Bittert arv

Bittert arv av Kiran Desai.

"I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare, utbildad i Cambridge, med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, mister sina föräldrar och kommer för att bo hos honom." Så inleds texten på baksidan av boken och redan här kommer man i rätt stämningsläge. Romanen handlar om ett ganska stort antal personer, som på olika sätt hankar sig fram i livet, utan att tyckas ha någon hemvist i världen. Vi får möta den gamle domaren, då han som ung försökte hantera rasistiska fördomar under studietiden i England. När han, efter studietiden, kom hem till Indien igen fick hans unga brud klä skott för de förödmjukelser han upplevt. Vi får lära känna domarens kock, en mycket fattig man som lever för sina drömmar om sonen Bijus framgångar i USA. Bijus framgångar är dock mycket begränsade, han lever i misär som olaglig invandrare utan arbetstillstånd, i ett New York utan frihetsgudinna. När den unga Sais föräldrar dör flyttar hon till morfadern, den gamle domaren. Hon lever här ett ganska händelsefattigt liv tills hon en dag blir förälskad i sin matematiklärare, Gyan.

Romanen gestaltar på ett mycket initierat sätt människors svårigheter då de inte har någon självklar tillhörighet i tillvaron. I ungdomen blev domaren utsatt för britternas rasism och han anammade samtidigt en brittisk livsstil, som gjorde att han aldrig riktigt passade in i Indien vid hemkomsten. Kolonisationen ledde till att han fick det materiellt bättre, men han förlorade sin identitet. I romanens nutid skildras Bijus svårigheter att leva i exil i USA, där han inte är välkommen. När det utbryter nationalistiska oroligheter i Indien blir även de privilegierade utsatta för terror. Bittert arv innehåller många intressanta teman som t ex globalisering, kolonisation och nationalism. Författaren lyckas dessutom med konststycket att berätta om personer ur alla läger med empati.

Förutom de stora samhällsfrågorna skildras i romanen en fantastisk, komplicerad kärleksrelation. Förälskelsen mellan Sai och Gyan spirar och beskrivningen av hur de undersöker varandra är förtrollande. Författarens förmåga att förmedla de pirrande känslorna påminner om Salman Rushdies i Midnattsbarnen, där en man blir förälskad i en kvinna han bara får se delar av genom ett lakan. Gyan blir dock indragen i det militanta upproret och förvandlas, åtminstone temporärt, till en terrorist. Lika ljuv som förälskelsen varit, lika bitter blir parets uppbrott.

Bittert arv är en stor roman som spänner över många teman, miljöer och personer. Emellanåt var det svårt att engagera sig i alla bipersonernas upplevelser, men tidigt i boken väcktes mitt intresse för huvudpersonerna och deras liv. I denna roman finns det myller av dofter, färger, ljud och excentriska personer jag kommit att förknippa med indisk litteratur och delar av boken är en ren njutning att läsa. Språket är helt enkelt oerhört vackert, läs här romanens underbara inledande stycke:

"Hela dagen hade skymningsfärgerna härskat och diset rört sig som en vattenvarelse kring de mäktiga bergssidorna som var mättade av havsskuggor och djup. Flyktigt synlig ovanför dimman låg Kanchenjunga som en avlägsen topp och samlade det sista ljuset, karvad ur is och med virvlande snöblåst över krönet."

Mig äger ingen

Jag har nu precis lyssnat färdig till CD-versionen av Mig äger ingen och jag är rätt tagen. Jag vet inte om det blir någon recension av denna bok, för jag blev så engagerad att jag har svårt att tänka kring boken. Det är mycket länge sedan jag läste något som berörde mig i så hög grad. Åsas kärleksfulla, osentimentala och realistiska beskrivning av fadern är helt underbar. Och visst gråter jag när jag läser om hur människor exploateras och för en tynande tillvaro i fabriker där de saknar möjlighet att påverka sin arbetssituation.

Regnbågsböcker

Inspirerad av veckans Pridefestival väljer Snowflake att ha en regnbågsfärgad utmaning. För min del fanns inte mycket att välja på i bokhyllan, så jag fick lov att tänja på gränserna något.

Både Oscar Wildes och Virginia Woolfs böcker finns med p g a författarnas sexuella läggning. Åtminstone finns inget HBTQ-tema i Dorian Grays porträtt, vad jag kan minnas. Mrs Dalloway har jag ännu inte läst, så där kan jag inte uttala mig. I Émile Ajars (Romain Garys) underbara Med livet framför sej finns en mycket omtänksam och generös transvestit Lola, som varit boxare i Senegal. I Midaqq-gränden av Mahfouz skildras homofobi. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg är en helt underbar parodi. Här skildras kampen för att alla människor ska respekteras, oavsett kön. Jeanete Wintersons Det finns annan frukt än apelsiner har jag köpt p g a dess homosexuella vinkling. Jag har ännu inte läst den, men tycker att den verkar vara mycket intressant.



Läs andra bloggares inlägg om Pridefestivalen, HBTQ.

En ensam människas bibel

En ensam människas bibel av Gao Xingjian.

En ensam människas bibel är en självbiografisk roman, som följer två parallella tidsskeenden. I nutid benämns huvudpersonen du och i dåtid kallas han helt enkelt för han. Först i slutet av boken möts de två. I dåtid redogör författaren för sina handlingar under kulturrevolutionen. Inledningsvis var han aktiv i utrensningen av de kapitalistiska elementen, senare föll han själv offer i samband med att nya fraktioner kom till makten, och mot slutet var han en passiv iakttagare. I nutid skildrar boken duets motstånd mot att minnas och redogöra för tiden i Kina. Duet har inte längre någon hemvist i Kina, duet vill helst glömma. Samtidigt berättar författaren också om sina framgångar i nutid och om sina kvinnoerövringar, både i då- och nutid.

Mitt största problem när jag läser boken är att jag helt enkelt inte känner någon sympati för huvudpersonen. Här finns inget jag kan identifiera mig med. Denna distans skapar hos mig irritation, eftersom jag skulle vilja förstå hur det var att leva i Kina under kulturrevolutionen.

Insprängt i romanen, både i dåtid och nutid, beskrivs huvudpersonens sexuella erfarenheter. Min tolkning är att författaren försöker skildra sin längtan efter närhet, sin oförmåga till intimitet, sin upplevelse av att vara såväl offer, som bödel, genom de här sexuella episoderna, men för mig fungerar det inte. Eller, det kanske det gör? Kanske författaren vill att jag ska reagera med avsmak då huvudpersonen "leker våldtäkt" med en judisk kvinna som utnyttjades sexuellt i barndomen. Det är uppenbart att författaren jämställer den politiska situationen i Kina under kulturrevolutionen med mental våldtäkt, han tycker sig verkligen ha blivit våldtagen. Och likt många offer identifierar han sig med aggressorn och blir en våldtäktsman - åtminstone i någon mån.

Det som dock frustrerar mig mest i romanen är det jag alltid (hittills) reagerat på i kinesiska romaner. Jag kan inte känna något för huvudpersonerna, de blir inte människor av kött och blod för mig. Det som stör mig är att jag aldrig får veta vad de tänker. När kulturrevolutionens fasor beskrivs, framstår människorna alltid som arbetsmyror, som utför order. Tvånget att underkasta sig beskrivs, man förstår att människor har att välja mellan att bli bödlar eller offer. Det jag saknar är skildringar av hur människor förhöll sig till situationen. Det är alldeles för förenklat att bara beskriva hur de yttre betingelserna ledde till individens handlingar, här saknas ett led. Människan är en tänkande varelse, som även i ohyggliga situationer reagerar utifrån sin person. Om man jämför med andras beskrivningar av svåra situationer (t ex Solzjenitsyn och Kertész) framstår Gao Xingjians berättelse som mycket ytlig (eller möjligen så symbolisk att den är bortom min fattningsförmåga).

I slutet av romanen fanns dock en del resonemang, som motsäger all min kritik. Men, resonemanget om att människans ande inte kan kuvas, har i mitt tycke lite floskelvarning och sättet att resonera om människans värdighet och medvetenhet lyser med sin frånvaro i större delen av romanen.

"Senare kom han underfund med att en människas ande inte kan kuvas av någon annan människa, om hon inte själv går med på det.

Det han slutligen ville säga var att man kan döda en människa, men hur svag människan än är, kan man inte krossa hennes värdighet. Det som gör människan till människa är den gnutta värdighet som ingen kan beröva henne. Även om en människa lever som en insekt kan insekten låtsas vara död innan den trampas under foten eller krossas, den kan kämpa och försöka fly, men den värdigheten som gör insekten till en insekt kan inte trampas under foten eller krossas.

..................

Värdigheten skänker människan medvetenhet om sin existens, och det är därur som den svaga människan hämtar sin styrka. Om den medvetenheten går förlorad får människans existens samma gestalt som döden." (sidan 403)

Sammanfattningsvis var denna roman således en besvikelse för mig. Den får nätt och jämnt godkänt, och att den ändå får godkänt beror mer på mitt intresse för Kina än boken i sig.

Visa skrivbordet

Den senaste tiden har det varit lite si och så med mitt bloggande för vi har tapetserat om och flyttat min lilla skrivhörna till hallen ovanpå. När det nu är färdigt vill jag visa en bild av mitt fina gamla skrivbord och min trogne vän Rafael (datorn). Här sitter jag således när jag bloggar. Jag gillar att ha det prydligt, men det ska erkännas att här är extra undanplockat nu i o m flytten.

Ni är naturligtvis härmed utmanade att visa er skrivhörna!