Mamma Mu får ett sår av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist, utgiven av Natur & Kultur, 2006. Mamma Mu har tråkigt i sommarhagen och bestämmer sig för att rymma. Men, just då hon ska hoppa över stängslet halkar hon och ramlar. Mamma Mu får ett stort sår på magen och en bula i huvudet. Bonden får lov att trösta, tvätta såret och sätta på plåster. När Kråkan äntrar scenen blir han förskräckt över Mamma Mus bula och flyger, efter lite övertalning, iväg för att hämta något kallt att lägga på bulan. Men, Kråkan kommer tillbaks utan någon glass och med en kalaskula på magen...
Den här Mamma Mu-boken innehåller stor dramatik; olyckor, blod och omplåstring. Dottern följer noga vartenda ord och vill just nu läsa boken varje kväll. Berättelsen handlar om att ställa upp och hjälpa sina vänner, om hur svårt det kan vara att försaka saker för andras skull, och om hur påfrestande det är att erkänna att man gjort fel. Kråkan vill hjälpa Mamma Mu och hämta en glass att lägga på hennes bula, men han faller för frestelsen att äta upp glassen själv. Mot slutet lyckas han berätta detta för Mamma Mu, som lugnt svarar att hon visste det.
För barnen är det intressant med en identifikationsfigur som Kråkan. Här får de uppleva att andra gör fel och har svårt att erkänna detta. På ett medvetet plan är barnen ofta kritiska till Kråkans beteende, de vet ju så väl hur man bör uppföra sig. Men det är skönt för dem att se att även andra gör fel, och att allt ändå kan sluta bra.
Lilla dottern, som snart fyller fyra år, älskar Mamma Mu och Kråkan. Hon säger själv att de är jätteroliga. Men, det bästa med Jujja Wieslanders böcker är att de är mer än roliga, utan att de blir pekpinnar. Viktiga ämnen behandlas i Mamma Mu-böckerna på ett lekfullt, lustfyllt sätt. Det sätter jag stort värde på.
Illustrationerna av Sven Nordqvist är helt underbara. Här läggs stor vikt vid ansiktsuttryck och detaljer, vilket förstärker innehållet i texten. Dessutom är en del av bilderna närmast hysteriskt roliga.
Passar ALLA barn i ålder 3-6.
