Nyskaffning

Några nya små vänner har kommit hem till mig för att flytta in i hyllor. Dödssynden (To Kill a Mockingbird) av Harper Lee hittade jag på bokbörsen.se, den har jag letat efter ett tag. Från CDON köpte jag några böcker på rean. Svinalängorna och Ormens väg på hälleberget har jag nyligen läst; jag greps dock av ägandebegär och köpte dem nu. P.O. Enquist har jag faktiskt inte alls läst, Boken om Blanche och Marie hoppas jag kan vara intressant.

Från bokförlaget Atlas har jag fått mina första recensionsböcker. Bookerprisvinnaren Alice Munro blev jag mycket nyfiken på då jag läste alla lovord om henne. Tidsmässigt mycket lägligt (vi Jorden Runt-resenärer far till Sydamerika i september) ger Atlas ut en mycket intressant författare: David Toscana. Han anses vara en av samtidens viktigaste författare i Mexico, han har har nominerats till fina priser och han har fått lysande recensioner för sin förra bok. Romanen Den sista läsaren (vilken titel!) handlar om en bibliotekarie, hans son och en ung, död flicka. Den här boken har jag höga förväntningar på.

Tant Theodora - Citat

Tant Theodora är, som jag tidigare bloggat om, skriven på ett helt fantastiskt språk. Det blir dock lite tungt i längden. Men jag vill ändå dela med mig av några fina, underfundiga citat:

"Det finns ögonblick, medgav hon, då vi måste återvända till de lådor som vi är gjorda för." (sid 202)

"Samtal, Ludmilla, är en antydan om verklighet." (sid 209)

Boken om Stina

Boken om Stina av Lena Anderson, utgiven av Rabén & Sjögren.

På somrarna bor Stina hos sin morfar, i ett litet grått hus på en skärgårdsö. Tillvaron på ön är idyllisk och handlingen kretsar kring vardagliga ting. Men ibland händer det spännande saker; en gång går Stina ut ensam på kvällen för att titta på en storm. Det är otäckt, men morfar kommer så klart till hjälp. I ett oväder ska man vara två, säger morfar och delar den spännande upplevelsen med Stina. På ön bor också morfars barndomsvän Stortruten. Han har varit med om de mest fantastiska äventyr man kan tänka sig.

Skildringen av den uppfinningsrika, nyfikna och kreativa Stina är mycket fin. Jag uppskattar verkligen ett porträtt av en flicka som inte är varken "pojk- eller flickaktig". Stina är verkligen ett barn. Och hon är precis lagom kavat, lagom rädd och lagom företagsam. Även skildringen av den varma relationen mellan morfar och Stina är underbar.

I Boken om Stina ingår både berättelsen om Storm-Stina och Stina och Stortruten. Sidorna innehåller relativt lite text och generöst med underbara akvarellbilder. Illustrationerna förstärker både det varma, hemtrevliga och det mörka, otäcka. Texten är vardaglig och lättläst.

Boken tar upp flera teman som dottern intresserat sig för. Att man måste vara två när något farligt händer är självklart, tycker hon. Och tanken att närhet till någon vuxen innebär trygghet har hon också anammat. Men, det är ändå mysigt att återuppleva rädsla och tröst i böckernas värld. Däremot har dottern en hel del funderingar kring Stortrutens berättelser. Hon anar att de inte är sanna, men vet ju också att man inte får ljuga. Detta är ett tema hon får begrunda ett tag. Boken om Stina tar således upp intressanta ämnen som passar barn i förskoleåldern.

Sammantaget är detta en alldeles ljuvlig bok som barn tycker mycket om. För ett intresserat barn går det att läsa hela boken vid en nattning, annars kan man ju lätt dela upp det på två kvällar. Boken är varm, spännande och vacker. Den passar de allra flesta barn och vuxna.

Står och stampar

Den senaste veckan har jag ägnat större delen av min vakna tid åt att jobba och åt att renovera dotterns rum. Vi blev nästan klara och så småningom ska jag visa lite bilder.

Men med läsandet är det inte mycket bevänt. Jag håller fortfarande på med Tant Theodora. Språket, som var en sådan källa till glädje under första hälften av boken, börjar nu kännas mastigt och betungande. Att tanten dessutom verkar ha blivit psykotisk gör inte saken lättare. Men i slutet av veckan ska boken nog vara utläst,

Förra veckan lyssnade jag också på Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Uppläsare var den magnifike Max von Sydow. Men, jag lyckades aldrig engagera mig i berättelsen. Jag tror inte att det var fel på boken, utan på min koncentration. Nu lyssnar jag på Nattvakten av Sarah Waters och kommer ingenstans. Jag blandar ihop personerna och tappar tråden. Jag är ju en van boklyssnare och detta brukar inte drabba mig. Jag hoppas verkligen att det snart släpper.

Vad brukar ni göra när läsningen går i stå? Tips emottages tacksammast.

Tematrio - Kalas

Denna veckas tema är inspirerat av det omfattande födelsedagsfirande vi ägnat oss åt under en dryg vecka. Festandet fick mig att fundera över olika kalas i litteraturen.

Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.


1. Vem kommer inte ihåg Pippis födelsedagskalas? Paket i träden till ALLA barn och sockerdricka gömd i ett hål i stammen. Det går ganska vilt till på Pippis kalas, lite vildare än på våra.

2. Sagan om Ringen inleds med Bilbos 111-årskalas, och detta kalas innebär starten på Frodos stora färd med ringen. Tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat.

3. I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.



"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!