, ni får gärna stöta på.

Butter tar ordet
Ingrids boktankar
Lilla O
Lyrans Noblesser
Maritas bibliotek
Mikaelas läs- och skrivblogg
Om böcker som jag hunnit läsa
Paperback lover
Snowflakes in rain
Stänk och flikar

Översten får inga brev

Översten får inga brev av Gabriel García Márquez.

I femton år har den gamle krigsveteranen, översten, väntat på ett brev som aldrig kommer. Varje fredag står han tålmodigt vid postbåten och varje fredag får han beskedet att det inte fanns något till översten. Det brev han väntar på är pensionen, en pension som utlovats till översten och de andra som stred för landet. Översten lever tillsammans med sin sjukliga hustru och en stridstupp i en stillsam liten sydamerikansk by. Tuppen är ett arv från sonen, sonen som blivit skjuten till döds. Allt hopp om en bättre framtid står till tuppen, tuppen som äter den mat översten och hans hustru så väl skulle behöva. För att få mat för dagen och medicin till hustrun försöker översten sälja de få ägodelar som finns kvar i hemmet.

Översten får inga brev skildrar en korrumperad värld, där de som har ser till att få mer, på bekostnad av de som inget har. Författaren beskriver skammen över fattigdomen på ett hjärtskärande sätt och på ett sätt som väcker en våldsam vrede hos mig. Författaren väjer inte för något, utan skildrar i detalj hungern, sjukdomssymtomen och misären. Bokens avslutning känns som en hästspark i magen.

Samtidigt speglar romanen ett oresonligt, obändigt hopp. Översten ger inte avkall på sina principer, värdigheten sätts över alla andra egenskaper. Kanske är det också så att utan värdigheten skulle inte översten kunna leva. Överstens hustru har en annan inställning; hon kan tänka sig att offra stolthet och värdighet för ett lite bättre liv. En av romanens styrkor ligger i den fina, nyanserade skildringen av det äldre parets relation.

Översten får inga brev är en kort, lättläst roman, som dock inte vill släppa taget om läsaren. Långt efter det att jag både lagt ifrån mig boken och läst andra gjorde sig översten påmind i mitt minne. Den här romanen tillhör de man aldrig glömmer.

Appendi(x)cit

Nu har författarna till det första manifestet - "Manifest för ett nytt litterärt decennium" skrivit ett appendix för att bemöta en del av de frågor och kritik deras manifest mött. Även om jag håller med om mycket i deras inställning, kan jag inte låta bli att tycka att de slåss mot väderkvarnar, och att de själva lätt placerar sig i den offerroll de kritiserar andra för att inta. Författarna vill:

"synliggöra våra romankaraktärer, inte bara avlyssna deras löst svävande "röster". Vi vill skriva fram en konkret handling, inte låta hela romanutvecklingen ske enbart via en abstrakt "form". Vi vill utforska givna platser, inte endast vistas i "språkliga tillstånd". Och för att uppnå allt detta måste vi förstås använda oss av både en form och en stil – hur skulle en roman annars kunna bli till?

Ja för tusan, detta är sådant jag vill läsa. Gå och sätt er och skriv - något annat än manifest!

Här hittar ni en länksamling till alla manifestinläggen.

Läs andra bloggares inlägg om manifest, författare, läsare.

Mässa med bloggträff

Nu börjar mitt mässbesök att ta form. Vi har hittat boende i Göteborg och kommer nog till stan redan på torsdag kväll. På fredagen verkar bokbloggarna träda ut ur sin (relativa) anonymitet och träffas. Hittills har jag hittat planer för en bloggträff hos Bokomaten, där planen är att träffas på fredagen kl. 15.00. Vad vi ska göra vet jag inte, men jag hoppas att det blir fika-relaterat. På fredag kväll ska ett gäng träffas, jag hittade info om denna träff här. Att gå ut och äta tilltalar mig ofta, kändisspektaklet på Park som omnämns vet jag inte vad det är. Men, det låter inte som något för mig. I vilket fall hoppas jag få möjlighet att träffa många av min medbloggare.

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt vilka dagar jag ska gå på mässan, men det blir under två dagar i alla fall. Fredagen verkar given om jag vill träffa bloggare, men om jag dessutom ska gå lördag eller söndag har jag inte bestämt. Jag har ju inget seminariekort, så om jag vill lyssna på något får jag lov att välja söndag. När jag tittar på seminarieprogrammet på söndag eftermiddag blir jag nyfiken på mängder av inslag. Från ett yrkesmässigt perspektiv vill jag gärna lyssna på "Freudfrossa med herr och fru Freud" och "Anorektikerns livsfarliga styrka". Som adoptivmamma vill jag naturligtvis gärna lyssna till Sanna Sjöswärds och Michael Nyqvist berättelser.

Därutöver skall jag besöka en massa montrar och titta på scenprogram, men det får jag skriva om lite senare. Måste försöka hitta en bra karta. Glöm inte att besöka Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan, där allt om mässan kan läsas.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.

Sagolikt

Tack vare Lisa fick för ett tag sedan upp ögonen för några små barnboksförlag med en medveten utgivning. Idag fick vi ett jättefint paket att recensera från Sagolikt.

Prinsessan Kristalla handlar om en prinsessa, som inte alls vill gifta sig med någon prins och Kalle med klänning handlar om en pojke som upptäckt hur skönt och praktiskt det är med klänning. De böcker som ges ut av Sagolikt präglas av berättarglädje och slösande rika illustrationer. Förutom att sprida glädje ger böckerna underlag för viktiga diskussioner kring teman som genus, att vara annorlunda o s v.

Den 4-åriga dottern tyckte att böckerna var fina, speciellt den om prinsessan, så klart. Men att Kalle hade klänning protesterade den lilla stockkonservativa varelsen mot; det har bara flickor. Jag gjorde som hon brukar göra och frågade varför om alla hennes påståenden och till slut stod det klart att vi inte visste vem som bestämt att bara tjejer får ha klänning. Och efter det att hon bläddrat lite i boken och tittat på bilderna, började dottern tveka. Alltid något tänkte jag glatt, samtidigt som jag insåg att det blir än värre att argumentera med maken om saken...