Tematrio - Kalas

Denna veckas tema är inspirerat av det omfattande födelsedagsfirande vi ägnat oss åt under en dryg vecka. Festandet fick mig att fundera över olika kalas i litteraturen.

Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.


1. Vem kommer inte ihåg Pippis födelsedagskalas? Paket i träden till ALLA barn och sockerdricka gömd i ett hål i stammen. Det går ganska vilt till på Pippis kalas, lite vildare än på våra.

2. Sagan om Ringen inleds med Bilbos 111-årskalas, och detta kalas innebär starten på Frodos stora färd med ringen. Tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat.

3. I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.



"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Hallå där i Oceanien

Hur går det med läsandet av månadens böcker? Jag har förstått att det varit svårt att få tag på både Benfolket och Tant Theodora, men hoppas att ni lyckats. Själv läser jag Tant Theodora just nu och är positivt överraskad. Den här romanen är mycket bättre än jag väntat mig, men den är inte särskilt lättläst. Jag har också köpt Rabbit-Proof Fence och kommer nog att hinna läsa de också.

När vi är färdiga med månadens böcker är vi faktiskt halvvägs på resan. Det har gått fort, tycker jag, och jag har inte på långa vägar hunnit läsa allt jag planerat. Men vid månadsskiftet tar vi båten runt en stor del av klotet och landar i Sydamerika. Där finns hur mycket som helst att läsa, men årets september lär väl inte vara längre än fjolårets.

Berätta lite om vad ni läser nu och vad ni tycker!

Äntligen Astrid

Nu börjar vi närma oss kapitelboksåldern och eftersom det är bäst att vara väl förberedd har jag köpt några av Astrid Lindgrens underbara böcker. Jag tycker om den här utgåvan av Rabén & Sjögren och skulle helst vilja ha dem alla. Fast det finns nog närmare 30 böcker i utgåvan, så det blir kanske svårt att motivera. Vi har i alla fall startat med de viktigaste, och kommer att börja läsa så smått under hösten. Det var lite rea på dem för närvarande på CDON om det finns fler hugade spekulanter.

Svält

Nu kan jag lägga ytterligare en Nobelpristagare bland de lästa, har just avslutat Knut Hamsuns debutroman Svält, från 1890. Den här romanen är i princip en lång inre monolog, möjligen med vissa självbiografiska element. Romanen handlar om en ung man, som kämpar för att överleva och för att etablera sig som författare i Kristiania. Det går inte så bra för den unge mannen, han svälter och får hungersdelirium. Han raglar omkring på gatorna, pendlar mellan djup melankoli, aggressiva utbrott och storhetsvansinne. Romanen påminner mig till stor del om Dostojevskijs Brott och straff, men trots att den är bra håller den inte riktigt samma klass. Sett med psykologens ögon är Svält en genialisk beskrivning av en ung högmodig man, som kämpar för att bibehålla sin moral, samtidigt som hunger, kyla och elände bryter ner hans jag.

Språkligt tuggmotstånd

Halvvägs in i Tant Theodora, av den australiske Nobelpristagaren Patrick White, är jag rätt tagen. Boken bjuder ett rejält tuggmotstånd, men den vill inte släppa taget om mig. Språket är vackert, poetiskt och påminner i viss mån om Herta Müllers Hjärtdjur. Man blir ibland överrumplad över ordvalen och associationerna; sedan inser man hur perfekta meningarna blev. Författaren tycks dessutom vara besatt av färger, allt beskrivs i olika kulörer. Här är en underbar beskrivning av den unga tjänsteflickan Pearl:

"Trots sin ålder tittade Pearl ner en hel del, för hon var fortfarande blyg, och man tittade upp genom Pearl och det var som att titta genom en gyllene skog där solen sken. Pearl var vacker. Pearl var stor och gyllene. Håret var tjockt och tungt, strävt som en märrs flätade svans. Det hängde och svängde, gyllene och tungt, när hon släppte ner det.
.....
Hon skrattade och rodnade. Hos Pearl rann blodet nära ytan och flödade ofta under huden. Men när Pearl blev lämnad ifred var hon vit, i synnerhet halsen i blusens öppning. Pearl svällde inuti blusen och var vit och stor. Hon tilltog och svämmade över. Det gick inte att hålla Pearl inom vanliga skrankor. Hon var gjord för att svälla och mogna och brista." (sid 36)