Månadssummering - Juli

I juli blev en hel del läst, men med Asientemat blev det lite si och så.


Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Det här är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en pappa med alkoholproblem. En osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.


Bittert arv av Kiran Desai

Denna roman gestaltar på ett initierat sätt människors svårigheter då de inte har någon självklar tillhörighet i tillvaron och den innehåller intressanta samhällsteman som t ex globalisering, kolonisation och nationalism. Förutom de stora samhällsfrågorna skildras en fantastisk, komplicerad kärleksrelation, allt på ett vackert språk.


Djur av Joyce Carol Oates

Gillian studerar på college och förälskad i den i karismatiske läraren Andre Harrow, gift med en exotisk konstnär, Dorcas. Både Dorcas och maken dyrkar "det djuriska", och lockar mängder med kvinnliga studenter att tänja på gränserna för det tillåtna. Intressant,obehaglig skildring av en unga flickors utsatthet.


Babettes Gästabud av Karen Blixen

En berättelse om två prästdöttrar på 1800-talet i en liten norsk by. Systrarna får i ungdomen möjlighet att välja kärlek och berömmelse, men avstår för att leva ett enkelt kristet liv i i sin barndoms by. En dag kommer en ung fransk kvinna till dem för att söka hjälp; Babette är på flykt undan oroligheter i Paris. En vacker historia om kärleken, Gud och konsten.


Murphy av Samuel Beckett

Murphy är en en mycket begåvad fars, som handlar om den arbetsskygge Murphy och dennes relationer till olika damer. Murphy har lämnat (minst) en fästmö i Dublin och befinner sig för närvarande i London där han har införskaffat en ny flickvän. Hon ställer krav på Murphy att skaffa ett arbete, till slut får han anställning på ett mentalsjukhus.


Parfymen av Patrick Süskind

Den nyfödde föräldralöse Grenouille saknar kroppslukt och det skrämmer alla i omgivningen. Han växer upp ensam, i en kärlekslös miljö och överlever endast för att han kan kapsla in sig, likt en fästing. Han har dock världens finaste luktsinne och är besatt av dofter. Den mest fantastiska doft han känt kommer från en ung kvinna. Spännande.


En ensam människas bibel av Gao Xingjian

Detta är en självbiografisk roman, som följer två parallella tidsskeenden. I dåtid redogör författaren för sitt liv under kulturrevolutionen och de olika roller ha spelade då. I nutid skildrar boken huvudpersonens motstånd mot att minnas och redogöra för tiden i Kina. Samtidigt berättar författaren om framgångar och kvinnoerövringar.


Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren

Det här är en berättelse från 1800-talets andra hälft, platsen är en by i Västerbottens inland. Huvudpersonen, det fattiga änkan Thea bor i ett avsides arrendetorp, och arrendet betalas till byns handelsman, i fållbänken. Skulder går i arv och allt tycks vara förutbestämt. Av Gud, kanske? Den här romanen är oerhört bra, och betungande realistisk.


Mot fyren av Virginia Woolf

Familjen Ramsay har en sommarvilla på ön Skye, där de vistas med alla sin barn och inbjudna gäster. Under morgondagen ska de, till yngste sonen James' stora glädje, göra en båtutflykt till fyren. Men resan blir inte av den dagen, första världskriget kommer emellan och när utflykten väl blir av, tio år senare, har mycket i familjen förändrats.


Ett moln på min himmel (Bonjour Tristesse) av Françoise Sagan

Romanen skildrar ett sommarlov vid Rivieran; här tillbringar den 17-åriga Cécile dagarna med att sola, bada och flirta med Cyril. Sedan modern dog har Cécile blivit faderns livskamrat. När en rival om fadern dyker upp fylls Cècile av ambivalenta känslor och utformar en plan att bli kvitt den nya kvinnan.


Den utstötte av Sadie Jones

I Den utstötte får vi följa två familjer, vars öden griper in i varandra på ett avgörande sätt. Romanen skildrar den förljugenhet som präglar ett samhälle och där allt handlar om att hålla skenet uppe. Här berättas om alkoholism, familjevåld och självdestruktivitet på ett otäckt, realistiskt sätt. Sträckläsning.

Svinalängorna

Svinalängorna av Susanna Alakoski, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2007.

I det nybyggda bostadsområdet Fridhem i Ystad bor de som inte har råd med egen villa. Här samlar kommunen de som inte riktigt platsar i samhället; de arbetslösa, socialfallen, invandrarna, de ensamstående och missbrukarna. Snart kommer området att gå under namnet Svinalängorna. För Leena, hennes bröder och föräldrar är den nya lägenheten dock nästan ofattbart lyxig. Här finns rinnande varmt vatten och inomhustoalett. Även om familjen saknar pengar lyckas de skaffa det mesta de behöver; Leenas pappa är en riktig fixare. Tiden är 60- och 70-tal, framtiden ser ljus ut. Leenas föräldrar kommer ursprungligen från Finland och de har svårigheter att anpassa sig i det nya landet. Livet i den nya lägenheten blir inte vad man hoppats. För att söka tröst börjar föräldrarna supa och deras missbruk eskalerar snabbt till en ohållbar situation.

Det gjorde fysiskt ont att läsa den här boken som är skriven ur ett barns perspektiv. Leena beskriver i detalj allt som sker; spyorna, skiten, bråken, misshandeln, smutsen, bristen på mat och rädslan. Rädslan som gör att man går med hårt knäppta händer och en bön på läpparna hela tiden - trots att man nog inte tror på Gud. Eftersom perspektivet är barnets är språket enkelt och konkret.

Den här romanen handlar om de utsatta barnen, barnen som är i behov av akut hjälp, barnen som ingen tycks veta hur man ska hjälpa. För in i det längsta håller barnen masken och skyddar sina föräldrar från myndigheterna. Och in i det längsta väljer skolan att tro på tillfälligheter. Och in i det längsta ger socialtjänsten stöd som innebär att barnen bor kvar i familjen. För föräldrar har rättigheter. Så ser situationen ut även i nutid.

Svinalängorna är annars ett tidstypiskt dokument. Författaren föddes 1962 (samma år som jag) och vi delar många erfarenheter under uppväxten. Romanen berör mig också p g a att jag minns en flicka som gick i parallellklassen i skolan. Idag förstår jag att hon hade det som Leena, då tyckte jag tyvärr bara att flickan var underlig.

Romanen är dock inte bara en dyster, tragisk uppväxtskildring. Här finns också utrymme för kamratskap, kärlek och humor. Under de nyktra perioderna är Leenas föräldrar lika kärleksfulla och omtänksamma som vilka föräldrar som helst. Och bland kamraterna finns två flickor som lever i liknande omständigheter som Leena, de är till stort stöd för varandra. Författaren skriver också med ett barns humor om vissa ämnen, på ett sätt som gör att man småler under läsningen.

Sammantaget är detta en mycket angelägen bok som skildrar ett barns utsatthet och klassamhällets baksida. Författaren undviker inte att skildra de vidriga detaljerna i en missbrukarfamilj, men gestaltar också ett barns enorma överlevnadsförmåga.

Avkopplad

Tillgången till TV, telefon och internet kommer och går idag. Ibland är det kanske inte så bra att ha samma leverantör till allt... Vi får väl se om det är möjligt att blogga lite mer i kväll, jag har ju böcker att berätta om.

Intensivläsning

I kväll har jag faktiskt inte haft tid att blogga. För jag har läst. Först lyssnade jag färdigt på Svinalängorna av Susanna Alakoski och sedan läste jag ut Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Av berättelserna känner jag mig starkt påverkad, omtumlad och tagen. Båda romanerna är mycket, mycket bra och kommer att recenseras inom kort.

Nu ska jag välja nya böcker, det är alltid svårt. Jag lånade Knut Hamsuns Svält som ljudbok häromdagen, ska nog se om den faller mig i smaken. När det gäller "läsböcker" är det nog dags att förflytta sig till Australien och bekanta sig med Patrick White. Hm, två Nobelpristagare samtidigt? Tja, varför inte.

Kultur och Kepler

Här är veckans Kulturfyra från Kulturbloggen:

1. Vem tror du är Lars Kepler?
Har ingen aning och kan inte påstå att jag bryr mig.

2. Tycker du det är bra att en författare skriver under pseudonym?
Det är väl upp till var och en, och en klar fördel att det finns alternativ till mediahysterin kring kändisförfattare. Fast ju nu skapas det i stället hysteri kring pseudonymer. Historiskt sett har det dessutom varit nödvändigt för kvinnliga författare att skriva under pseudonym.

3. Skulle du kunna tänka dig skriva under pseudonym?
Hallå-å, hur många tror att Lyran är mitt vanliga namn?

4. Hypnotisören handlar om en läkare som hypnotiserar en tonåring. Vad tänker du om hypnos, har du varit hypnotiserad?
Hypnos är seriös metod att använda i ett psykologiskt behandlingsarbete. Jag har stor respekt för kollegors kunskap, men vill betona att metoden endast skall användas av specialutbildade terapeuter. Att hypnotisera en tonåring ställer jag mig tveksam till och tror att det kanske till och med kan falla under kvacksalverilagen. Jag har inte varit hypnotiserad, men däremot försatt i ett sänkt medvetandetillstånd (d v s inte helt under hypnos, men mycket avslappnad) i samband med att jag gick i psykoterapi. Metoden fungerade utmärkt för mig.

Läs andra bloggares inlägg om Kepler, Hypnotisören, hypnos.